Slaget vid Austerlitz
| Slaget vid Austerlitz | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Tredje koalitionskriget | |||||||
 Napoléon vid slaget vid Austerlitz, av François Gérard. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Franska kejsardömet |
 Ryska imperiet Kejsardömet Österrike |
||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| Napoleon I |
Alexander I Frans II Michail Kutuzov |
||||||
| Styrka | |||||||
| 72 000[1] | 85 000[2] | ||||||
| Förluster | |||||||
| 1 305 döda, 6 940 skadade, 573 tillfångatagna, 1 fana förlorad[3] |
15 000 döda och skadade, 12 000 tillfångatagna, 180 kanoner förlorade, 50 fanor förlorade[3] |
||||||
|
|||||
Slaget vid Austerlitz, i nuvarande Tjeckien (i Mähren), även kallat trekejsarslaget, var ett fältslag som ägde rum den 2 december 1805 där Napoleon I vann en berömd seger över motståndarna Alexander I av Ryssland och Frans II av Österrike. Slaget stod på årsdagen av Napoleons kröning 1804. De franska manövrerna vid Austerlitz är klassiska exempel i krigshistorien.
Innehåll |
Historia [redigera]
Efter att ha skapat la grande armée för en invasion av England men hejdats då England förmådde Ryssland och Österrike att anfalla Frankrike i ryggen tvingades Napoleon att ändra sin strategi. Han gav order om omedelbart återtåg, armén marscherade raskt åt sydost och kunde triumfera vid slaget vid Ulm varpå Napoleon (som tillbringat den första tiden under marschen i Paris) kunde ansluta till armén och leda den mot Österrike. Marskalk Murat intog Wien i november utan att möta större motstånd, men den österrikiska huvudarmén, som nu dessutom fått förstärkning av ryssarna, återstod att besegra.
Napoleons trupper kom först till Austerlitz och kunde därför förbereda sin plan. Napoleon valde att avstå från att befästa Pratzenplatån, vilket kanske hade varit det mest logiska, och ställde istället upp sina styrkor ett stycke nedanför platån, med sin högerflygel stående tvärs över landsvägen till Wien. Österrikarna och ryssarna närmade sig från andra hållet och avancerade snabbt upp på platån där de stannade och förberedde sitt anfall. Napoleon hade avsiktligt försvagat högerflygeln (Davout) och koncentrerade sin huvudkraft i vänsterflygeln (Soult och Bernadotte), samt nästan hela kavalleristyrkan (Murat). Planen var att dra sig tillbaka när de allierade stormade nerför platån, troligen riktande sitt slag mot den svaga högerflygeln. Därmed skulle ryssarna och österrikarna lockas att tro sig kunna krossa Davouts avdelning och därefter försöka anfalla fransmännens center i flanken och i ryggen, vilket visade sig också bli fallet.
Så snart kanonerna inledde beskjutningen och tusentals soldater började marschera var det mot Davout som de allierade riktade sitt anfall. Allt eftersom ryssarna ryckte nerför platån drog sig fransmännen undan efter vägen, men plötsligt stannade reträtten. De numerärt underlägsna fransmännen besköt sina angripare med svår musköteld, och allt fler ryssar stormade nerför kullen mot Davout. Därmed var styrkan kvar uppe på Pratzen inte starkare än de franska reserverna. Nu anföll de uppför Pratzen och vinklade frontlinjen. Det hjältemodiga företaget skrämde österrikarna och fick deras motstånd att framstå som otillräckligt. Murats kavalleri red runt och anföll de allierades högerflygel, och skräcken spred sig. Samtidigt hade fransmännens högerflygel repat sig ifrån angreppet i slagets inledning och drev nu istället tillbaka sina angripare upp mot platån. Fransmännen anföll ursinnigt, tills den allierade högerflygeln och centern krossats, och den nu inte så starka vänsterflygeln anfölls bakifrån. De ryska soldaterna flydde ut på en frusen sjö som fransmännen sköt sönder med artilleri varvid många drunknade. Därmed hade det allierade angreppet avvärjts, men Nelsons seger vid Trafalgar fem veckor tidigare omöjliggjorde ett nytt invasionsförsök av England.
I freden fick Österrike lämna ifrån sig stora landområden, och det tysk-romerska riket upplöstes och ersattes delvis av Napoleons Rhenförbund. Ryssland däremot fortsatte sitt krig mot Frankrike tills sommaren 1807.
Slaget har gått till historien som trekejsarslaget, eftersom de tre rikenas kejsare var närvarande på fältet.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Franska siffror vid slaget varierar beroende på referat, 65 000, 67 000, 73 000 eller 75 000 är andra siffror som ofta presenteras i litteraturen. Skillnaden beror på att cirka 7 000 man i Davouts III-kår var inte närvarande vid slaget när det började. Med eller utan dessa trupper är en smaksak (i denna artikel, kommer de att ingå som separat från de 67 000 franska soldater som ursprungligen fanns på fältet). David G. Chandler, The Campaigns of Napoleon. s. 416 anger 67 000 (utan Davouts III-kår)
- ^ Allierade siffror vid slaget beroende på referat; 73 000, 84 000 eller 85 000 är andra siffror som ofta presenteras i litteraturen. Andrew Uffindell, Great Generals of the Napoleonic Wars. s. 25 anger 73 000. David G. Chandler, The Campaigns of Napoleon. s. 417 anger 85 400. I Napoleon and Austerlitz (1997) skriver Scott Bowden att det traditionella antalet som ges för de allierade, 85 000, visar deras teoretiska styrka, och inte de verkliga antalet som fanns på slagfältet.
- ^ [a b] Chandler, David G.. The Campaigns of Napoleon. Sid. 432
Tryckta källor [redigera]
- Chandler, David G. (1995) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York: Simon & Schuster. ISBN 0-02-523660-1
- Uffindell, Andrew (2003) (på engelska). Great Generals of the Napoleonic Wars. Kent: Spellmount Ltd.. ISBN 1-86227-177-1
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Austerlitz.
