Sibirisk eldmård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sibirisk eldmård
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Teckning av Johann Christian Schreber
Teckning av Johann Christian Schreber
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Släkte Mustela
Art Sibirisk eldmård
M. sibirica
Vetenskapligt namn
§ Mustela sibirica
Auktor Pallas, 1773
Utbredning
Utbredningsområde (grön - inhemsk, röd - introducerad)
Utbredningsområde (grön - inhemsk, röd - introducerad)
Mustela sibirica dd winter 2002.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Sibirisk eldmård (Mustela sibirica) är en art i släktet Mustela som tillhör familjen mårddjur.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kroppens längd ligger mellan 25 och 39 centimeter och vikten mellan 360 och 820 gram. Sen tillkommer en 13 till 21 cm lång svans. Hanar är tydligt större än honor. Den täta och långa vinterpälsen har en rödgul färg. Sommarpälsen är mörkare, nästan brun, och glesare. Extremiteterna är korta i jämförelse med den långsträckta kroppen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den sibiriska eldmården förekommer från Östeuropa till större delar av Asien. Utbredningsområdet går från Rysslands europeiska del österut till Ochotska havet samt söderut till Tibet och norra Thailand. Arten förekommer även i Japan och Taiwan. På Sachalin har djuret införts av människan.

Djuret lever i skogar och ofta i närheten av vattendrag. Det förekommer även vid människans boplatser.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Den sibiriska eldmården lever ensam och är aktiv under gryningen eller natten. Som viloplatser tjänstgör håligheter i träd, grottor, bon av andra djur och även byggnader. När djuret jagar använder det sina utmärkt utbildade hörsel- och luktsinnen. De har även bra förmåga att klättra och simma. Vid brist på föda förekommer vandringar av större djurgrupper.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten livnär sig av små däggdjur som gnagare, näbbmöss eller pipharar. Den äter även fåglar och deras ägg, groddjur, fiskar och insekter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden infaller under senare hälften av vintern eller på våren. Flera hanar strider för rätten att para sig med en hona. Efter en trettio dagars lång dräktighet föder honan mellan april och juni två till tolv ungdjur (i genomsnitt fem). Ungdjuren är blinda och öppnar ögonen efter en månad. Efter ytterligare en månad slutar honan att ge di. I augusti lämnar ungarna sin mor men syskon bildar ofta en grupp som består över hela hösten. I naturen ligger medellivslängden vid två år. Enskilda individer i naturen kan bli fem år och i fångenskap åtta år gamla.

Sibirisk eldmård och människa[redigera | redigera wikitext]

Djuret äter ibland tamhöns men huvudsakligen är människor positivt inställda till den sibiriska eldmården då den äter olika gnagare som betraktas som ohyra. Ibland jagas arten för sin päls men beståndet är inte hotat. Vinterpälsen används till exempel för penslar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mustela sibiricaIUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996).