Porfyr

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dopfunt i röd porfyr. Magdeburgs domkyrka, Sachsen-Anhalt, Tyskland.
En illustration av porfyrisk textur.
Kvartsporfyr

Porfyr (av grekiska porfyreos, purpurfärgad) är en magmatisk bergart som har en porfyrisk struktur (textur).[1]

Porfyr är ord geologer ofta använder för att beskriva vulkaniska- och gångbergarter med en textur[2] där en finkornig eller glasig grundmassa (även kallad matrix), i vilken större mineralkorn kallade strökorn eller fenokrister[3] ligger jämnt inströdda. Fenokristerna kan vara från några millimeter till flera centimeter.[4]

Porfyr är oftast massformig, mer eller mindre sur silikatbergart av växlande färg, oftast svart till grå men förekommer också som röd, rödbrun eller brunviolett. Porfyr har bildats dels genom stelning av lava på eller nära under jordytan, dels genom avlagring av och "förstening" av vulkanisk aska. Karakteristiskt för bergarten är i den finkorniga eller täta grundmassan utströdda kristaller av i första hand kvarts och fältspat och hornblände.[3] Även andra mineral förekommer som till exempel svart glimmer (biotit). Dessa strökorn har kristalliserat långt under jordytan, i ett tidigt skede av det vulkaniska materialets vandring uppåt, och har därför blivit mycket större än partiklarna i den hastigt stelnade lava eller det askregn som bildat grundmassan de blivit inbäddade i.

Porfyrer bildas av ryolitiska till dacitiska magmor.[5]

Porfyrisk struktur uppkommer ofta i gångbergarter på grund av en temperaturförändring som sker så magman kommer närmare jordytan.[6]

Porfyr är landskapssten i Dalarna.

Historia och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Redan de gamle egyptierna och romarna kände och bearbetade till konstartiklar porfyrer, huvudsakligen röd egyptisk porfyr (porfido rosso antico), svart porfyr (porfido nero antico) och brun porfyr (porfido bruno antico). En grönfärgad porfyr från grekland användes i det antika Rom.[4] Färgen lila var i Rom var symbol för auktoritet, därför kom en sorts lila porfyr från Egypten vara mycket populär bland romerska ämbetsmän.[4]

En egenartad porfyrartad utbildningsform har den särskilt från Korsika kända s.k. klotporfyren, även benämnd pyromerid, i vilken är utsöndrade kulor och klot, från en ärtas till en knuten hands, ja t.o.m. ett huvuds storlek, som består av koncentriska skal eller lager, det ena innanför det andra, och av växlande sammansättning, olika den, varav grundmassan utgörs. Klotporfyr förekommer bland annat även i Thüringen, Sachsen, Schlesien, Ungern, och under namn av klotgranit och klotdiorit är en liknande bergart känd även i Sverige och Finland.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige är bekant för sin rikedom på vackra porfyrarter, vilka förekommer huvudsakligen kring Älvdalen (Älvdalsporfyr) och på andra ställen i Dalarna. Även i Hälsingland Härjedalen, Värmland, Dalsland och Småland finns porfyrer. Till följd av sin stora hårdhet, sina mångfaldigt omväxlande färger och egenskapen att anta en vacker polityr lämpar sig porfyrerna, mycket väl till åtskilliga arkitektoniska föremål och konstföremål, såsom pelare, vaser, urnor m.m., samt till bordskivor, smöraskar o.s.v.

Vid det forna Älvdalens porfyrverk, startat 1802 av Erik Hagström, som något senare än mitten av 1800-talet ödelades genom eldsvåda, tillverkades många och ofta ganska storartade porfyrarbeten. För närvarande bedrivs porfyrsliperi i liten skala i Älvdalen. Dessförinnan var ett dylikt några år i verksamhet vid Backa i Orsa socken, varifrån det 1902 flyttades till Barkarby i Stockholms län.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Porfyr, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin
  2. ^ Porfyr i Sverige - En geologisk översikt
  3. ^ [a b] Liten Geologisk Encyklopedi /sid:61 - utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen: http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedOkt2011Rev2.pdf
  4. ^ [a b c] Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral/ Monica Price & Kevin Walsh/ sid:60/ Förlag: Albert Bonniers Förlag AB ,2005,/ ISBN 91-0-010458-2/ Orginalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd)
  5. ^ Porfyr i Sverige - En geologisk översikt, sid:6
  6. ^ http://www.geologia.fi/index.php/sv/geologi/bergarter/strukturer-och-texturer från Geologia.fi med startsidan http://www.geologia.fi läst:22dec2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

- Journalfilm från 1938 om tillverkning av porfyrföremål vid Frosts verkstad i Älvdalen. Reporter: Nils Jerring.