Robyn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Robyn
RobynIn2011 cropped.jpg
Robyn vid P3 Guld 2011.
Födelsenamn Robin Miriam Carlsson
Född 12 juni 1979 (35 år)
Sverige Stockholm, Sverige
Bakgrund Stockholm, Sverige
Genre(r) Pop
R&B
Electropop
Roll Sångerska, skådespelerska, låtskrivare, skivbolagsägare
Instrument sång
År som aktiv 1995–nutid
Skivbolag Konichiwa Records (2005–nutid) (bland annat)
Webbplats Officiell webbplats

Robin Miriam Carlsson,[1] mer känd under sitt artistnamn Robyn, född 12 juni 1979 i Stockholm, är en svensk popsångerska och låtskrivare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Robyn föddes 1979 som dotter till regissören Wilhelm Carlsson och skådespelerskan Maria Ericson. Hon studerade vid EriksdalsskolanSödermalm. Robyn växte upp i ett kringresande teatersällskap, Teater Schahrazad. Vid nio års ålder hade Robyn en statistroll i Peter Stormares uppsättning av August Strindbergs KronbrudenDramaten. År 1989 medverkade hon med sin röst till Miranda i den animerade filmen Resan till Melonia. Vid tolv års ålder med sjöng Robyn in en svensk översättning av Lilla sportspegelns tidigare signaturmelodi You Can Always Be Number One (Sport Goofy Anthem), i översättningen Du kan alltid bli nummer ett, som sedan tjänstgjorde som ny titelmelodi. Under 1990 gjorde hon sitt första tv-framträdande i programmet Söndagsöppet. Efter bara tre dagar i gymnasieskolan hoppade hon av för att koncentrera sig på popmusiken.

1990-talet och genombrottet[redigera | redigera wikitext]

Hon upptäcktes av sångerskan Meja Beckman vid en spelning med Legacy of Sound när hon i en paus sjöng en egen låt om föräldrarnas skilsmässa. År 1995 släpptes debutsingeln You've Got That Somethin'. Senare samma år kom den stora genombrottssingeln Do You Really Want Me (Show Respect), och debutalbumet Robyn Is Here släpptes i Sverige. För detta nominerades hon till tre grammisar men vann ingen. Under 1997 lanserades Robyn i USA. Här släpptes singlarna Do You Know (What It Takes), Show Me Love samt Do You Really Want Me (Show Respect). Två av singlarna blev topp tio-hits på Billboard Hot 100 och albumet sålde i cirka 1,5 miljoner exemplar i USA. Samma år skrev hon även låten Du gör mig hel igen, låten framfördes sedan av Cajsalisa Ejemyr vid Melodifestivalen 1997 och hamnade på fjärde plats. Den 17 maj 1999 släpptes uppföljaren My Truth, men hennes amerikanska skivbolag RCA ville inte släppa det i USA då skivan, enligt dem, saknade hitlåtar. I Sverige sålde skivan 80 000 exemplar.

Efter släppet av sitt andra album ägnade sig Robyn åt annat än musik. År 1999 blev hon Unicef-ambassadör och besökte bland annat Kenya och Tanzania. Hon arbetade med detta under två års tid. Hennes uppdrag gick ut på att dra uppmärksamhet till Unicef och vad barnfonden försöker göra världen över. I sin egenskap av ambassadör talade Robyn gärna om vikten av ansvar.

Fram till uppbrottet från Jive (2004–04)[redigera | redigera wikitext]

Gatufesten i Sundsvall 2003.

År 2000 utsågs Robyn till årets Karamelodiktstipendiat, och tilldelades därmed en stor strut med godis och 20 000 SEK av Povel Ramel.[2] I november 2002 släpptes hennes tredje skiva Don't Stop the Music, innehållande bland annat hiten "Keep This Fire Burning", och singeln "O Baby", som blev 2003 års femte mest spelade låt i svensk radio. Don't Stop The Music sålde platina (60 000) i Sverige. Hennes sommarturné 2003 var en av årets mest hyllade.

Efter Darin Zanyars andraplats i TV4:s Idol 2004 släpptes hans debutsingel "Money for Nothing", skriven av Robyn.

År 2004 lämnade Robyn sitt skivbolag Jive Records för att istället starta det egna bolaget Konichiwa Records, bland annat för att de hade olika uppfattningar kring låten "Who's That Girl" som Robyn gjorde tillsammans med The Knife.[3]

Eget skivbolag och brittisk listetta (204–09)[redigera | redigera wikitext]

Robyn under ett uppträdande på Way Out West-festivalen 2009.

Under 2004 startade Robyn ett eget skivbolag, Konichiwa Records, som endast ska ge ut hennes egen musik. I slutet av mars 2005 släpptes Robyns nya singel "Be Mine!" i Sverige och hennes fjärde album, Robyn, släpptes i slutet av april samma år. Den första singeln från plattan, "Be Mine!" blev snart etta på Trackslistan. Robyns andra singel från albumet "Who's That Girl", gick in på nionde plats i sin första vecka på Sommartoppen. År 2006 tilldelades hon Gunilla Arhéns Förebildspris.

Den 14 augusti 2007 hamnade Robyns låt "With Every Heartbeat", som är gjord tillsammans med Kleerup, på brittiska singellistans prestigefyllda förstaplats. Låten gick därmed om Timbalands låt "The Way I Are", som tidigare innehade förstaplats. Efter en vecka blev Kanye Wests superhit "Stronger" ny etta, men Robyn sålde endast 67 stycken färre exemplar.

I januari 2008 medverkade Robyn i det brittiska musikfrågeprogrammet Never Mind The Buzzcocks. Hon gästade även i maj samma år Late Show with David Letterman där hon framförde "Cobrastyle" av Teddybears. Under samma vår medverkade hon på Snoop Doggs singel "Sensual Seduction". Robyn var under hösten 2008 förband åt Madonna vid flertalet av hennes konserter i Europa och den 7 januari, 2009, vann Robyn en grammis för årets live-akt.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

Robyn uppträdde med Salem Al Fakir (alias Damien Adore), Spank Rock och StaygoldP3 Guld-galan 2010, med låten Backseat, skriven av Al Fakir. Hon gjorde turnén All Hearts Tour tillsammans med Kelis 2010.

År 2010 gästspelade Robyn i ett avsnitt av den amerikanska TV-serien Gossip Girl.

Body Talk-serien[redigera | redigera wikitext]

Under 2010 släppte Robyn tre fullängdsskivor kallade Body Talk-serien. De två första innehöll endast nya låtar, medan den sista var en samling av 10 låtar från de tidigare skivorna tillsammans med 5 nya låtar. För den som redan hade köpt de två tidigare skivorna släpptes en EP med endast de nya låtarna. Den första delen, Body Talk Pt. 1, släpptes den 14 juni 2010 och föregicks av den ledande singeln Dancing on My Own som blev Robyns första listetta i Sverige. Den blev 3:a på USA:s Billboard Hot Dance Club Songs-lista och 8:a på brittiska singellistan. Den 16 augusti 2010 släppte Robyn singeln Hang with Me från albumet Body Talk Pt. 2, som senare släpptes den 6 september 2010. Hang with Me är en danceversion av den akustiska låten som fanns med på Body Talk Pt. 1. Inför det sista albumet, Body Talk, släpptes singeln Indestructible, som är en popigare version av en akustisk version som fanns med på Body Talk Pt. 2. Singeln Indestructible släpptes den 1 november 2010 och albumet Body Talk den 22 november 2010.

Robyn blev år 2010 utsedd till Årets svensk av tidskriften Fokus med motiveringen "Robin Carlsson (Robyn) har på sitt egensinniga sätt och med ett medvetet konstnärskap visat att det går att nå populärmusikens högsta höjder utan att vara ytlig. Genom att ge ut sina skivor på sitt eget skivbolag visar hon prov på stort entreprenörskap och kan därigenom behålla makten över den egna kreativa processen. I alla sina egenskaper blir hon en förebild för såväl unga tjejer och killar som för vuxna kvinnor och män".[4]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Robyn är bosatt i Liljeholmen i Stockholm och var i flera år förlovad med konstnären och kampsportaren Olof Inger.[5] Sedan 2011 har hon en relation med Max Vitali, bror till skådespelaren Vera Vitali. Han har regisserat flera av Robyns musikvideos.[6]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Robyns diskografi

Album[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Registrerat namn. Myndighetsdata hos Ratsit.se. Läst 14 augusti 2011.
  2. ^ ”Karamelodiktstipendiet”. http://www.pygme.se/karamellodikt/karamelodikt.shtml. Läst 15 juni 2011. 
  3. ^ ”Enda intervjun med Robyn”. Gradvall, Jan. 24 mars 2008. http://gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=343. Läst 28 september 2013. 
  4. ^ ”Robyn är årets svensk”. Fokus. 9 december 2010. http://www.fokus.se/2010/12/robyn-ar-arets-svensk-2010. Läst 6 januari 2011. 
  5. ^ Lillemägi, David; Brännström, Linus (4 januari 2011). ”Robyn och fästmannen flyttar isär”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/extra/1.2277328/robyn-och-fastmannen-flyttar-isar. Läst 21 november 2013. 
  6. ^ Gradvall, Jan. ”Intervju med Vera Vitali”. Styleby. http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=909. Läst 19 februari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]