Nordhavsräka
| Nordhavsräka | |
 FAO-kod: PRA | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Kräftdjur Crustacea |
| Klass | Storkräftor Malacostraca |
| Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
| Underordning | Pleocyemata |
| Infraordning | Egentliga räkor Caridea |
| Familj | Pandalidae |
| Släkte | Pandalus |
| Art | Nordhavsräka P. borealis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pandalus borealis | |
| Auktor | Krøyer, 1838 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nordhavsräka (Pandalus borealis) är en art i infraordningen egentliga räkor.
Utseende
Nordhavsräkan är röd till färgen och blir upp till 12 cm när den är hane, efter könsbytet kan honan bli upp till 17 cm lång. Den lever på mjuka gyttje- och lerbottnar från 20 till 1 300 meters djup.[1] Rostrum, pannsprötet, är långt[2].
Ekologi
Nordhavsräkan är vanligt förekommande strax ovanför leriga bottnar, mest på 100–500 meters djup och livnär sig på växt- och djurrester, smådjur med mera, från bottnens ytskikt och som den framför allt fångar nattetid, vid eller nära bottnen. Den är protandrisk hermafrodit - den börjar sitt liv som hane, därefter byter den kön och övergår vid mellan 2 och 4 års ålder till att vara hona.[2]
Fortplantning
Räkan leker under hösten. Efter parningen bär honan de 1 000 till 3 000 äggen under buken fram tills de kläcks på våren. De nykläckta larverna lever som plankton den första tiden.[2]
Utbredning
Nordhavsräkan finns från Grönlands kust, söderut från Alaska och Kanada till Massachusetts och österut via Svalbard och Island till Nordsjön och vidare via Berings hav och längs Sibirienkusten till vattnen kring Japan och Oregon.[1]
Underarter
Den form som lever vid norra stillahavskusten betraktas vanligen som en underart, Pandalus borealis eous (Makarov, 1935). Taxonomin är dock fortfarande osäker.[1]
Ekonomisk betydelse
Nordhavsräkan är föremål för ett betydande fiske i hela Nordatlanten, framför allt i farvattnen kring Island och vid norska kusten, men fångst sker också vid bland annat nordamerikanska öst- och västkusterna, i Nordsjön samt i Kattegatt och Skagerack.[1] Fisket sker främst med trål, och uppgår årligen till över 200 000 ton[3].
Nordhavsräkan är den räkart som är vanligast förekommande i svensk handel.