Murkrypare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Murkrypare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tichodroma muraria02 cropped.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Nötväckor
Sittidae se även text
Släkte Tichodroma
Illiger, 1811
Art Murkrypare
T. muraria
Linné, 1766
Vetenskapligt namn
§ Tichodroma muraria
Utbredning
Murkryparens utbredning
Murkryparens utbredning
Hane i sommardräkt fotograferad i juni i Pyreneerna.
Hane i sommardräkt fotograferad i juni i Pyreneerna.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Murkrypare (Tichodroma muraria) är en liten tätting som återfinns på hög höjd i bergstrakter över hela Eurasien. Dess taxonomiska placering är under diskussion men den är ensam art i sitt släkte Tichodroma.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Murkryparen befinner sig morfologiskt mellan nötväckorna och trädkryparna och dess taxonomiska placering är under diskussion. Initialt placerade Linné arten i familjen Certhiidae tillsammans med trädkryparna.[2] Senare har den förts till familjen Sittidae tillsammans med nötväckorna och där placerats som ensam art i underfamiljen Tichodromadinae.[3] Men vissa menar att dess fjäderdräkt inklusive formen och mönstret på stjärten mer liknar trädkryparna och att detta indikerar att den är närmre besläktad med dem.[3] Vissa separerar murkryparen helt till den egna familjen Tichodromadidae,[4] och dess taxonomiska ställning är inte fullständigt avgjord.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Murkryparen förekommer i högalpina områden i centrala och södra Europa och i Asien.[6]

Underarternas utbredning:

  • T. m. muraria - nominatformen förekommer i bergstrakter i centrala och södra Europa, Turkiet, Kaukasus och västra Asien österut till Elburz- och Zagrosbergen i Iran.[6]
  • T. m. nipalensis (Bonaparte, 1850) - återfinns i bergsområden i Asien, från östra Iran till Altaj och bergstrakter i norra Hebei och norra Fujian.

Arten häckar på 1000–3000 meters höjd,[7] men observeras på höjder upp till 4900 meter.[6]Merparten är stannfåglar men vissa gör årliga höjdförflyttningar och förekommer vintertid på lägre nivåer.

Felflugna individer har rapporterats från Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Portugal, Malta, Marocko och Tunisien.[6]

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Murkryparen är 15.5–17 cm lång och väger 17–19 gram och har en lång, smal, mörk och lätt nedåtböjd näbb. Dess fjäderdräkt är främst blågrå, med mörk stjärt och mörka vingpennespetsar. Men det mest slående är de djupröda partierna, tillsammans med ett antal vita större prickar på de breda rundade vingarna, vilket inte syns speciellt väl när vingarna är samlade. Adult hane i sommardräkt har helsvart strupe och bröst och mycket rött på vingarna medan adult hona i sommardäkt har gråvit strupe med bara ett mindre gråsvart parti mitt på. Vintertid har båda könen vit strupe och vit till ljusgrått bröst.[7]

Underarten T. m. nipalensis har en något mörkare fjäderdräkt än nominatformen.

I flykten påminner den om en härfågel med sina breda vingar och sin lätta, flaxiga flykt med kortare glidflygningsperioder.[7]

Den är svårsedd och skygg och klättrar eller sitter ofta, med utbredda vingar, på lodräta klippväggar.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Den är mestdels tyst, men både honor och hanar sjunger, men honan gör det oftast bara när hon försvarar sitt territorie där hon födosöker vintertid.[8] Sången är en högfrekvent, utdragen vissling, med toner som ömsom går upp och ned. Under häckningsperioden sjunger hanen när den sitter eller klättrar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Murkryparen är en insektsätare som främst lever av insekter och spindlar som den plockar från klippväggen.[8] Ibland jagar den även flygande insekter i korta flygattacker från en sittplats på klippväggen. När den födosöker på en klippvägg förflyttar den sig över ytan genom att "krypa" med halvt utbredda vingar men även med små hopp och kortare flygturer.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den ses sällan parvis förutom under häckningstid, vilken i södra och centrala Europa infaller i maj och juni.[9] Honan bygger ett ganska stort skålformigt, lågt bo av gräs, mossa och rotfibrer, vilket placeras i en klippskreva.[8][9] Boet fodras med mjukare material som ofta omfattar fjädrar och ull,[2] och ofta har boet två ingångar. Den lägger vanligtvis 4–5 ägg, men kullar med endast tre ägg har rapporterats. Den vita äggen mäter 21 mm på längden och har ett fåtal svarta eller rödbrun spräckligheter. Först när hela kullen är lagd påbörjar honan ruvningen vilken pågår i 19-20 dygn tills äggen kläcks. under ruvningen matas hon av hanen.[2] När ungarna kläcks är de bostannare vilket innebär att de är blinda, utan fjädrar och hjälplösa. Båda föräldrarna matar ungarna under 28–30 dagar tills de är flygga. Paret lägger en kull per häckningssässong.

Vila[redigera | redigera wikitext]

Murkryparen uppsöker alltid skydd för natten i en klyfta eller annan hålighet i berget eller bland stenblock. Nattetid ligger fågeln på marken i samma ställning som när den ruvar.[9]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Tichodroma muraria Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Bruce Campbell; Elizabeth Lack. A Dictionary of Birds. sid. 638–9. ISBN 0-85661-039-9 
  3. ^ [a b] Vaurie, Charles (1950). ”Notes on some Asiatic nuthatches and creepers” (PDF). American Museum novitates 1472: ss. 1–39. http://digitallibrary.amnh.org/dspace/bitstream/2246/4241/1/N1472.pdf. 
  4. ^ Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 324. ISBN 91-1-913142-9 
  5. ^ Jønsson, Knud A. & Jon Fjeldså (2006). ”A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri)”. Zoologica Scripta 35 (2): ss. 149–186. doi:10.1111/j.1463-6409.2006.00221.x. 
  6. ^ [a b c d] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ [a b c] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 324-325. ISBN 91-34-51038-9 
  8. ^ [a b c] Paul R. Ehrlich; David S. Dobkin, Darryl Wheye & Stuart L. Pimm (1994). The Birdwatcher's Handbook. Oxford University Press. sid. 440. ISBN 0-19-858407-5 
  9. ^ [a b c] A. E. Brehm (1896) Foglarnes lif, översättare: F. A Smitt, andra upplagan, P. A. Norstedt & söners Förlag, Stockholm, sid 150-152

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]