Rooibos
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Rooibos | |
PICT2813.JPG) Rooibosbuske | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ärtordningen Fabales |
| Familj | Ärtväxter Fabaceae |
| Underfamilj | Faboideae |
| Släkte | Aspalathus |
| Art | Rooibos A. linearis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aspalathus linearis | |
| Auktor | (Burm.f.) R.Dahlgren |
 Rooiboste | |
Rooibos (afrikaans för 'röd buske'), Aspalathus linearis, är en buske i växtfamiljen Fabaceae (ärtväxter). Den växer i delar av Sydafrika och används för beredning av ett örtte som ofta benämns rött te.[1]
Utbredning och klassificering
Rooibos kallas även järneksbuske. Den växer endast i ett begränsat område i Västra Kapprovinsen i Sydafrika, cirka 25 mil nordväst om Kapstaden. Området har vinterregn och sommartorka och präglas av buskvegetation – benämnd fynbos[2] – som påminner om den i medelhavsområdet (macchia).[3]
Redan på 1770-talet "observerade" den svenske naturforskaren Carl Peter Thunberg rooibos, då han såg hur den användes av Khoisanfolket. Det var Thunberg som först spred kunskapen om buskens användning till Europa. Dess vetenskapliga namn fick dock busken av den Nederländske botanisten Burman filius. Han placerade dock rooibos i växtsläktet Psoralea. Dess korrekta placering fick den först 1963 av den svenske botanisten Rolf Dahlgren i Opera Botanica ix. No. 1, 213, 283 (1963) därav dess korrekta vetenskapliga namn idag Aspalathus linearis (Burm.f.) Dahlgren inom ärtväxtfamiljen (Leguminosae).
Användning
Rooibos-buskens blad används ofta på samma sätt som teblad. Den dryck som bereds på detta sätt kallas ibland för "rött te", trots att det inte handlar om blad från teplantan.
Storskalig odling påbörjades under 1930-talet. Buskens blad plockas, strimlas och lämnas att jäsa i rullar eller nedgrävda i jorden, för att slutligen torkas. Jäsningsprocessen gör smaken starkare, och bidrar till att ge rooibos dess karaktäristiskt röda färg. Det finns också rooibos för dryck där bladen inte har jästs, så kallad grön rooibos.
Rooibos har använts under flera hundra år i Sydafrika som medicinaldryck; rooibos påstås förhindra uppkomst av allergier och lindra kolik, astma, hösnuva, eksem och sömnlöshet. Den innehåller bland annat zink, magnesium, kalcium, mangan och fluor, och även superoxid dismutase, som tros motverka åldrandets oönskade effekter. I Sydafrika används rooibos också som en ingrediens i maträtter. Rooibos har under senare år kommit att bli allt mer populär som ett alternativ till te och kaffe.
Drycken var känd i Sverige redan under 1700-talet.
Teer gjorda på rooibos kan dra sex–åtta minuter. Detta är möjligt tack vare att rooibos inte utvecklar ämnen som gör drycken besk. Rooibos innehåller heller inget tein (koffein) som är ett uppiggande ämne.
Källhänvisningar
- ^ rooibosbuske i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 februari 2015.
- ^ "Rooibos tea safari". Southafrica.net. Läst 23 februari 2015. (engelska)
- ^ fynbos i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 februari 2015.