Putbus (ätt)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Putbus [po'tbos] är en tysk furstlig ätt som leder sina anor från furst Stoislav I af Eiigen (slutet af 1100-talet). Genom 1249 års arvsförening fick Boranto I slottet Podebusk eller Putbus, två kilometer från Rügens södra kust, jämte dess område (halvön Jasmund med mera). Under 1300-talet bosatte sig en gren af ätten i Danmark, där den även bar namnet Podebusk. Mauritz P. upphöjdes 1672 i friherrligt stånd. Malte I, son af den förste danske baronen, ärvde slottet Putbus, då den pommerska linjen 1704 utgick, och blev 1727 tysk riksgreve. Hans son Morits Ulrik (född 1699, död 1769) upptogs bland Sveriges grevliga ätter 1731 och blev 1733 president i Wismarska tribunalen. Sedan 1720 var lantmarskalkens i svenska Pommern ämbete ärftligt inom ätten. En sonson till Morits Ulrik, greve Wilhelm Putbus (född 1783, död 1854), upphöjdes 1807 av Gustav IV Adolf i svenskt furstestånd. Preussens konung bekräftade 1817 furstetiteln. Ätten utgick 1854 på svärdssidan. Slottet och titlarna ärvdes 1854 af Vilhelm Malte (född 1833, död 1907), son till den föregåendes dotter Clotilde och greve Friedrich von Wiilich und Lottum, och 1907 af dennes måg, Franz Adolph von Veltheim (född 1848), och dotter MarieLuiseClotildeAgnes (född 1858).


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.