Niclas Lundkvist
Niclas Lundkvist, född 1964, även känd under pseudonymen Nikanor Teratologen, är en svensk författare och översättare.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Lundkvist är uppvuxen i Kåge och gick högstadiet på Norrhammarskolan i Skellefteå. Därefter fortsatte han på gymnasiet vid Kaplanskolan i samma stad. Det är känt att han har läst en A-kurs i historia vid Umeå universitet och senare hoppat av B-kursen efter att ha lagt fram en uppsats om andra världskrigets utbrott, samt att han runt 1992 varit student vid Lunds universitet.[1]
[redigera] Debut
Lundkvist slog igenom sommaren 1992 med sin debutbok Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Romanen påstås vara de kvarlämnade anteckningarna efter 11-årige Helge Holmlund där denne berättar om sitt liv i Hebbershålet i Kågedalen med sin morfar och deras sadomasochistiska förhållande. Deras sysselsättning rör sig vanligen om våldtäkt, mord, andra sexuella grymheter samt filosofiska samtal. I deras samtal finns en mängd anspelningar på den klassiska litteraturen, nazistisk ideologi samt esoterika.
Att boken publicerades anonymt fick kritikerna att spekulera i vem som låg bakom den. I Dagens Nyheter trodde litteraturkritikern Leif Nylén att Lars-Olof Bengtson eller P.O. Enquist fanns bakom signaturen Nikanor Teratologen. Nylén frågade sig om något renommerat svenskt förlag någonsin gett ut en mer osmaklig eller vidrigare bok och ansåg att den mekaniska homosexualiteten och den hatiska kvinnofientligheten till slut blev alltför tröttande[2] .[3] I Norrköpings Tidningar ansåg Ola Gustafsson att romanen var det sämsta debutantverket från ett ansett förlag på åtskilliga år: "Det har överhuvudtaget inget med skönlitteratur att skaffa och däri har det - möjligen - en styrka."[4] Magnus Brohult i Svenska Dagbladet såg likheter med författare som Stig Larsson och Magnus Dahlström.[5]
Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har blivit en radiopjäs, Ur djupet av en massakrerad ömtålighet, av Britt Edwall. Morfar spelades av Ernst Günther och Örjan Ramberg spelade Helge.[6]
[redigera] Litterär stil
Författarskapet under pseudonymen Nikanor Teratologens verk präglas av skabrösa överdrifter av sexuell natur, vilket föranlett Mattias Fyhr att benämna den som gotisk black metal [7]. "Nikanor" är ett mansnamn som betyder segrare på grekiska och "Teratologen" kommer från grekiskans τερατολογος, vilket under den grekiska antiken var en som berättade om järtecken och förunderliga ting. Teratologi är läran om missbildningar, framför allt under den embryonala utvecklingen. Förutom ett direkt inflytande från skräckklassiker som H.P. Lovecraft och erotisk litteratur i stil med Marquis de Sade kan man hos Lundkvist finna ett stort inslag av dysterhet som tycks komma ur en djupt rotad känsla av ensamhet, utsatthet och äckel över den egna bildningen.
Han säger själv den första romanens tillkomst:[1].
| ” | Orsaken till att jag skrivit den är för att fästa uppmärksamheten på det kärlekslösa samhälle vi lever i, lugnt och välordnat på ytan, men rovdjurslikt och sataniskt under den. Romanen var ett sätt för mig att driva ut demonerna för allmän skärskådan [...]. | „ |
[redigera] Kritikernas reaktioner
Horace Engdahl säger om Lundkvist:[8]
| ” | I lärdom överträffar han de flesta av sina generationskamrater i den svenska litteraturen. Han deltar i förnyelsen av de värden som han förbannar, och antagligen förstår han det, därav det kalla raseriet. | „ |
Svenska Dagbladets recensent Magnus Eriksson är inte imponerad av Teratologen som han säger "tycks besitta ett enormt lärdomsstoff, men tycker samtidigt att det blir illa integrerat, rent idémässigt".[8] Recensenter har framfört att Teratologen har en "osund fascination" för nazism, medan författarkollegan Torbjörn Säfve säger att "snacket om att han skulle vara högerextrem - det är så dumt. Jag ser beskrivningen av morfars hus, med luntorna av nazistisk litteratur som själva sinnebilden av den västerländska världen."[8]
[redigera] Icke skönlitterära verk
Förutom författandet av skönlitteratur och aforismer har Lundkvist även översatt Friedrich Nietzsche från tyska för en samlingsvolym utgiven av tidskriften Res Publica och Så talade Zarathustra för förlaget h:ström. Sedan 2007 är Lundkvist verksam som skribent i Tidningen Kulturen samt på kultursidan i Norra Västerbotten. Han har även medverkat i tidskriften Subaltern. Verket Apsefiston är en samling aforismer.
[redigera] Kontroverser
Författaren Niclas Lundkvist har framstått som en kontroversiell författare. Det är vissa som anser det stötande att de har uppfattat sig utpekade av Niclas Lundkvist, inte minst vad gäller deras sexualliv, som de anser att Niclas Lundkvist har skildrat på ett sätt som dessa anser inte överensstämmer med verkligheten.[1]
[redigera] Kontroverser vad avser de boende i de trakter som Niclas Lundkvist beskriver
Författaren Åke Lundgren menar att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen ger en kränkande bild av boende i trakten:.[1]
| ” | Vet Norstedts att ”Äldreomsorgen i Kågedalen” vimlar av levande och döda människor i Kågedalen och Skelleftebygden. Ofta återgivna med sina rätta namn, ibland förklädda – men inte mer än att de ska kännas igen. Förrådda. Förnedrade.
Detta är inget annat än ett kränkande förtal av en bygd och dess människor, ett förtal som inte kan få stå oemotsagt! […] Här knullas det friskt, män och män emellan. Här dras vem som helst in i den äckliga handlingen. Och då spelar det ingen roll om det handlar om en statsman, en författare eller ett byaoriginal. […] [D]et värsta är att denna bok överhuvudtaget ges ut, att den förtalar enskilda, oskyldiga människor. Författaren må vara ett geni, på gränsen till galen, men han har för länge sedan passerat gränsen för all anständighet. |
„ |
Lundgrens omdömen om Äldreomsorgen i Övre Kågedalen som ”en rasistisk, fascistisk, nazistisk bok” har sagts överskuggas av den ilska och vanmakt denne har givit uttryck för när han söker försvara bygdens ”oskyldiga”.[1]
[redigera] Bibliografi
- 1992 – Norstedts förlag, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen
- 1998 – Vertigo, Förensligandet i det egentliga Västerbotten
- 1999 – Symposion, Förord till Ulf I Erikssons bok Exempel: anteckningar i levnadskonst
- 2002 – Vertigo, Apsefiston
- 2002 – OEI, Tre dikter på lägre mälardalsdialekt med syfte att blidka gonglis clitoris (i OEI, nr 9-10 2002
- 2002 – Ord och Bild, Recension av Lautréamonts Samlade Verk (i Ord och Bild nr 5-6 2002)
- 2003 – Vertigo, Hebbershålsapokryferna
- 2003 – Vertigo, Pedofobens bekännelse (i antologin Perversioner: 12 noveller om avvikelser, 2003)
- 2003 – BLM, Recension av Jonas Gardells bok Om Gud (i BLM nr 2 2003)
- 2003 – Printed Matter, Kick not against the pricks lest thou go lame (i Loyal nr 7, The Hunt For Your Family, 2003)
- 2004 – Subaltern, De rysk-judiska oligarkernas klagosång (i Subaltern 1 - Apokalyps, 2004)
- 2004 – Alastor Press, Förord till Arthur Rimbauds Samlade Verk
- 2006 – Subaltern, Orgasmkrematoriets härlighetsutgjutelse (i Subaltern 1 - Erotika, 2006)
- 2009 – Vertigo, Förord till den svenska översättningen av Stig Sæterbakkens roman Sauermugg Redux
- 2009 – H:ström - Text & Kultur, Att hata allt mänskligt liv
[redigera] Översättningar
- Texter av Friedrich Nietzsche åt förlaget Symposion och tidskriften Res Publica.
- Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra, åt förlaget h:ström - Text & Kultur
[redigera] Priser och utmärkelser
[redigera] Referenser
- ^ [a b c d e] Eriksson, Jerker (2004), Jag har just läst den vidrigaste bok jag någonsin stött på - En studie av mottagandet av Nikanor Teratologens verk ur ett biblioteksinstitutionellt och ett litteratursociologiskt perspektiv, Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, Uppsala, ISSN 1650-426, http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:213314/FULLTEXT0, läst 2010-01-09
- ^ Fjellman, Anna Maria (2008), Fittförakt och kukkärlek - En analys av den feminiserade manligheten i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, Uppsatser i Litteraturvetenskap, Göteborg, http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/10655/1/gupea_2077_10655_1.pdf, läst 2012-01-24
- ^ Leif Nylén. "En monsterbok. Vidrigheter på Skellefteåbondska", Dagens Nyheter 10 augusti 1992
- ^ Ola Gustafsson. "Äldreomsorgen ett misslyckande", Norrköpings Tidningar, 17 augusti 1992
- ^ Magnus Brohult. "Debutant mördar våldspornografin", Svenska Dagbladet, 14 augusti 1992
- ^ Svensk mediadatabas. Radiopjäsen sändes första gången 3 juni 1994 i P1
- ^ Fyhr, Mattias (2003), De mörka labyrinterna. Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel, Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, Lund
- ^ [a b c] ”Mannen bakom Nikanor Teratologen”. Norra Västerbotten. 2007-07-23. http://www.norran.se/artikel.php?id=7254640&avdelning_1=110&avdelning_2=296. Läst 2007-10-31. [död länk]
[redigera] Externa länkar
Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.