Antioxidant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frukter och bär är livsmedel rika på antioxidanter

Antioxidanter eller antioxidationsmedel är ämnen med kemiska egenskaper som ger dem förmågan att motverka oxidation, skadeverkan från vissa syre- och kväveformer. Levande varelsers användning av syre för andning och energiförbränning är ofrånkomligt förenat med bildning av destruktiva fria radikaler.

Livets existens förutsätter därför ett skydd mot detta; antioxidanter är då de ämnen som neutraliserar fria syreradikaler. Dessa finns i människokroppen i form av hormoner och enzymer.[1] Flera ämnen i maten, så kallade bioaktiva ämnen, kan fungera som antioxidanter och en kost med mycket frukt, bär och grönsaker rekommenderas av såväl Livsmedelsverket som WHO.[2] Antioxidanter förekommer även som livsmedelstillsatser och i bl.a. kosmetika, där de fyller en roll som konserveringsmedel. Ämnesklassen har också industriell användning som tillsats i gummi, oljor och bensin.[3]

Fria syreradikaler[redigera | redigera wikitext]

Vi andas ständigt in luft som innehåller ca 20 % syrgas. Syre är ett livsviktigt ämne men syre kan också orsaka skador på kroppens celler[4]. Biokemiskt betecknas andning respiration och syftar då på de enzymatiska reaktioner där energi utvinns och syre förbrukas i slutsteget. Respirationen sker i små cellorganeller som kallas mitokondrier. I den enzymatiska elektrontransportkedjan (andningskedjan) överförs syrgas (O2) effektivt och kontrollerat till vatten (H2O). När syret omsätts bildas bland annat skadliga partiklar som kallas fria radikaler. För det mesta omvandlas de snabbt till ämnen som är mindre skadliga.

Problemet är att någon procent av syret undgår den enzymatiska kontrollen och i stället bildar syreradikaler. I varje cell uppstår då typiskt mer än en miljon reaktiva radikaler per sekund. Detta är alltså processer som ständigt pågår i varje cell i vår kropp.

Fria syreradikaler är inte bara av ondo utan har också en viktig funktion då de fungerar som vapen för lymfocyter. Tillsammans med enzymer använder vissa vita blodkroppar fria radikaler i kampen mot patogena bakterier. Fria radikaler har också visat sig vara viktiga som signalsubstanser för att få hjärtat att slå med rätt kraft. "Fria radikaler har en viktig funktion eftersom de bidrar till att hjärtat kan pumpa mer blod i stressituationer. Å andra sidan kan långvarig stress leda till hjärtsvikt och där kan kroniskt förhöjda nivåer av fria radikaler vara en del av problemet. Det är som vanligt att lagom är bäst. Under normala förhållanden fungerar fria radikaler som viktiga signaleringssubstanser, men mycket höga nivåer under lång tid kan leda till sjukdom", säger professor Håkan Westerblad, som har lett en studie som publicerades 2011[5] Höga nivåer av fria radikaler kallas ofta för oxidativ stress[6]

Oxidativ stress[redigera | redigera wikitext]

Med oxidativ stress menas förhöjda nivåer av skadliga reaktiva syreradikaler i celler och vävnader. En normal cell uppehåller självständigt sin ämnesomsättning – metabolism – och cellen innehåller all den ärftliga information som krävs för att bilda en ny identisk cell. För att fungera är cellen beroende av att membranet fungerar som en effektiv barriär mellan cellen och den yttre miljön. Skadas cellmembranen kan cellen börja läcka, vilket i sin tur kan leda till en rad negativa reaktioner. Kroppens naturliga och avancerade försvarssystem hindrar fria radikaler från att skada cellmembranen och andra molekyler. Denna balans tros skadas av hälsofarliga partiklar i luften och andra hälsofarliga miljöfaktorer.[7]

Speciellt känsliga molekyler är DNA (arvsmassa), proteiner och fleromättade fettsyror. När fria radikaler bildas startar en kedja av reaktioner som kan leda till skadliga effekter, till exempel infektioner, inflammatoriska tillstånd och påbörja bildningen av cancer[4]. Mängden fria radikaler kan även öka när kroppen utsätts för stress, till exempel vid sjukdom och hårt fysiskt arbete. Dessa processer är dock komplexa och omfattande forskning sker på området. När de blir reaktiva och skadar celler, vävnader eller DNA kan mutationer med efterföljande sjukdom uppstå. Oxidativ stress kan minimeras genom att maximera destruktion av dem med antioxidanter.

Olika typer av radikaler[redigera | redigera wikitext]

När man vill inkludera alla föreningar som kan leda till oxidativ stress talar man om reaktiva syreföreningar (reactive oxygen species, ROS).

  • Superoxidradikaler - Bildas till största del genom läckage i andningskedjan. Radikalen är hydrofil (vattenlöslig) på grund av att den är negativt laddad. Passerar inte genom cellmembran
  • Väteperoxylradikaler - Bildas från superoxidradikaler vid lågt pH. Oladdad och lipofil radikal som lätt tas upp i membraner där den kan orsaka farlig lipidperoxidation.
  • Hydroxylradikaler - Bildas från väteperoxid och katalyseras av metaller som järn, koppar och kvicksilver. En mycket destruktiv radikal som reagerar med de flesta organiska molekyler den kommer i närheten av.
  • Peroxynitrit - Bildas genom att superoxidradikalen reagerar med kvävemonoxid. Kvävemonoxid finns i blod och gör så att blodkärl håller sig elastiska. Peroxinitrit skadar lipoproteinet LDL och kan därför leda till ateroskleros.
  • Singlettsyre - I sitt normaltillstånd ar syremolekylen två oparade elektroner vilket man kallar diradikal, den har då låg reaktivitet och kallas triplettsyre. Triplettsyre kan på olika sätt exciteras till singlettsyre. Vissa komplexa färgade organiska ämnen har där störst betydelse. Singlettsyre kan också bildas kemisk väg genom sönderfall av vissa peroxider. Hud blir särskilt känsligt mot skador av singlettsyre eftersom ljus medverkar vid bildning. Därför antas singlettsyre vara en viktig orsak till hudens åldrande. Blod i ytliga kapilärer kan också ge spridngseffekter till övriga organ. Vissa antioxidanter som Karotenoider har visat sig ge skydd mot singlettsyre.

Lipidperoxidation[redigera | redigera wikitext]

Mer komplicerade processer bildas särskilt från lipider i membran som innehåller för radikalbildning känsliga fleromättade fettsyror. Denna process kallas för lipidperoxidation och är starkt kopplat till sjukdomar som arteroskleros, Alzheimers och cancer.[förtydliga]

Lipidperoxidation börjar med att en väteatom abstraheras från en fettsyra. En väteatom på kolet mellan dubbelbindningarna i de fleromättade fettsyrorna har låg bindningsenergi och rycks därför lätt bort av den lipofila och membranlösliga väteperoxylradikalen, HOO●, vilket visar dess farlighet. Den bildade radikalen omlagras snabbt till en stabilare radikal som har konjugerade dubbelbindningar i cis- eller trans-form.

Lipidperoxidation är kedjereaktioner där den kolcentrerade radikalen, L●, adderar snabbt syre under bildning av en peroxylradikal, LOO●. Peroxylradikalen kan därefter abstrahera en väteatom från en ny fettsyra med bildning av en peroxid, LOOH, och en ny fettsyraradikal, L●, som i sedan reagerar vidare. På det här sättet kan varje initiering ge upphov till hundratals peroxiderade fettsyror.

Dessa passar inte in i membranets funktionella struktur och försämrar därför dess funktioner. De reagerar också ytterligare till nya radikaler och skapar farligt reaktiva aldehyder vid nedbrytning.

Kedjereaktioner med radikaler avbryts ofta genom att två radikaler reagerar med varandra, vilket i biologiska membraner kan leda till destruktiva tvärbindningar mellan fettsyrakedjor. Ett betydligt bättre alternativ är att kedjereaktionen avbryts genom att radikalerna reagerar med en antioxidant som sedan själv övergår till en lågreaktiv och ofarlig radikal. E vitaminer och andra lipofila fenoler, ArOH, verkar där spela en mycket viktig roll (se nedan).

Kost och miljö[redigera | redigera wikitext]

Faktorer som kost och miljö påverkar radikalbildning och oxidativ stress. Var tredje magcancer, var tredje kranskärlssjukdom och var tionde stroke beror på att vi äter för lite frukt och grönt, enligt Världshälsoorganisationen WHO[8]. Bär har i färsk forskning visat sig speciellt viktiga för motverkan av och minskad risk för allvarliga sjukdomar.[9]

Miljöfaktorer kan spela in för att öka risk för sjukdomar. Kända miljöfaktorer som ökar radikalbildning är exempelvis pesticider, cigarettrök, tjära, substanser som koltetraklorid och andra hälsovådliga luftföroreningar. Även strålning från solen, radioaktiv strålning och röntgenstrålar kan bidra till ökad oxidativ stress liksom intensiv träning.

Några mindre kända faktorer är:

  • Järn och koppar som katalyserar bildning av radikaler. Jämför dock järnbrist och kopparbrist.
  • Fleromättat fett och kolhydrater med högt GI[10] (via lipidperoxidationens kedjereaktioner bildas destruktiva peroxider. Höga halter av blodglukos skadar lipoproteiner som i sin tur kan orsaka inflammationer med radikalbildning i blodkärl.)

Kroppens eget försvar[redigera | redigera wikitext]

Kroppen har ett eget inbyggt försvar mot oxidativ stress. Detta försvar tycks bli mindre effektivt med tiden. Förklaringen till antioxidanternas funktion ligger i deras kemiska struktur vilka generellt har lätt att omfördela elektroner över hela molekylen. Då antioxidanter reagerar med en fri radikal donerar antioxidanten en elektron till radikalen, vilket medför att radikalen "neutraliseras" så att den blir mindre reaktiv. Istället blir antioxidanten mer reaktiv, men på grund av ovannämnda förmåga att omfördela elektroner är dess reaktivitet låg jämfört med radikalen. Antioxidanteffekten tycks både vara koncentrationsberoende och beroende av samverkan mellan en rad olika ämnen (se nedan).

Kroppsegna antioxidanter[redigera | redigera wikitext]

Radikalerna skulle snabbt döda celler utan ett effektivt enzymatiskt försvar som finns mot dem. Både hormoner och enzymer och andra kroppsegna ämnen samverkar för att skydda i cellens mikromiljöer.

Superoxiddismutas (SOD)[redigera | redigera wikitext]

Finns bundet i mitokondriers inre membran på samma plats som andningskedjans enzymer. Mangan är en viktig atom i enzymet. Utanför mitokondrierna finns en annan viktig variant av SOD som är beroende av zink.

Katalas[redigera | redigera wikitext]

Finns i mitokondriernas matrix. Är ett vattenlösligt enzym som har till uppgift att omvandla två farliga syreradikalbildande väteperoxidmolekyler till en syremolekyl och två vattenmolekyler.

Glutationperoxidas (GPx)[redigera | redigera wikitext]

Finns i mitokondriernas inre membran. Enzymet GPx är beroende av selen varför selen kallas en sekundär antioxidant.

Glutation[redigera | redigera wikitext]

Glutation är en tripeptid som består av aminosyrorna glutaminsyra, cystein och glycin. Glutation har också en avgiftande roll eftersom den står för eliminering av akylerande ämnen i kroppen.

Liponsyra[redigera | redigera wikitext]

Alfa-liponsyra är en viktig roll för ett starkt antioxidantförsvar. Liponsyra bildas i både växter och djur. Det betyder att vi människor får ett kompletterande intag via kött och grönsaker eller via olika specifika tillskott av liponsyra. Liponsyran har hög löslighet och är därför både fettlöslig och vattenlöslig.

Koenzym Q10[redigera | redigera wikitext]

Konenzym Q10 är en fettlöslig antioxidant. Tio syftar på att sidokedjan har tio isoprenenheter med fem kolatomer vardera. Q10 är absolut livsnödvändig för cellens hela energiförsörjning. Q10 stoppar kedjereaktioner med fleromättade fettsyror, det som kallas lipidperoxidation (se ovan). En nackdel med Q10 och andra antioxidanter som överför två elektroner är att de även kan orsaka viss autooxidation.

Antioxidanter i kosten[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag tusentals identifierade antioxidanter i livsmedel. De flesta kända växtantioxidanter inaktiveras vid temperaturer mellan 30° C och 100° C. Antioxidanterna i tex oliv- och rapsolja elimineras redan vid ca 30° C. Starkare upphettning, tex med mikrovågor, eliminerar så gott som alla antioxidanter[11]. Nedan följer ett urval av välkända antioxidanter.

Tillsatta antioxidanter i livsmedel används för att hindra fett från att härskna och frukt- och grönsaksbaserade produkter från att missfärgas. Det medverkar också till att lättförstörbara vitaminer, som vitamin A, D, E och B2 (riboflavin), bevaras bättre i livsmedlet.

E-nummer[redigera | redigera wikitext]

Antioxidationsmedel märks som tillsats med ett E-nummer från E 300 till E 385. Dessa är:

Askorbinsyra (C-vitamin)[redigera | redigera wikitext]

Askorbinsyra (vanligtvis kallad C-vitamin) är den mest kända fullt vattenlösliga antioxidanten. C-vitamin får man lättast i sig genom att äta frukt och bär eller dricka juice. Det måste intas regelbundet eftersom det inte lagras i kroppen. C-vitamin sönderdelas lätt genom oxidation varför uppvärmning och omrörning av drycker med C-vitamin bör undvikas. Askorbinsyra samverkar med tokoferoler (E-vitaminer) eftersom det hjälper till att återskapa E-vitaminer i oxidationsprocesser[12].

Polyfenoler[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag tusentals identifierade polyfenoler. Mest uppmärksammade är flavonoiderna, flavonoider har dock visat sig tveksamma som antioxidanter men tros ha en viktig funktion för cellsignalering[13]. Men det finns även mängder av andra grupper av polyfenoler som kan vara av stor betydelse för vår hälsa:

Antocyaniner
Quercetin
Katekiner Epigallokatekingallat (EGCG)

Karotenoider[redigera | redigera wikitext]

Karotenoider är fettlösliga antioxidanter vilket gör dem enklare att göra mätningar och studier på. I naturen finns ett stort antal karotenoider som har till uppgift att hjälpa växter att utnyttja solenergi. Frukt, bär och grönsaker är människans huvudkälla till karotenoider och höga halter finns i röda, gula, oranga frukter och bär men också i gröna bladgrönsaker.[14]

Eftersom blodets innehåll av karotenoider är en bra markör för intag av frukt och grönsaker och att höga halter av karotenoider visat vara viktigt för att undvika och minska risk för sjukdom har vården nu börjat göra mätningar av karotenoider i blodplasma. I kroppen skyddar bland annat lutein och zeaxantin ögats näthinna mot skadligt ljus. Dessa analyser gör exempelvis Universitetssjukhuset i Linköping via Landstinget i Östergötland[15].

Det finns idag hundratals identifierade karotenoider; nedan finns ett axplock av dem.

Alfakaroten
ß-karoten (betakaroten)
γ-karoten
Lykopen
Astaxantin
Zeaxantin
Lutein

Tokoferoler (E-vitaminer)[redigera | redigera wikitext]

Tokoferoler har visat sig vara mest betydande för att stoppa lipidperoxidation. Alla åtta E-vitaminerna är fettlösliga och kräver C vitamin för att agera effektivt i blodfetter mot skadlig oxidation[16]. Växter kan bilda tokoferoler som då finns i varierande halter i växtens fettinnehållande delar. Via växter överförs sedan tokoferolerna till djur. E-vitaminer transporteras via blod från levern ut till vävnader med lipoproteiner av typ LDL. De tas aktivt upp i celler där tokoferoler följer med och skyddar fleromättat fett.

γ-tokoferol anses speciellt viktig mot reaktivt peroxynitrit bildat från superoxidradikalen och kvävemonoxid. Därför tror forskarna att just denna tokoferol är särskilt viktig för att skydda LDL och motverka ateroskleros.

  • Tokotrienoler

(Utöver dessa finns även fem strukturmässigt liknande ämnen som kallas för tokotrienoler som också tros ha en viktig roll för antioxidantförsvaret).

Klorofyll[redigera | redigera wikitext]

Klorofyll har visat sig kunna minska oxidativ stress. Klorofyll kan binda farliga oxiderande ämnen[17].

Sekundära antioxidanter[redigera | redigera wikitext]

Kosttillskott och antioxidanter[redigera | redigera wikitext]

Antioxidanter samverkar vilket innebär att den sammanlagda effekten blir större än effekten från var och en av dem. Framför allt i antioxidantrika livsmedel som frukt och grönsaker är denna synergieffekt särskilt viktig och framträdande. Detta är en av anledningarna till att det är bättre att äta frukt och grönt än kosttillskott.[18]

Antioxidantparadoxen[redigera | redigera wikitext]

Många forskningsstudier ha pekat på att man genom att tillföra kroppen kost som är rik på antioxidanter skapar ett starkt skydd mot oxidativ stress och sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och cancer. Tillskott av antioxidanter har däremot gett förhållandevis blygsamma resultat. Man pratar ibland om antioxidantparadoxer, till exempel:

Personer som äter mycket frukt och grönsaker löper lägre risk att drabbas av cancer. De har också höga värden av β-karoten (betakaroten) i blodet. β-karoten som tillskott har dock ingen skyddande effekt mot cancer, och flertalet studier har också visat att kosttillskott med enstaka antioxidanter såsom β-karoten kan öka cancerrisken.[19][20]

Frukt- och bärextrakt[redigera | redigera wikitext]

Starka extrakt av bär och frukter har visat sig vara betydligt bättre än vanliga kosttillskott. Marie Olsson på Sveriges lantbruksuniversitet har i sin forskning sett att starka bärextrakt från exempelvis nypon och svarta vinbär visat sig kunna förebygga olika typer av cancer.[21][22][23] Flertalet studier är också gjorda på extrakt av exempelvis granatäpple[24] lakritsrot[25] och grönt te.[26]

Hälsoeffekter av antioxidanter[redigera | redigera wikitext]

"Nya kunskaper om särskilt karotenoider och flavonoider gör det nu möjligt att medvetet välja kombinationer av frukt och grönt som ger hög skyddseffekt", skriver Chalmersprofessorn Göran Petersson i en rapport till cancer- och allergifonden 2009. Han tillsammans med många andra menar att medvetna val och rätt kombinationer av vegetabilier ger ett betydligt högre och bättre intag av viktiga antioxidanter än det av Livsmedelsverket rekommenderade 500 g/dag.

I USA växer begreppet "Superfoods" fram som en efterföljande effekt av denna forskning. Superfoods är kost som anses vara mer skyddande och hälsosam än annan kost. 2008 lanseras boken Supermat – vägen till ett friskare liv av läkaren och forskaren Helena Nyblom. Hon myntar begreppet "Regnbågsmat" med syftet att inspirera människor att öka och variera intag av vegetabilier från olika sorter och färger[8].

Världshälsoorganisationen WHO skriver följande:[27]

  • Upp till 2.7 miljoner liv kan sparas årligen om människor äter tillräckligt med frukt och grönt
  • Låg konsumtion av frukt och grönt är en av de 10 vanligaste orsakerna som bidrar till att människor dör
  • Lågt intag av frukt och grönt är orsaken till att minst 19% drabbas av cancersjukdomar i mage och tarm, 31% av kardiovaskulära sjukdomar och 11% av stroke

Även fetma och diabetes anses minska vid högre intag av frukter och grönsaker.

Goda källor till antioxidanter[redigera | redigera wikitext]

Det finns både exotiska frukter, bär och grönsaker och nordiska varianter som är rika på bioaktiva antioxidanter. Antioxidanter bildas exempelvis som skydd mot UV-strålning och liksom många andra sekundära metaboliter är fotosyntesen en viktig faktor för biosyntes.[28] Detta är troligtvis anledningen till att de flesta antioxidantrika frukter och bär växer vid exotiska platser med många soltimmar.[29] Det har också visat sig att ekologiskt odlade bär innehåller mer antioxidanter. [30]

Några av de ämnen som finns i exotiska varianter kan vara svåra att få tillräcklig tillgång till via inhemska vegetabilier, varför vissa exotiska varianter kan vara befogade. Antioxidanthalterna i frukter, bär, kryddor och grödor skiljer sig för varje skörd och odling. Här är ett axplock av vanligt förekommande vegetabilier ofta med tusenåriga traditioner inom naturmedicinen. Varje frukt, grönsak eller bär har sin unika uppsättning av antioxidanter.

Forskning om antioxidanter[redigera | redigera wikitext]

I media finns en mängd åsikter när det gäller kosten och vår hälsa. Inom forskarvärlden anses att tallriksmodellen är det bästa för de allra flesta, men att det innebär att många äter för litet frukt, grönsaker och bär, vilka innehåller mycket antioxidanter. Allt fler studier tyder på att den som vill undvika att drabbas av cancer, hjärt-kärlsjukdom diabetes och många andra sjukdomar bör ha ett högt intag av kost rik på antioxidanter. [31]

Diet and cancer report från 2007 är den hittills största forskningsrapport som gjorts gällande antioxidanter. Den ligger fortfarande till grund för myndigheters rekommendationer världen över, även det svenska Livsmedelsverkets. På sidan 78 i rapporten skriver man följande:

"It is widely believed that the health benefits of diets high in fruits and vegetables are likely to be due partly to the presence of phytochemicals. For instance, several act as antioxidants, preventing oxidative damage to cells, proteins, and DNA".

Denna rapport baseras på en mängd studier som analyserats.

Hjärt- och kärlsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

(Se även åderförkalkning)

Mycket antioxidanter i kosten skyddar kvinnor mot stroke

En studie publicerad i december 2011 visar att kvinnor som äter en kost med mycket antioxidanter minskar risken för att drabbas av stroke.

Kvinnor som äter en kost rik på antioxidanter – med mycket frukt, grönsaker och gryn – löper lägre risk att drabbas av stroke, oavsett om de tidigare lidit av hjärt-kärlsjukdom eller inte. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Stroke.

I studien använde forskarna den Svenska Mammografikohorten för att identifiera 31,035 kvinnor som vid studiens start inte drabbats av hjärt-kärlsjukdom och 5680 kvinnor som vid studiens start haft sådana hälsoproblem. Kvinnorna var mellan 49 och 83 år och resultaten visade att kvinnor, utan hjärt-kärlsjukdom vid studiens start, i gruppen med högst intag av antioxidanter hade en betydande lägre risk på 17 procent att drabbas av stroke i jämförelse med gruppen som hade lägst intag. Siffran för kvinnor som tidigare drabbats av hjärt-kärlsjukdom var en minskad risk för stroke på mellan 46 och 57 procent.

[32] [33]

Stora mängder katechiner i kosten (från bland annat te) kopplat till en lägre risk att dö i hjärtinfarkt

I en grupp av 806 äldre holländska män har förhållandet mellan intag av en kost rik på katechin och risk för att dö i ichemisk hjärtsjukdom (hjärtinfarkt med mera) och hjärnblödning undersökts. Katechin hör till gruppen växtpolyfenoler och finns bland annat i stor mängd i te. Personerna genomgick läkarundersökning och fick svara på frågor om kosthållning med mera under våren/sommaren 1985 (männen var då 65–84 år gamla). Gruppen följdes sedan upp 1995 då man kontrollerade i befolkningsregistret. Man kunde då konstatera att 374 (46 %) hade dött varav 90 i ichemisk hjärtsjukdom och 47 i hjärnblödning. Efter att man studerat personernas kostvanor och beräknat hur mycket katechin det intagit delades de in i tre lika stora grupper. En grupp där man intagit 0–49 mg katechin/dag en mellangrupp där man intagit 49,1–85,8 mg/dag och en tredje grupp där man intagit 85,9–355,4 mg katechin/dag. Sedan jämfördes riskerna i gruppen som intagit mycket katechin med dem i gruppen som intagit lite. Det visade sig då att de som intagit lite katechin hade dubbelt så stor risk att dö i ichemisk hjärtsjukdom jämfört med gruppen som intagit större mängder. Något signifikant samband mellan ett lågt intag av katechin och en ökad risk att dö i hjärnblödning kunde dock inte konstateras. En slutsats som kunde dras var att en kost med mycket katechin från te och andra livsmedel, kan leda till en minskad risk att dö i ischemisk hjärtsjukdom[34].

Frukt- och grönsaksätande minskar risken för hjärtkärlsjukdom

Risken för hjärtkärl sjukdom har studerats i en grupp av 700 män och 148 kvinnor från Grekland (medelålder 58 respektive 65 år). Deltagarna fick fylla i frågeformulär och där bland annat svara på hur mycket av frukt och grönsaker de åt varje vecka. När resultatet sammanställdes kunde man konstatera att sjukdomsrisken minskade ju mer frukt och grönsaker som man åt. För frukt hade den femtedel som åt mest hela 72 % mindre risk för hjärtkärl sjukdom jämfört med den femtedel av deltagarna som åt minst. Man kunde också se att en 10-procentig minskad sjukdomsrisk för varje frukt som åts per dag. När det gällde grönsaker hade de som åt sådana mer än 3 gånger i veckan 70 % lägre risk för hjärtkärlsjukdom jämfört med personer som inte åt grönsaker alls[35].

Minskad risk för hjärtinfarkt hos tedrickare

I Holland har man undersökt kopplingen mellan tedrickande och risken att drabbas av hjärtinfarkt i en grupp av 4807 personer över 55 år. Deltagarna fick först fylla i ett kostformulär där de i detalj redogjorde för sina kostvanor. Gruppen följdes sedan under 5,6 år och antalet fall av hjärtinfarkt registrerades. Totalt fick 146 personer hjärtinfarkt och av dessa ledde 30 till döden. I gruppen av 4 807 personer fanns 583 st som inte drack te, 2 340 st som drack upp till 3,75 dl te per dag och 1 884 st. som drack mer än 3,75 dl te per dag. När forskarna analyserade sina data fann man att om risken att drabbas av hjärtinfarkt hos de som inte drack te sattes till 1 var risken att få hjärtinfarkt om man drack mer än 3,75 dl per dag 0,57. Skillnaden var ännu större när man tittade på risken att dö i hjärtinfarkt där risken för de som drack mer än 3,75 dl te endast var 0,30, vilket alltså innebär en drygt 3 gångers reducerad risk. Te innehåller höga halter av den typ av växtpolyfenoler som benämns flavanoider. När man sedan analyserade deltagarnas intag av andra liknande växtpolyfenoler, flavonoider, som finns i olika grönsaker, frukt, rött vin, mörk choklad mm kunde man även där se att den tredjedel av gruppen som hade det högsta intaget av flavonoider hade lägre risk för hjärtinfarkt än den tredjedel som hade det lägsta intaget. Forskarnas resultat visar alltså att det tycks finnas en mindre risk för hjärtinfarkt hos personer som dricker mycket te och som har ett stort intag av flavonoider[36].

Längre livslängd hos äldre med höga karotenoidhalter i blodet

I en studie från Holland har man undersökt sambandet mellan livslängden hos en grupp äldre personer och deras halter i blodet av olika karotenoider och vitamin E. I studien, som pågick under en period av drygt 7 år, ingick 638 personer i åldrarna 65–85 år med eget boende. Resultatet visar att personer med högre halter av karotenoider och särskilt beta-kryptoxanthin, lutein och zeaxanthin (finns i bl a spenat, grönkål, papaya och röd paprika) hade en signifikant längre livslängd än personer med låga halter av dessa ämnen. När den tredjedel (tertil) som hade de högsta halterna (67:e–100:e percentilen) jämfördes med den tredjedel som hade de lägsta halterna (1:a–33:e percentilen) fann man 1,73 gånger större risk att dö hos de som hade lägst halter. En mindre risk att dö kunde även konstateras hos personer med hög totalkarotenoidhalt (här ingick förutom de ovan nämnda också lykopen samt alfa- och betakaroten[37].

Mindre åderförfettning hos personer med höga halter karotenoider

I en amerikansk studie undersöktes 573 medelålders friska män och kvinnor med avseende på tjockleken av blodkärlen och halterna antioxidanter i blodet vid två tillfällen med 18 månaders mellanrum. Tjockare blodkärl ses som ett tecken på arterioskleros och ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Efter kontroll för andra faktorer som kan ha betydelse för sjukdomen kom forskarna fram till att det fanns ett statistiskt säkert samband mellan en liten förtjockning av blodkärlen och höga halter av karotenoiderna lutein, zeaxanthin, beta-kryptoxanthin och alfa-karoten. De deltagare som under 18-månadersperioden hade ökat tjockleken på blodkärlen mest (de som hade mest åderförfettning) var alltså de som hade de lägsta halterna av karotenoider i blodet[38].

Cancerprevention[redigera | redigera wikitext]

Lägre risk för bröstcancer hos kvinnor med höga halter karotenoider i blodet

I en amerikansk studie har en stor grupp kvinnor som besökt sjukhus för mammografiundersökning mellan åren 1985 och 1991 samtidigt fått lämna blodprov för mätning av karotenoider. Kvinnorna har sedan följts fram till 1995 och de som fått bröstcancer (270 kvinnor) jämförts med 270 kontrollkvinnor med avseende på halterna av olika karotenoider i blodserum (alfa- och beta-karoten, lykopen, beta-kryptoxanthin, lutein och zeaxanthin). Forskarna kunde konstatera att de kvinnor som hade de lägsta halterna beta-karoten (1:a–25:e percentilen) hade ungefär dubbelt så stor risk att få bröstcancer jämfört med de kvinnor som hade de högsta halterna (75:e–100:e percentilen). Även de kvinnor som hade höga halter av de andra karotenoiderna visade sig ha en lägre risk att insjukna i bröstcancer. Forskarna drar slutsatsen att en kost som ger låga halter av karotenoider i blodet är kopplad till en ökad risk för bröstcancer[39].

Lägre risk för lungcancer bland rökare med höga halter karotenoider i blodet

I en studie av 27 084 Finska rökande män i åldrarna 50–69 år har man funnit att de med höga halter av karotenoider hade en lägre risk att insjukna i lungcancer. Studien genomfördes mellan 1985 och 1993 och av de som totalt deltog insjuknade 1644 i lungcancer. Deltagarna lämnade ett blodprov för karotenoidanalys och fick även svara på frågor om de egna kostvanorna. Ett intag av frukt och grönsaker var kopplat till en lägre lungcancerrisk. När man delade in deltagarna i 5 grupper beroende på deras halter av karotenoider och satte lungcancerrisken hos gruppen med lägst intag till 1 visade det sig att gruppen som hade det högsta intaget endast hade en risk på 0,78 (22 % lägre risk). Risken var även lägre när grupper med högst respektive lägsta karotenoidhalt jämfördes (28, 17, 15, 16, 19 och 27% lägre för den femtedel med högt halt av lykopen, lutein/zeaxanthin, beta-kryptoxanthin, total karotenoider, beta-karoten och vitamin A). Författarna slår fast att ett högt intag av frukt och grönsaker och särskilt sådana med hög halt av karotenoider såsom tomatbaserade produkter kan reducera risken för lungcancer[40].

Lägre risk för prostatacancer hos män med höga blodhalter av tokoferoler och selen

I en amerikansk studie har halterna av alfa-tokoferol, gamma-tokoferol och selen analyserats i blod från 117 män med prostatacancer och 233 kontrollpersoner. Blodproverna härstammade från en blodbank som upprättades 1989 och omfattade 10 456 män i trakterna kring Washington i USA. Man fann att risken för prostatacancer minskade med ökande halt av vitamin E (alfa-tokoferol). När grupper med olika halter gamma-tokoferol jämfördes visade det sig att gruppen med de lägsta halterna (1:a–20:e percentilen ) hade fem gånger högre risk att få prostatacancer än de övriga (21:e–100:e percentilen). För selen kunde man visa att de som hade de högre halterna (övre 4/5) hade en lägre risk för prostatacancer än de som hade de lägsta halterna (nedre 1/5). En statistiskt säker minskning av risken för prostatacancer associerat till vitamin E och selen kunde konstateras endast hos personer som också hade höga halter av gamma-tokoferol. [41].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/86706.pdf
  2. ^ http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Vuxna/Frukt-och-gront-/
  3. ^ Werner Dabelstein, Arno Reglitzky, Andrea Schütze and Klaus Reders "Automotive Fuels" in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry 2007, Wiley-VCH, Weinheim.doi:10.1002/14356007.a16_719.pub2
  4. ^ [a b] http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Vad-innehaller-maten/Vitaminer/Fria-radikaler-/
  5. ^ http://www.cisionwire.se/karolinska-institutet/fria-radikaler-inte-bara-farliga89800
  6. ^ http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=20998&a=52768&l=sv
  7. ^ http://www.hu.liu.se/ike/forskning/arbets-och-miljovetenskap/tagesson-christer?l=sv
  8. ^ [a b] http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fruktens-farg-gor-fler-friska-1.220173
  9. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20384847
  10. ^ http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/122204.pdf
  11. ^ http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=8397
  12. ^ http://www.lio.se/pages/70688/vitamin_C.pdf
  13. ^ http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=7605840
  14. ^ http://www.hu.liu.se/ike/forskning/arbets-och-miljovetenskap/tagesson-christer/presentation-christer-tagesson/1.219070/friskfaktorer_FoU.pdf
  15. ^ http://www.lio.se/Verksamheter/HMC/Arbets--och-miljomedicin/Laboratorium/Specialanalyser/
  16. ^ http://www.lio.se/pages/70688/vitamin_E.pdf
  17. ^ http://lpi.oregonstate.edu/infocenter/phytochemicals/chlorophylls/#biological_activity
  18. ^ http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Vad-innehaller-maten/Naringsvinster-och-naringsforluster-vid-matlagning/
  19. ^ http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kosttillskott/Stora-vitamindoser-kan-vara-riskabelt/
  20. ^ http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(00)02075-4/fulltext
  21. ^ http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/jf030479p
  22. ^ http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2005/5/bar-hammar-cancer-i-nya-notiser-fran-slu/
  23. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15563205
  24. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16479165
  25. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20041789
  26. ^ http://www.thelancet.com/search/results?searchTerm=green%20tea%20extract%20oxidative%20stress&fieldName=AllFields&op=&searchterm2=&fieldname2=&year=&volume=&page=&jrnl=&artypes=&journalFromWhichSearchStarted=&sort=date&order=desc&collectionName=Medline
  27. ^ http://www.who.int/dietphysicalactivity/publications/facts/fruit/en/index.html
  28. ^ http://www.fof.se/tidning/2006/5/tillbaka-till-naturens-medicinskap
  29. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17914160
  30. ^ http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/mer-antioxidanter-i-ekologiska-jordgubbar
  31. ^ http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=24125&a=60422&l=sv
  32. ^ Publikation: “Total Antioxidant Capacity of diet and risk of stroke – a population-based prospective cohort of women”, Susanne Rautiainen, Susanna Larsson, Jarmo Virtamo & Alicja Wolk, Stroke – journal of the American Heart Association, online 2 December 2011
  33. ^ http://www.cisionwire.se/karolinska-institutet/r/mycket-antioxidanter-i-maten-kan-skydda-kvinnor-mot-stroke,c9194888
  34. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=11470725&dopt=Abstract
  35. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=12773206
  36. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=11976162&dopt=Abstract
  37. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=11171874&dopt=Abstract
  38. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=14656738
  39. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=11415946&dopt=Abstract
  40. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=12226001
  41. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov:80/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=11121464&dopt=Abstract

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Abrahamsson L, Andersson A, Becker W, Nilsson G (2008). Näringslära för högskolan. Liber AB. Sid. 257. ISBN 978-91-47-05355-1 
  • Samuelsson & Bohlin (2009). Drugs of Natural Orgin: a treatise of pharmacognosy. Swedish Pharmaceutical Press. Sid. 114, 119, 329, 475. ISBN 9789197651059