Strimgökbi
| Strimgökbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Gökbin Nomada |
| Art | Strimgökbi Nomada striata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nomada striata | |
| Auktor | Fabricius, 1793 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Strimgökbi (Nomada striata)[1][2] är en biart som beskrevs av Fabricius 1793. Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[3][4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Strimgökbiet har en avlång kropp där huvud och mellankropp har svart grundfärg och röda teckningar. Antenner och ben är röda, de senare med svarta fält på de fyra bakre låren. Bakkroppen är rödbrun med stora runda, gula fläckar på sidorna av tergit[6] 2, mindre sådana fläckar på tergiterna 3 och 4 samt ett gult tvärband på tergit 5. Kroppslängden är 9 till 11 mm.[7]
Förväxlingsart är vialgökbi, som skiljs på annorlunda form på mellankroppens bakre del (skutellen).[7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos ärtsandbi, rödklöversandbi, ginstsandbi, väpplingsandbi[7] och hallonsandbi[8], där den dödar ägget eller larven och lever på det insamlade matförrådet. Arten håller till i habitat som blomsterrika marker, gärna med ärtväxter, som klövervallar, slåtterängar, betesmarker, hedar, skogsbryn och -gläntor, vägrenar, sandtäkter, ruderat, trädgårdar och parker. Flygtiden varar från maj till juli.[7]
Arten besöker framför allt maskros[7], men har även observerats på örter som knölsmörblomma, hundrova, purpurljung, hallon, nejlikrot, käringtand, mandeltörel, vattenklöver, teveronika och stånds[8].
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Strimgökbiet förekommer i hela Europa, och har även påträffats i Turkiet och Marocko.[8] I Sverige förekommer den i Syd- och Mellansverige, och följer i Norrland odlingslandskapet upp till Västerbotten.[7] I Finland finns den i större delen av landet,[7] även om utbredningen är koncentrerad till sydkusten och de sydöstra delarna[9]. I övriga Skandinavien finns den i södra Norge och hela Danmark.[7]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten är klassificerad som livskraftig i både Sverige[7] och Finland[9].
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/nomada+striata/match/1. Läst 27 februari 2017.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Dyntaxa Nomada striata
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex stycken, hanen sju. De numreras med början framifrån.
- ^ [a b c d e f g h i] Björn Cederberg (2015). ”Nomada striata Strimgökbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103239. Läst 24 februari 2017.
- ^ [a b c] G R Else (2012). ”Nomada striata Fabricius, 1793” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-striata. Läst 27 februari 2017.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2016). ”Strimgökbi — Nomada striata Fabricius, 1793”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204698?locale=sv#show. Läst 24 februari 2017.