Självmotsägelse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stilfigurer
Allegori
Allitteration
Anafor
Anastrof
Descriptio
Divisio
Dysfemism
Ellips
Epifor
Eufemism
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Hypofor
Katakres
Kiasm
Liknelse
Litotes
Malapropism
Metafor
Metonymi
Parallellism
Paratax
Paronomasi
Pars pro toto
Pleonasm
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Självmotsägelse
Stegring
Symploke
Synekdoke
Tautologi
Trikolon
Zeugma

En oxymoron eller en självmotsägelse är ett ord eller begrepp som är sammansatt av två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga. Ordet oxymoron härstammar från grekiskans oxymoron, vilket betyder ungefär spetsfundigt dum, och förekommer för första gången i källorna på 400-talet e.Kr. Ordet är skapat av grekiskans oxys, med betydelsen "skarp", "vass", och moros, med betydelsen "dum", "slö", vilket gör att ordet i sig även det är en oxymoron.[1] Dock kan man inte finna dessa ord sammansatta till oxymoron (ὀξύμωρον) i några grekiska källor.[2] Motsatsen till självmotsägelse är tautologi.

Självmotsägelser kan vara av flera sorter: de kan vara sammansättningar där det paradoxala är något man vill åt (talande tystnad, lysa med sin frånvaro), eller försök att faktiskt beskriva något som är motsägelsefullt (bitterljuv, fulsnygg). De kan också bero på att ord som från början haft en viss innebörd med tiden alltmer fått karaktär av allmänna förstärkningsord, vilket om man synar det närmare blir underligt (jätteliten, sjukt frisk).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Oxymoron
  2. ^ Oxford English Dictionary