Porfyr

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dopfunt i röd porfyr. Magdeburgs domkyrka, Sachsen-Anhalt, Tyskland.
En illustration av porfyrisk textur.
Kvartsporfyr

Porfyr (av grekiska porfyreos, purpurfärgad) är en magmatisk bergart som har en porfyrisk struktur (textur).[1]

Porfyr är en geologisk term för att beskriva vulkaniska- och gångbergarter med en särskilt textur[2]. Texturen är en finkornig eller glasig grundmassa (även kallad matrix), i vilken större mineralkorn kallade strökorn eller fenokrister[3] ligger jämnt inströdda. Fenokristerna kan vara från några millimeter till flera centimeter.[4]

Porfyr är oftast massformig och en mer eller mindre sur silikatbergart av växlande färg. Färgen är oftast svart till grå men förekommer också som röd, rödbrun eller brunviolett. Porfyr har bildats dels genom stelning av lava på jordytan eller nära under jordytan, dels genom avlagring och "förstening" av vulkanisk aska. Karakteristiskt för bergarten är kristaller utströdda i den finkorniga eller täta grundmassan. Kristallerna består i primärt av kvarts, fältspat och hornblände.[3] Även andra mineral förekommer, så som svart glimmer (biotit). Strökornen har kristalliserat långt under jordytan i ett tidigt skede av det vulkaniska materialets vandring uppåt. De har därför blivit mycket större än partiklarna i den hastigt stelnade lava eller det askregn som bildat den inbäddande grundmassan.

Porfyrer bildas av ryolitiska till dacitiska magmor.[5]

Porfyrisk struktur uppkommer ofta i gångbergarter på grund av en temperaturförändring som sker då magman kommer närmare jordytan.[6]

Porfyr är landskapssten i Dalarna.

Historia och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Redan de gamle egyptierna och romarna kände till och bearbetade konstartiklar av porfyrer, huvudsakligen röd egyptisk porfyr (porfido rosso antico), svart porfyr (porfido nero antico) och brun porfyr (porfido bruno antico). En grönfärgad porfyr från grekland användes i det antika Rom.[4] Färgen lila var i Rom symbol för auktoritet, varför en sorts lila porfyr från Egypten blev mycket populär bland romerska ämbetsmän.[4]

En egenartad porfyr är klotporfyren, även benämnd pyromerid, i vilken strökornen har formen av kulor och klot. Dessa kan ha en storlek från en ärta till en knuten hand och det förekommer även upp till ett huvuds storlek. Kloten består av koncentriska skal eller lager av växlande sammansättning, som dock skiljer sig från grundmassan. Klotporfyren från Korsika är särskilt känd men förekommer även i Thüringen, Sachsen, Schlesien och Ungern. En liknande bergart, klotgranit eller klotdiorit, förekommer i Sverige och Finland.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns en rikedom av vackra porfyrarter, vilka huvudsakligen förekommer kring Älvdalen (Älvdalsporfyr) och på andra ställen i Dalarna. Även i Hälsingland, Härjedalen, Värmland, Dalsland och Småland finns porfyrer. Till följd av sin stora hårdhet, sina mångfaldigt omväxlande färger och egenskapen att anta en vacker polityr lämpar sig porfyrerna väl till arkitektoniska föremål och konstföremål, såsom pelare, vaser och urnor samt till bordskivor, smöraskar och andra bruksföremål.

Vid det forna Älvdalens porfyrverk tillverkades många och ofta ganska storartade porfyrarbeten. Verket startades 1802 av Erik Hagström men ödelades i mitten av 1800-talet genom en eldsvåda. För närvarande bedrivs porfyrsliperi i liten skala i Älvdalen. Dessförinnan var ett porfyrsliperi verksamt några år vid Backa i Orsa socken, varifrån det 1902 flyttades till Barkarby i Stockholms län.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Porfyr, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin
  2. ^ Porfyr i Sverige - En geologisk översikt
  3. ^ [a b] Liten Geologisk Encyklopedi /sid:61 - utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen: http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedOkt2011Rev2.pdf
  4. ^ [a b c] Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral/ Monica Price & Kevin Walsh/ sid:60/ Förlag: Albert Bonniers Förlag AB ,2005,/ ISBN 91-0-010458-2/ Orginalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd)
  5. ^ Porfyr i Sverige - En geologisk översikt, sid:6
  6. ^ http://www.geologia.fi/index.php/sv/geologi/bergarter/strukturer-och-texturer från Geologia.fi med startsidan http://www.geologia.fi läst:22dec2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

- Journalfilm från 1938 om tillverkning av porfyrföremål vid Frosts verkstad i Älvdalen. Reporter: Nils Jerring.