Snabbmeddelanden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kontaktlista i direktmeddelandeprogrammet Pidgin.

Snabbmeddelanden (även direktmeddelanden, ibland IM efter engelska instant messaging) är meddelanden som personer skickar varandra i realtid med hjälp av datorer som uppkopplade till internet eller något annat nätverk. Tekniken är nära besläktad med chatt.

Klient[redigera | redigera wikitext]

Användaren kan skaffa ett direktmeddelandeprogram som installeras på datorn eller använda snabbmeddelandenfunktioner på webbplatser. Det senare kan vara användbart då användaren befinner sig vid allmän dator till exempel i skolor och på jobb, eftersom inget program behöver installeras på datorn. Användaren väljer sedan vilka personer som ska hamna på ens kontaktlista (båda parter måste godkänna relationen). Som inloggad användare kan man se vilka kontakter som för tillfället är uppkopplade. Förutom att skicka snabbmeddelanden kan man via vissa direktmeddelandeprogram även överföra filer, spela onlinespel och föra videosamtal (med hjälp av mikrofon eller headset samt webbkamera).

De första programmen, såsom Zephyr, som kom till Unix i början av 1990-talet, klarade enbart av att sända textmeddelanden.

Det första allmänt kända programmet var ICQ från Mirabilis som följdes upp av MSN Messenger från Microsoft några år senare. AOL Instant Messenger har länge varit populärt i USA och bland användare av Mac OS X dominerar Ichat och Adium. IBM Lotus Sametime har en stark ställning inom företag.

Jabber, AIM, Windows Live Messenger, ICQ och Skype är vanliga protokoll för snabbmeddelanden.

Skillnader jämfört med e-post[redigera | redigera wikitext]

Ett snabbmeddelande skiljer sig från e-post i huvudsak på tre viktiga punkter:

  • Meddelanden utväxlas i realtid
  • Ett annat adressystem används: adressen innehåller vanligtvis inget @-tecken, istället väljer man avsändare i klientprogrammets kontaktlista
  • Närvarodetektion: man kan ögonblickligen avgöra om mottagaren är tillgänglig eller ej

Man kan göra liknelsen att kommunikation med hjälp av snabbmeddelanden är som ett telefonsamtal, medan e-post är som att brevväxla eller faxa.

Se även[redigera | redigera wikitext]