Madonna (artist)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Madonna.
Madonna
Madonna MDNA Vancouver.jpg
Madonna uppträder under The MDNA Tour i Vancouver 2012.
Tidigare namn Madonna Louise Veronica Ciccone
(Katolskt bekräftelsenamn)
Född 16 augusti 1958 (56 år)
Bay City, Michigan, USA
Bakgrund New York, New York, USA
Genre(r) Danspop, pop, EDM, electronica, rock
Roll Singer-songwriter, producent, skådespelare, dansare, författare, filmregissör, entreprenör, filantrop
Instrument Sång, gitarr, slagverk, synthesizer
År som aktiv 1979–nutid
Skivbolag Sire, Warner Bros., Maverick, Live Nation, Interscope
Relaterade artister Breakfast Club, Emmy and the Emmys
Webbplats Madonna.com
Namnteckning
Madonna under Sticky & Sweet TourUllevi i Göteborg 2009.
Madonna under Sticky & Sweet Tour på Ullevi i Göteborg 2009.

Madonna Louise Ciccone,[1] född 16 augusti 1958 i Bay City i Michigan, är en amerikansk sångerska och låtskrivare samt skådespelerska, filmregissör och författare. Sedan tidigt 1980-tal är Madonna ett ledande namn inom samtida rock- och populärmusik. Hennes utnyttjande av religiös och sexuell symbolik har tidvis väckt debatt. Madonna invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 2008.[2]

Uppväxt och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Madonnas far Silvio Ciccone är av italienskt ursprung och hennes mor Madonna Fortin var kanadensiska av franskt ursprung. Madonnas mor avled i bröstcancer vid 30 års ålder då Madonna var fem år.

Efter hustruns död anställde Madonnas far en hushållerska, som han senare gifte sig med. Fadern lät alla barnen ta musiklektioner, men Madonna ville hellre ha balettlektioner än pianolektioner och hon visade sig vara en duktig dansös, vilket senare ledde till att hon fick ett dansstipendium till University of Michigan. Hon lämnade dock skolan efter en termin för att åka till New York och bli dansös där. Madonna spelade även fotboll som barn. I New York studerade hon dans och dansade för kända namn som Alvin Ailey, Pearl Lang och Martha Graham. Hon medverkade också i Patrick Hernandez Revy.

Madonna insåg efter en tid att hon inte kunde försörja sig som enbart dansös; hon sökte sig vidare till musikaler och fick via en audition kontakt med några franska producenter, som lät henne åka till Paris, där de skulle göra henne till popstjärna. Madonna valde ändå att återvända till New York där hon spelade trummor och sjöng i ett band som hette Breakfast Club. I bandet ingick blivande pojkvännen Stephen Bray, som hon gjorde flera demoinspelningar med och som samarbetade med Madonna som låtskrivare och producent under stora delar av hennes karriär.

Musik[redigera | redigera wikitext]

1982 fick Madonna en mindre hit med "Everybody", när hon lyckades få DJ:en Mark Kamins att spela demon på ett av New Yorks trendigaste diskotek. Hon fick skivkontrakt med Sire Records och släppte 1983 ett självbetitlat debutalbum med hitsinglar som "Lucky Star", "Borderline" och "Holiday". Den första Billboard-ettan i USA kom 1984 med "Like a Virgin" från hennes andra album, som gjorde Madonna till världsstjärna. Året därpå släpptes hennes debutalbum på nytt under namnet Madonna - The First Album och det var först nu som debutalbumet nådde topp 10 i Sverige. 1985 kom även balladen "Crazy for You" från soundtracket till filmen Vision Quest, som också nådde första plats på Billboard-listan i USA.

Madonna gjorde sig redan tidigt känd för att effektivt utnyttja och förstå musikvideomediets genomslagskraft för att skapa sig en image. Hon har under hela sin karriär bytt producenter, utseenden och stilar och har blivit känd för att ständigt förnya sig. 1985 deltog hon i Live Aid-galan.

Efter ett antal hits och det tredje albumet True Blue 1986, släppte Madonna albumet Like a Prayer 1989. Det blev en stor succé bland både kritiker och publik och i samband med hennes världsturné Blond Ambition World Tour 1990 och dokumentären In Bed with Madonna - sanning eller konsekvens blev Madonna en av 1980/1990-talens största popikoner. Under första halvan av 1990-talet släpptes albumen Erotica - en hip hop-influerad platta med sexuella undertoner, och den mer R&B-influerade Bedtime Stories. 1991-2004 drev Madonna det egna skivbolaget Maverick Records, vilket sedan såldes till Warner Music Group.

Med sin erfarenhet från en rad filmer hade Madonna länge velat spela huvudrollen i en eventuell filmatisering av musikalen Evita. 1995 tillsattes rollerna för just den filmatiseringen. Madonna ansökte om rollen och fick den, varpå hon började träffa en röstcoach, vilket hon har fortsatt med sedan dess. Madonna medverkade slutligen i filmen Evita, som hade premiär 1996. Madonna erhöll en Golden Globe Award för sin insats i filmen.

Efter Evita blev Madonna mor för första gången. Hon började även studera den gamla judiska mystikläran kabbala och enligt henne själv blev detta en stor vändpunkt i hennes liv. 1998 återvände hon till topplistorna med det kritikerrosade albumet Ray of Light. Därefter träffade hon Mirwais, en fransk producent, som inspirerade henne att gå djupare in i electromusiken i och med albumet Music. 2003 blev hon bojkottad i USA efter musikvideon till titelspåret på albumet American Life haft TV-premiär. Videon visade tydligt hennes politiska ståndpunkt angående Irakkriget. Att vara emot kriget och amerikanska regeringen vid den tiden var inte omtyckt av amerikanerna, vilket även bland andra countrybandet Dixie Chicks fick erfara efter ett negativt uttalande om president Bush.

2005 deltog Madonna i välgörenhetsevenemanget Live 8 för att sedan göra en comeback med albumet Confessions on a Dance Floor och tillhörande hitsingeln "Hung Up".

2007 vann hon priset på den brittiska ELLE-galan för "Bästa stilikon". Samma år medverkade hon på insamlingsgalan Live Earth i London, där hon bland annat framförde "Hey You", som också var den officiella låten för galan.

Madonna släppte sitt elfte studioalbum, Hard Candy i april 2008. Hon samarbetade med Justin Timberlake, Timbaland, Pharrell Williams och Nate Hills. Första singeln, "4 Minutes" nådde plats nummer tre på Billboard Hot 100.

I september 2009 kom det tredje samlingsalbumet som fick namnet Celebration. 34 hits samlades här tillsammans med två nya låtar, "Celebration" och "Revolver". Samlingsalbumet nådde bland annat förstaplatsen i Storbritannien, vilket innebar att hon gick om Elvis Presley om att ha flest album som nummer ett.

Det tolfte studioalbumet MDNA släpptes i mars 2012. Här återförenades hon med sin tidigare samarbetspartner William Orbit. Detta var Madonnas första album hos Interscope Records. Första singeln "Give Me All Your Luvin", där Nicki Minaj och M.I.A. medverkade, blev Madonnas 38:e tio i topp-hit på Billboard Hot 100.

Film[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av sin musikkarriär har Madonna sedan slutet av 1970-talet också haft en omfattande filmverksamhet. Hon debuterade i en av huvudrollerna i ungdomsfilmen A Certain Sacrifice (1979-1983) och har spelat ledande roller i en mängd filmer, såsom den "kult"-förklarade Susan, var är du? (1985) med Rosanna Arquette, Who's That Girl? (1987), Warren Beattys storfilm Dick Tracy (1990), basebollspelare tillsammans med Geena Davis och Tom Hanks i Tjejligan (1992) och den brittiska relationskomedin The Next Best Thing (2000). För rollen som Eva Perón i Alan Parkers lovordade filmatisering av Andrew Lloyd-Webbers musikal Evita (1996) fick hon bland annat en Golden Globe Award för "Bästa skådespelerska i en musikal eller komedi". Hon har också spelat mindre roller i filmer som Woody Allens Skuggor och dimma (1991), Spike Lees Girl 6 (1996) och Bondfilmen Die Another Day (2002).

Madonna har verkat som filmproducent för ett antal filmer, både dokumentärer – många med hennes egen medverkan – och spelfilmer.

2008 debuterade hon som både filmregissör och manusförfattare till långfilmen Filth and Wisdom (och dokumentären I Am Because We Are) följda av den andra långfilmen W.E. (2011) om den mycket skandalomsusade kärleksrelationen mellan den brittiske abdikerande kungen Edward VIII och amerikanskan Wallis Simpson.

Hon har även erhållit många filmpriser för musiken till en stor mängd filmer världen över.

Teater[redigera | redigera wikitext]

På teaterscenen har Madonna spelat i den egenhändigt skrivna (och även filmade) In Artificial Light (1980), Goose and Tom-tom (1986) Off-Broadway, David Mamets Speed the Plow (1988) tillsammans med Sean PennBroadway och på Londons West End Up For Grabs (2002) av den framstående australiske dramatikern David Williamson. Som mer eller mindre oskolad skådespelerska har kritiken ofta varit blandad gällande hennes skådespelarinsatser.

Författare[redigera | redigera wikitext]

Med sin flytt till England och med moderskapet inspirerades Madonna av den brittiska sagoberättelse-traditionen och började skriva en lång rad barnböcker med start 2003 med The English Roses och fler böcker vidare på detta titel-tema.

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Vid 1985 kommenterade Madonna att den första låten som någonsin gjort ett stort intryck på henne var "These Boots Are Made for Walkin'" av Nancy Sinatra; hon sa att den sammanfattar hennes egna "handlingskraftiga attityd".[3] Som ung kvinna försökte hon bredda sin smak i litteratur, konst och musik, och blev under denna tid intresserad av klassisk musik. Särskilt barockens musik tilltalade henne. Hon menade att Mozart och Chopin hade en "feminin kvalitet" som hon uppskattade.[4] Madonnas huvudinfluenser består av Karen Carpenter, The Supremes och Led Zeppelin samt dansarna Martha Graham och Rudolf Nureyev.[5] Under sin uppväxt lyssnade hon även på David Bowie, vars show var den första rockkonsert hon bevistat.[6]

Under barndomsåren inspirerades Madonna av skådespelare och har senare sagt "Jag älskade Carole Lombard och Judy Holliday och Marilyn Monroe. De var alla oerhört roliga ... och jag såg mig själv i dem ... min flickaktighet, min medvetenhet och min oskyldighet".[3] Madonnas look i musikvideon "Material Girl" är direkt inspirerad av Monroe i låten "Diamonds Are a Girl's Best Friend" ur filmen Herrar föredrar blondiner (1953).

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1985 och 1989 var Madonna gift med skådespelaren Sean Penn. Hon var mellan 2000 och 2008[7] gift med den brittiske regissören Guy Ritchie, som hon har ett barn tillsammans med, sonen Rocco, född den 11 augusti 2000. Sonen medverkade i Jonas Åkerlunds popdokumentär om Madonna, I'm Going to Tell You a Secret (2005).

Madonna har även ett barn tillsammans med Carlos Leon, dottern Lourdes, född den 14 oktober 1996.

Madonna ansökte i oktober 2006 om att få adoptera den då 13 månader gamla pojken David Banda från Malawi, en adoption som godkändes 2008. Året därpå kunde hon adoptera även en flicka från Malawi, Chifundo Mercy James, född 2005. Sedan 2011 bor Madonna tillsammans med sina barn mestadels på 152 East 81st Street i New York.

Madonna är född katolik, men har studerat den judiska trosinriktningen kabbala sedan 1997. Som katolik antog hon namnet Veronica under sin konfirmation. 2003 antog hon ytterligare ett andligt namn, Esther, i anknytning till sina Kabbala-studier.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Långfilmer[redigera | redigera wikitext]

Dokumentärer[redigera | redigera wikitext]

Regi, manus och produktion[redigera | redigera wikitext]

Turnéer[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Coffee table-böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Sex (Maverick/Warner Books/Callaway, 1992)
  • The Girlie Show (Callaway, 1994)
  • The Making of Evita (HarperCollins, 1996)
  • The Emperor's New Clothes (Starbright Foundation, 1998)
  • X-STaTIC Pro=CeSS (2003)
  • Nobody Knows Me (2004)
  • Madonna Confessions (PowerHouse, 2008)
  • I Am Because We Are (PowerHouse, 2009)
  • Madonna: Sticky & Sweet (PowerHouse, 2009)

Barnböcker[redigera | redigera wikitext]

  • The English Roses (Callaway/Puffin, 2003)
  • Mr. Peabody's Apples (Callaway/Puffin, 2003)
  • Yakov and the Seven Thieves (Callaway/Puffin, 2004)
  • The Adventures of Abdi (Callaway/Puffin, 2004)
  • Lotsa De Casha (Callaway/Puffin, 2005)
  • 5 Books for Children Box Set (Callaway/Puffin, 2006)
  • The English Roses and Other Stories (Audio) (Callaway/Puffin, 2006)
  • 5 Books for Children (Audio – 2 Disc Collection) (Callaway/Puffin, 2006)
  • The English Roses – Too Good to Be True (Callaway/Puffin, 2006)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 17 juli 2014.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Brando Enterprises LP v. Madonna Louise Ciccone et al". RFC Express. 28 oktober 2012. Läst 26 februari 2013.
  2. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Madonna
  3. ^ [a b] Worrell, Denise (27 maj 1985). "Madonna, Why She's Hot". Time. ISSN 0040-781X.
  4. ^ St. Michael 2004, s. 199
  5. ^ King, Larry (19 januari 1999). "Interview: Madonna reviews life on Larry King Live". CNN. Läst 9 juni 2008.
  6. ^ "Madonna accepts for David Bowie". Rock and Roll Hall of Fame. Läst 24 mars 2014.
  7. ^ Madonna och Guy Ritchie ska skiljas, SvD, 2008-10-16

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • O'Brien, Lucy (2007). Madonna: Like an Icon. London: Transworld. ISBN 0-593-05960-3.
  • St. Michael, Mick (2004). Madonna talking: Madonna in Her Own Words. Omnibus Press. ISBN 1-84449-418-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]