Skancke
Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skunk) är en gammal ätt från Hov i Hackås i Jämtland. Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, har grenar av ätten flyttat till trakten runt Röros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen.
Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix´ ursprung. Med tämligen god säkerhet kan man dock räkna Karl Persson (ca 1394-1423), herre på Hov i Hackås som den allmänt erkände anfadern.[1] Bland de mer kända kan dennes son Riddar Örjan Karlson Skanke (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.[2]
Det fanns/finns, främst i Norge, också ett antal olika släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte är släkt med varandra.[1]
Namnet Skancke kommer ifrån ordet skank som betyder ben och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld. Det har gjorts försök av främst genealogen Young [3][4] att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav ochheraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige på 1600-talet, som Skunck (nr. 660 adelskalendern). Den är dock utslocknad.
