Skancke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skanckeättens vapen, som det förs av den norska Rørosgrenen.
Bilden på L M Skancke 1874 i Kjerkgata, Røros.

Skancke är ett norskt efternamn, som kan skrivas på flera olika sätt. Namn som Skunck och Skuncke har samma ursprung.

Den officiella statistiken ger följande antal personer bosatta i Norge respektive Sverige den 31 december 2013 med stavningsvarianterna[1][2]

  • Schanche: Norge 230, Sverige 7
  • Schancke: Norge 39, Sverige 0
  • Schanke: Norge 226, Sverige 2
  • Skanche: Norge 21, Sverige 0
  • Skancke: Norge 171 Sverige 8
  • Skanke: Norge 94, Sverige 4
  • Skuncke: Norge 8, Sverige 15

Totalt blir detta i Norge 789 personer och i Sverige 36 personer.

Skancke-släkten från Hackås i Jämtland[redigera | redigera wikitext]

Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skuncke, Skunk) är en gammal ätt från Hov i Hackås i Jämtland.

Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, har grenar av ätten flyttat till trakten runt Røros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet Skancke kommer ifrån ordet 'skank' som betyder ben,[3] och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix ursprung. Med tämligen god säkerhet kan man dock räkna Karl Persson (ca 1394-1423), herre på Hov i Hackås som den allmänt erkände anfadern.[4] Bland de mer kända kan dennes son Örjan Karlson [Skanke] (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.[5]

Det har gjorts försök av främst genealogen Young [6][7] att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarnaIsle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben.

En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skanckes vapen.[8]

Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra.[4]


Personer med efternamnet Skancke eller med varianter av detta namn[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Statistisk sentralbyrå, Navnesøk
  2. ^ Statistiska centralbyrån, Namnsök
  3. ^ SAOL, 13, 2006
  4. ^ [a b] Roger de Robelin (1995) Skanke-ätten, ISBN 82-993791-0-5, 576pp.
  5. ^ Nils Ahnlund (1948) Jämtlands och Härjedalens historia Del 1 intill 1537, Norstedts.
  6. ^ G.V.C. Young OBE (1886) Fra Skanke-slektens historie.
  7. ^ G.V.C. Young OBE (2001) A Brief History of the Isle of Man.
  8. ^ Adel. ätten Skunck, N:o 660, † i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor (1858–1864), del 3, sida 795.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]