Rödvingetrast

	Rödvingetrast; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Trastar; Turdidae
Släkte	Turdus
Art	Rödvingetrast; T. iliacus
Vetenskapligt namn
	§ Turdus iliacus
Auktor	Linné, 1766
Utbredning

Rödvingetrast (Turdus iliacus) är en fågel inom familjen trastar.

Utseende och läte

Den är 19–23 cm lång. Könen är lika, med enkla bruna ryggar och streckade vita undersidor. De tydligaste kännemärkena är det röda på sidorna och på underdelen av vingen, och det vita bandet över ögat. Hanen har en varierad kort sång och flyktlätet är visslande.

Underarten T. i. coburni (se nedan) är överlag mörkare tecknad och något större än nominatformen.

Sången består av en kort fallande skala av flöjtande toner som avslutas med ett lågmält gnissel. Ibland kan den dock sjunga baklänges så skalan blir stigande istället.

Utbredning och systematik

Rödvingetrasten häckar främst i barrskog och björkskog på tundra i norra Europa och Asien, men förekommer även regelbundet som häckfågel i de flesta typer av skogsmiljöer. I fjällen häckar arten allmänt i fjällbjörkskogen, där den ofta är karaktärsart. Den är till största delen flyttfågel och mestparten av världspopulationen flyttar söderut på vintern. Den häckar mycket sällan i Storbritannien och Irland, men övervintrar ofta där. Flyttfåglar och övervintrande fåglar bildar ofta stora flockar, ofta tillsammans med björktrastar.

Underarter

Rödvingetrasten delas oftast upp i två underarter

Turdus iliacus iliacus – merparten av världspopulationen tillhör nominatformen.
Turdus iliacus coburni (Sharpe, 1901) – häckar på Island och Färöarna och övervintrar från västra Skottland och Irland och söderut till norra Spanien.

Förekomst i Sverige

Tidigare hade rödvingetrasten en mer nordlig utbredning i Sverige (mest i Norrland och på Gotland), men vid 1800-talets mitt etablerade den sig söderut i landet. Under 1900-talets början gick artens sydgräns genom Värmland, centrala Dalarna och Hälsingland. I delar av södra Sverige saknas den dock idag. Den är för övrigt den minsta fågeln i familjen trastfåglar som häckar i Sverige.

Ekologi

Biotop

Rödvingetrast häckar främst i barrskog och björkskog på tundra, och i fjällbjörkskog, men förekommer som häckfågel i de flesta skogsmiljöer.

Föda

Rödvingetrasten är en allätare och äter framför allt maskar, sniglar, blötdjur och insekter i alla utvecklingsstadier. Om hösten äter den även bär av olika slag, men dessa utgör en mindre del av dess födointag än hos många andra trastar som häckar i norra palearktis.

Häckning

Boet brukar ligga lågt och byggs av honan, gärna i stamklykan på en knotig fjällbjörk, intill stammen på en låg och tät unggran eller på en stubbe. Som bomaterial används fina kvistar, gräs, mossa och liknande växtdelar, som "bakas" ihop med lera eller jord i botten. Insidan av själva boskålen brukar fodras med finare grässtrån. De 6-7 äggen är tätt brunfläckade på grågrön botten. I Mellansverige läggs äggen i maj, men andrakullar under juli förekommer ofta. Hanen och honan turas om att ruva i cirka 9-11 dagar och lika länge stannar ungarna i boet. De matas av båda föräldrarna i 9-11 dagar.

Rödvingetrasten och människan

Status och hot

Birdlife International gjorde en kartläggning av hotläget för europeiska fågelarter 2015. Då uppskattades populationen av rödvingetrast i Europa till mellan 13 och 20 miljoner par, vilket preliminärt motsvarar 100-150 miljoner individer i hela utbredningsområdet. Beräkningar visar dock att rödvingetrasten minskat relativt kraftigt, uppemot 30% på tre generationer, varför internationella naturvårdsunionen numera kategoriserar den som nära hotad (NT).^[1]

Namn

Namnet kom i bruk 1824 och är en systematisering av det äldre namnet rödvinge som användes sedan 1780. ”Rödvinge-” syftar på artens roströda flanker. Linné blandade ihop taltrasten och rödvingetrasten, med resultatet att stor förvirring råder i 1700-talets skrifter kring både det vetenskapliga namnet och det svenska trivialnamnet för dessa två arter. Därför har samtliga namn som används för taltrasten även används för rödvingetrasten, till exempel klådra, klera, sångtrast, drossel och talltrast.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Redwing, 22 augusti 2005.

Noter

^ [a b] BirdLife International 2015 Turdus iliacus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2016.

Källor

Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 366-368. ISBN 91-1-913142-9
Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

Sveriges Radio: P2-fågeln - Rödvingetrast - Läte
Wikimedia Commons har media som rör rödvingetrast.
Bilder & media
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder

[IUCN-1] [a b] BirdLife International 2015 Turdus iliacus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2016.

[1]