Sprängticka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sprängticka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Inonotus obliquus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Svampar
Fungi
Division Basidiesvampar
Basidiomycota
Klass Agaricomycetes
Ordning Hymenochaetales
Familj Hymenochaetaceae
Släkte Inonotus
Art Sprängticka
Inonotus obliquus
Vetenskapligt namn
§ Inonotus obliquus
Auktor (Ach. ex Pers.) Pilát 1942
Synonymer
Fuscoporia obliqua (Ach. ex Pers.) Aoshima 1951[2]
Xanthochrous obliquus (Ach. ex Pers.) Bourdot & Galzin 1928[3]
Phellinus obliquus (Ach. ex Pers.) Pat. 1900[4]
Scindalma obliquum (Ach. ex Pers.) Kuntze 1898[5]
Mucronoporus obliqua (Ach. ex Pers.) Ellis & Everh. 1889[6]
Phaeoporus obliquus (Ach. ex Pers.) J. Schröt. 1888[7]
Fomes obliquus (Ach. ex Pers.) Cooke 1885[8]
Poria obliqua (Ach. ex Pers.) P. Karst. 1881[9]
Physisporus obliquus (Ach. ex Pers.) Chevall. 1826[10]
Polyporus obliquus (Ach. ex Pers.) Fr. 1821[11]
Boletus obliquus Ach. ex Pers. 1801[12]


Sprängticka (Inonotus obliquus) är en svampart[13] som först beskrevs av Ach. ex Pers., och fick sitt nu gällande namn av Albert Pilát 1942. Sprängticka ingår i släktet Inonotus och familjen Hymenochaetaceae.[14][15][1] Arten är reproducerande i Sverige.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[14]


Utbredning och utseende[redigera | redigera wikitext]

Sprängticka finns i norra barrskogsbältet, dvs. i Norra Europa, Norden, Norra USA, Canada och Ryssland och växer på björk. Den växer på björkens stam och är lätt igenkännlig eftersom den har en närmast kolsvart skrovlig yta och är ljusare brun/orange inuti. Sprängticka växer på ungefär 1 av 5000 björkar.


Chaga[redigera | redigera wikitext]

Sprängtickan kallas också chaga, men på svenska enbart som produktnamn för dess användning som medicinal- och färgsvamp och inom hälsokosten.[16][17]

Som hälsokost används chaga både till te, kaffe och avkylt som bas i smoothies. Som hälsoprodukt sägs den ha effekt mot psoriasis och följdverkningar av diabetes. Den intas också för att stärka immunförsvaret. Tickan innehåller mycket höga halter av antioxidanter, som det mäts enligt ORAC (Oxygen Radical Absorbance Capacity).[18]

Chaga lanserades i Finland som hälsodryck, under namnet Pakurijuoma, men återkallades av det finska livsmedelsverket (2012). Som nytt livsmedel tillåts sprängticka endast som kosttillskott.[19]

Plocka och tillreda chaga[redigera | redigera wikitext]

Sprängtickan hör inte under allemansrätten, så den som plockar måste be om tillstånd först, om det inte är på egen mark.

En skördad sprängticka bör kokas till dekokt genast eller torkas i småbitar på låg värme, annars möglar den.[18]

Fnöske[redigera | redigera wikitext]

Sprängtickan har använts vid framställning av fnöske[20], även om fnösktickan är den art som främst förknippas med fnösktillverkning.[21] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[22] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[23] och kläder,[24][22] men har främst förknippats med eldmakande.[25][26]


Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Dyntaxa Sprängticka
  2. ^ Aoshima (1951) , In: Bull. Tokyo Univ. Forests 39:200
  3. ^ Bourdot & Galzin (1928) , In: Hyménomyc. de France:642
  4. ^ Pat. (1900) , In: Essai Tax. Hyménomyc. (Lons–le–Saunier):97
  5. ^ Kuntze (1898) , In: Revis. gen. pl. (Leipzig) 3(2):519
  6. ^ Ellis & Everh. (1889) , In: J. Mycol. 5(1):29
  7. ^ J. Schröt. (1888) , In: Kryptogamenflora der Schweiz 3(1):489
  8. ^ Cooke (1885) , In: Grevillea 14(no. 69):21
  9. ^ P.A. Karsten (1881) , In: Revue mycol., Toulouse 3:19
  10. ^ Chevall. (1826) , In: Fl. gén. env. Paris (Paris) 1:261
  11. ^ E.M. Fries (1821) , In: Syst. mycol. (Lundae) 1:378
  12. ^ Pers. (1801) , In: Syn. meth. fung. (Göttingen) 2:548
  13. ^ Pilát (1942) , In: Atlas Champ. l'Europe, Polyporaceae (Praha) 3(1):572
  14. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/inonotus+obliquus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  15. ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  16. ^ ”Inonotus obliquus (Fr.) Pilát – sprängticka”. Svensk Kulturväxtdatabas. http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant.action?skudNumber=72379. Läst 21 januari 2015. 
  17. ^ ”Lundmark, H. & Marklund, H. 2009: Färgsvampar & svampfärgning. Motagg Bokförlag”. Svensk Kulturväxtdatabas. http://skud.slu.se/Skud/ReportLittRefDetails?infoFlowType=PublicationDetails&infoSearchRefID=10330. Läst 21 januari 2015. 
  18. ^ [a b] ”Chaga (Sprängticka)”. Morotdliv. 8 augusti 2012. http://www.morotsliv.com/2012/08/chaga-sprangticka.html. Läst 21 januari 2015. 
  19. ^ ”Dryck med sprängticka återkallad från marknaden”. Livsmedelsverket Evira. 20 december 2012. http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/aterkallelser/?bid=3264. Läst 21 januari 2015. 
  20. ^ Susan Labiste. ”Substitutes for Tinder Fungus” (på engelska). primitiveways.com. Primitive Ways. http://www.primitiveways.com/Amadou%20substitutes.html. Läst 17 januari 2015. 
  21. ^ Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014. 
  22. ^ [a b] ”Fnöske”. SAOB. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/72/76.html. Läst 19 december 2014. 
  23. ^ H. P. Molitoris. ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica "39" (2): sid. 91-98. http://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014. 
  24. ^ Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014. 
  25. ^ ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014. 
  26. ^ Nationalencyklopedin 1991, s. 450

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]