Iller
- För andra betydelser, se Iller (olika betydelser). För tamiller, se motsvarande artikel.
| Iller Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Mårddjur Mustelidae |
| Släkte | Mustela |
| Art | Iller M. putorius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mustela putorius | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
Utbredningsområde enligt IUCN
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Iller (Mustela putorius) är ett litet mårddjur.
Den hör hemma i Nordafrika och västra Eurasien. Den är övervägande mörkbrun, med ett blekare område på nederdelen av buken och en mörk mask över huvudet. Jämfört med mink och utter, som också hör till släktet Mustela, är illern kortare och mer kompakt,[2] har kraftigare skalle och tänder[3] och rör sig mindre smidigt.[4]
Illern är mycket mindre revirhävdande än andra mårddjur. Det är vanligt att individer av samma kön lever i samma område.[5] Liksom andra mårddjur är illern polygam. Dräktigheten inträffar direkt efter parningen.[6] De fem till tio ungarna föds vanligen under tidig sommar och blir självständiga när de är två till tre månader gamla. Illern äter små gnagare, fåglar, groddjur och kräldjur.[7] Det förekommer att den förlamar sitt byte genom att sticka in tänderna i dess hjärna, för att kunna förvara det i sin håla så att det kan ätas senare.[6][8]
Innehåll |
Utseende [redigera]
Illerns storlek varierar beroende på kön. Hanarna blir mellan 30-46 cm och väger 0,5-1,5 kg medan honorna är 29-36 cm och väger 0,45-0,8 kg. Den har en mörkbrun päls med ljusare underull vilket ger den ett karakteristiskt skimrande utseende. På främre delen av huvudet har den ett ljust område, med en mörk mask kring ögonen och öronen har ljus kant. Teckningen uppvisar stora geografiska variationer.
Utbredning och systematik [redigera]
Illern förekommer över större delen av Europa med undantag för de nordligaste och sydöstligaste delarna. I Skandinavien finns den i södra Sverige upp till Svealand, i sydöstra Norge, hela Danmark med undantag av Bornholm och några mindre öar samt södra Finland. Den saknas i stort sett på Medelhavsöarna. I bergstrakter förekommer den upp till 2 400 meter över havet. En introducerad population finns även i Nya Zeeland.[1]
Underarter [redigera]
Från 2005 erkänns sju underarter av iller:[9]
- Mustela putorius putorius - förekommer i västra Europeiska Ryssland, västra Vitryssland, västra Ukraina och centrala och västra Europa.
- Mustela putorius anglia - förekommer i England och Wales
- Mustela putorius aureola - förekommer på södra och västra Iberiska halvön
- Mustela putorius caledoniae - förekommer i Skottland
- Mustela putorius furo - tamillern har inget naturligt utbredningsområde.
- Mustela putorius mosquensis - Europeiska Ryssland
- Mustela putorius rothschildi - Dobruja i Rumänien
Enligt denna taxonomi kategoriseras tamiller som en egen underart vilket är ovanligt för en domesticerad form.
Ekologi [redigera]
Illern återfinns i närheten av bebyggelse eller i fuktiga miljöer som vattendrag och våtmarksområden. Den är dock inte bunden till vatten. Illern bor gärna i gryt precis som rävar, antingen färdiga gryt som den övertagit från rävar eller kaniner, eller i egengrävda bon. Bona är vanligtvis försedda med en särskild, avgränsad latrin. Den kan dock nöja sig med en daglega i en grop i marken eller under någon byggnad.
Illern är främst aktivt i skymningen och på natten, även om den ibland kan iakttas mitt på dagen. Den rör sig vanligtvis hoppande. Den är en dålig klättrare och simmar inte gärna. Likt alla mårddjur är den mycket nyfiken.
Alla arter i familjen Mustelidae har doftkörtlar för revirmarkering och försvar. Illern sprayar inte som skunken, utan lämnar doftmärken i sitt område och skapar en kraftig stank när den blir rädd.
Parningstiden sträcker sig mellan mars och juni. Efter omkring 40 dagars dräktighet föder honan 2-12 (vanligtvis 5-10) ungar.
Föda [redigera]
Den kan fånga djur upp till en kanins storlek; den normala födan är kaniner, smågnagare, grodor, insekter, reptiler och fåglar.[10] Den kan också tillfälligt äta små mängder bär och annan växtföda.
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ [a b] Fernandes, M., Maran, T., Tikhonov, A., Conroy, J., Cavallini, P., Kranz, A., Herrero, J., Stubbe, M., Abramov, A. & Wozencraft, C. 2008 Mustela putorius. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 November 2010.
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1108
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1112–1113
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1130
- ^ Harris & Yalden 2008, s. 480–481
- ^ [a b] Harris & Yalden 2008, s. 482–483
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1127–1129
- ^ Johnston 1903, s. 155
- ^ Wozencraft, W. C. (2005). ”Mustela putorius”. i Wilson, D. E.; Reeder, D. M. Mammal Species of the World (utgåva 3rd). Johns Hopkins University Press. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?id=14001460
- ^ European polecat, ARKive.org (engelska), läst 12 juli 2011.
Tryckta källor [redigera]
- Jensen, B. (1994) Nordens däggdjur, ISBN 91-46-16576-2
- Bjärvall, A., Ullström, S. (1995) Däggdjur, ISBN 91-46-16576-2
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Iller.
- Svenska jägareförbundet
