Härfågel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Härfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Upupa epops Madrid 01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Praktfåglar se text
Coraciiformes
Familj Härfåglar
Upupidae
Släkte Upupa
Art Härfågel
U. epops
Vetenskapligt namn
§ Upupa epops
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde * africana ** Ljusgrönt - stannfågel * epops- & senegalensis/waibeli-grupperna ** Orange - häckningsområde (sommar) ** Mörkgrönt - förekommer året runt ** Blått - vinterkvarter (viss överlappning med häckningsomrpdet för africana.) * marginata ** Olivgrönt - stannfågel
Utbredningsområde
  • africana
    • Ljusgrönt - stannfågel
  • epops- & senegalensis/waibeli-grupperna
    • Orange - häckningsområde (sommar)
    • Mörkgrönt - förekommer året runt
    • Blått - vinterkvarter (viss överlappning med häckningsomrpdet för africana.)
  • marginata
    • Olivgrönt - stannfågel
Hitta fler artiklar om fåglar med

Härfågel (Upupa epops) är en fågel inom familjen härfåglar och återfinns i stora delar av Europa, Asien och Nordafrika. Den har en karaktäristisk och kraftfullt färgad fjäderdräkt i svart, vitt och orange och när den är exalterad reser den en fjäderplym på huvudet. Även dess läte är vittljudande och distinkt.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Härfågeln är nära besläktad med tättingarna. Den placeras i släktet Upupa och familjen Upupidae. Idag placeras familjen oftast inom ordningen praktfåglar (Coraciiformes) men förs ibland till den egna ordningen Upupiformes.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Härfågeln finns i stora delar av Europa, Asien och Nordafrika.[2] Världspopulationen består delvis av flyttfåglar medan de sydligare populationer är stannfåglar. Den Europeiska populationen flyttar i augusti till oktober till övervintringsområden i Afrika, för att återkomma i april till maj.[3]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Följande uppräkning följer Clements et al., 2011:[4]

epops-gruppen ("Eurasisk")
senegalensis/waibeli-gruppen ("Centralafrikansk")
africana-gruppen ("Afrikansk")
  • U. e. africana - häckar i Afrika söder om ekvatorn, från södra Zaire, södra Uganda och södra Kenya till södra Kapprovinsen. Behandlas ibland som en egen art. Se ovan.

Vissa auktoriteter ger några av härfågelns underarter artstatus. Exempelvis har underarten africana fått artstatus (Upupa africana) av Sibley & Monroe (1990). Sibley (1996) behandlar underarten senegalensis som den goda arten Upupa senegalensis. Madagaskarhärfågel (Upupa marginata) har ofta behandlats som underart till härfågel eller som underart till Upupa africana, av exempelvis Sibley & Monroe (1990) och av Hoyo et al. (2001), men av Dowsett & Dowsett-Lemaire (1993) som en separat art.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Arten etablerade sig sent som häckfågel i Sverige - under första halvan av 1800-talet - men försvann återigen omkring 1920. En senare återetablering verkar nu till största delen vara över och det är osäkert om fågeln överhuvud taget häckar i Sverige. De senaste häckningarna har alla noterats på Öland, som också är det område i Sverige där härfågeln oftast ses. Härfågeln togs därför i Sverige upp på 2005 års Röda listan som akut hotad (CR). I 2010 års rödlista anges den som nationellt utdöd.[5] Härfågeln observeras regelbundet i Sverige och den har observerats i Sveriges alla landskap.[6]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Härfågel i typisk miljö, fotograferad i Frankrike.
ABUBILLA (Upupa epops).jpg
Härfågel med rest huvudplym, fotograferad i Frankrike.

Härfågeln är 28 centimeter lång och väger 55-80 gram.[7] Dess fjäderdräkt är klarorange till blekt beige, med svarta och vita ränder på vingen, ryggen och stjärten. På huvudet har den en fjäderkrona eller fjäderkam, med svarta toppar. Kammen kan resas rakt upp men ligger oftast nedfälld och ser då mera ut som en nacktofs. Den rör sig fladdrigt och flaxigt, men kan vara mycket svår att upptäcka.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett trestavigt "opp-opp-opp". Medan lätena hos underarterna epops och africana är identiska så är lätet hos marginata ganska annorlunda med ett mycket distinkt och långt "purr".

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Upupa epops

Härfågeln bygger bo i trädhål, bland stenblock och ofta i stenmurar.[7] Boet placeras omkring 1,5 meter över marken. Den lägger 5-8 gråa eller gula, 26 millimeter stora ägg som ruvas av honan i 16-18 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter 26-29 dagar.[7] Arten är beroende av ett öppet odlingslandskap. Härfågeln livnär sig av bland annat stora insekter och små ödlor som den tar i betade hagar, och plockar gärna i spillning efter föda.[7]

Härfågeln och människan[redigera | redigera wikitext]

Mytologi och folktro[redigera | redigera wikitext]

På grund av härfågelns uppseendeväckande utseende och höga läte har den fått en framträdande plats i mytologi och folktro.[8] Den har i flera äldre källor beskrivits som rädd och ängslig men av andra, exempelvis Johann Friedrich Naumann, som orädd.[9] Detta har resulterat i många berättelser om att den varnar människorna vid fara. I folktron har härfågeln ansetts förebåda både krig och svält då dess läte tolkades som: "Upp! Upp! Upp! Ut! Ut!".[8][10]

Arten förekommer i grekisk mytologi där Tereus förvandlades till härfågel. I klassisk kinesisk poesi brukar härfågeln beskrivas som en budbärare från himlen, som ofta bär nyheter om våren.[2] I Schweiz trodde man förr att man kunde bota snuva om man drack askan av en härfågel blandat med vin.[11] I Tusen och en natt står det att läsa att man kan få vem som helst att berätta sina hemligheter genom att placera ett härfågelshjärta under huvudet på personen när denne sover.[11] Det berättas i Koranen att Kung Salomo hade med en härfågel på sina resor eftersom den hittade underjordiska källor med vatten.[11]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det är fågelns läte som har givit den dess vetenskapliga namn "upupa" vilket är latin och användes redan av Aristoteles.[8] Även dess engelska trivialnamn "hoopoe" är ljudhärmande.[2] Dess svenska trivialnamn, som härstammar redan från medeltiden, har också uppstått ur dess läte.[8] "Härfågel" skulle vara en förändring av "oäringsfågel", som härleds från äring, vilket betyder "årets skörd". Oäring innebär sålunda ett missväxtår, och i folktron har härfågeln ansetts förebåda både krig och svält.[8][10]

I litteraturen[redigera | redigera wikitext]

Falstaff, fakir (Axel Wallengren) skrev:

Upupa epops-kalops
kan man propsa i en mops.

Bertil Malmberg använde härfågeln i en dikt om konstnärers sorg och lycka, där "frostiga bördan på vintriga vingar" bland annat syftar på den karakteristiska fjäderdräkten:

Du Faidon och ni andra, en härfågel klingar
aldrig för saknad, för ve och hunger,
— aldrig för frostiga bördan på vintriga vingar,
och svanen sörjer ej, när han klagosjunger.
I klagosången
bo sommarekon av böljegången,
är doften av ängar —
ja, blotta ordet klagan har silversträngar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Upupa epops Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 2014-01-23.
  2. ^ [a b c] Hoopoe i engelskspråkiga Wikipedia 5 augusti 2006
  3. ^ Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. Sid. 301-303. ISBN 91-1-913142-9 
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-12-27
  5. ^ Artdatabankens faktablad om härfågel
  6. ^ Club 300, Fyndstatistik: Härfågel, läst 2012-10-07
  7. ^ [a b c d] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 146. ISBN 91-34-50909-7 
  8. ^ [a b c d e] Månadens P2-fågel: december 2004, Härfågel, Upupa epops
  9. ^ Härfogel i Alfred Brehm, Djurens lif (andra upplagan, 1884), Foglarne
  10. ^ [a b] U-äring: o-ärings-fógel i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  11. ^ [a b c] Carl-Herman Tillhagen (1978) Fåglar i folktron, LTs förlag, Stockholm, ISBN 91-36-01184-3

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]