Hoppa till innehållet

Svartbrynad albatross

Från Wikipedia
Svartbrynad albatross
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljAlbatrosser
Diomedeidae
SläkteThalassarche
ArtSvartbrynad albatross
T. melanophris
Vetenskapligt namn
§ Thalassarche melanophris
AuktorTemminck, 1828
Utbredning
Synonymer
  • Thalassarche melanophrys[2]
  • Diomedea melanophris

Svartbrynad albatross[3] (Thalassarche melanophris) (tidigare Diomedea melanophris) är en fågel i familjen albatrosser.[4]

Utseende och fältkännetecken

Svartbrynad albatross är en medelstor albatross, med ett vingspann på 200-235, det vill säga som en knölsvan, och en längd på 80-90 cm. Den väger i genomsnitt 2,9-4,7 kg.[5] Ovansidan av vingarna är svartgrå som kontrasterar mot den vita kroppen. Vingundersidan är vit med en tydlig och kraftig svart inramning. Stjärten är mörk medan övergumpen är vit. Den har ett mörkt kort ögonbrynsstreck. Näbben på adulta individer är ljust orange med en mörkare rödorange näbbspets och fötterna är köttfärgade. Juvenilen har en mörkt hornfärgad näbb med mörk näbbspets. I övrigt har den grått huvud och halsboa, och vingundersidan är mörk. Svartbrynad albatross påminner om gråhuvad albatross (Thalassarche chrysostoma) men den senare har som adult en mörk näbb och mörkare huvud.

Utbredning och status

Utbredning

Svartbrynad albatross förekommer cirkumpolärt i haven på södra halvklotet och häckar på 12 öar. I Sydatlanten häckar den på Falklandsöarna, Islas Diego Ramírez och Sydgeorgien. I Stilla havet häckar den på Islas Ildefonso, Diego De Almagro och Isla Evangelistas utanför Chile samt i Campbellöarna, Antipodöarna, Snareöarna och på Macquarieön utanför Nya Zeeland. I Indiska oceanen häckar den på Crozetöarna, Kerguelen och på Heard- och McDonaldöarna.[6]

Den delas in i två underarter, impavida i Campbellöarna och nominatformen melanophris på övriga öar. Underarten impavida urskiljs ofta som en egen art, campbellalbatross.[7]

Den svartbrynade albatrossen föredrar att födosöka vid Kontinentalsocklar och vid kanten mot kontinentalbranter. Populationen på Falklandsöarna övervintrar vid den Patagoniska kontinentalsockeln medan den sydgeorgiska populationen födosöker i vattnen utanför Sydafrika och utnyttjar då den näringsrika Benguelaströmmen. Den chilenska populationen födosöker över de patagoniska- och chielenska kontinentalsocklarna, och kan uppträda så långt bort som Nya Zeeland.

Svartbrynad albatross är den albatross som har störst sannolikhet att uppträda i Nordatlanten på grund av dess benägenhet att genomföra nordliga förflyttningar. Arten har observerats över ett 60-tal tillfällen i vattnen kring Europa[8] och ett 20-tal tillfällen i kontinentala USA.[9]

Förekomst i Storbritannien

På norra halvklotet är det i vattnen och utmed kusterna av Storbritannien som svartbrynad albatross har observerats flest gånger. Fram till och med 2001 hade ett 30-tal observationer gjorts. Huruvida det gäller samma individ eller individer vid olika år är dock svårt att veta. I norra Storbritannien har det även förekommit att svartbrynad albatross sommartid återkommande har vistats i havssulekolonier. Detta är ett mycket sällsynt fenomen men dessa albatrosser har fått det folkliga namnet "sulekung". Det första beskrivna fallet för vetenskapen var den svartbrynade albatross som under 34 år levde på Färöarnas fågelberg tills den sköts 1894.[10]

På senare år har svartbrynad albatross observerats sommartid vid havssulekolonier vid Bass Rock, Hermaness och Sula Sgeir. Man tror att det kan röra sig om samma individ, varför ornitologer döpt den till Albert.[11][12] Den tros ha flugit ur kurs till Nordatlanten för över 40 år sedan och dess ålder uppskattas vara mer än 47 år.

Förekomst i Sverige

Svartbrynad albatross har observerats vid fyra tillfällen i Sverige. Första gången sågs en subadult individ mellan den 19-20 maj 2001 vid Skåne och Hallands kust. Nästan exakt två år senare observerades en albatross vid nästan samma platser. Detta kan ha varit samma individ som återvänt. 2016 siktades ytterligare en albatross utanför Tjörns kust. I oktober 2017 sågs en individ i Skälderrviken utanför Ängelholm.

En observation av svartbrynad albatross från 1990 visade sig ha skett utanför svenskt territorialvatten.[8]

Ekologi

Ägg av svartbrynad albatross.

Biotop och häckning

Den häckar i kolonier där de mycket högljutt markerar sitt revir. Dessa kolonier är oftast placerade på branta sluttningar med grästuvor och ibland på klippor. På Falklandsöarna häckar de dock på plan gräsmark vid kusten. Inför häckningen genomför de parningsritualer. De häckar varje år och lägger då ett ägg under perioden 20 september och 1 november, men på Falklandsöarna, Crozetöarna och Kerguelen påbörjas häckningen ungefär tre veckor tidigare. Föräldrarna ruvar på ägget under 68 till 71 dagar. Efter att ägget kläckts tar det 120 till 130 dagar innan ungen är flygg. Juvenilerna återvänder till kolonin efter två till tre år men bara för att öva sig på parningsritualer men de börjar inte häcka förrän de är tio år.[5]

Föda

Svartbrynad albatross lever av fisk, bläckfisk, kräftdjur, as och fiskavfall. Det finns observationer av kleptoparasitism, vilket innebär att den stjäl föda ifrån andra havsfåglar.[5]

Status

Den globala populationen uppskattades 2014 till cirka 700 000 häckande par.[1] Av dessa häckar merparten, 475 500-535 000 par, i Falklandsöarna.[13] Utanför Chile häckade 55 000 par på Diego Ramirez 2003, 58 000 par på Islas Ildefonso 2012.[14] samt 15 500 par på Diego de Almagro 2002[5] Om populationen på Sydgeorgien avtar i samma takt som den på Bird Island antas den ha minskat till 56.000 par 2012. På övriga öar beräknas sammanlagt 5 800 par förekomma.

Tidigare ansågs den svartbrynade albatrossen vara mer hotad. Populationen på Falklandsöarna har ökat under 2000-talet, möjligen sedan 1980-talet. Trots detta anser IUCN att det råder stor osäkerhet. Med tanke på att fågeln dessutom fortfarande faller offer för trålning och långrev i södra Atlanten kategoriserar IUCN arten som nära hotad tills ytterligare data bekräftar dess förmodade återhämtning.[1]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Thalassarche melanophris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ Bl.a. av South American Checklist Committee (SACC)
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-10-10
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ [a b c d] Lawton, K.; Robertson, G.; Valencia, J.; Wienecke, B.; Kirkwood, R. (2003). ”The status of Black-browed Albatrosses Thalassarche melanophrys at Diego de Almagro Island, Chile”. Ibis (145): sid. 502–505. 
  6. ^ Croxall, J. P.; Gales, R. (1998). ”Assessment of the conservation status of albatrosses”. i Robertson, G.; Gales, R.. Albatross biology and conservation. Chipping Norton, Australia: Surrey Beatty & Sons 
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.
  8. ^ [a b] Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  9. ^ Dunn, Jon L.; Alderfer, Jonathan (2006). ”Albatrosses”. i Levitt, Barbara. National Geographic Field Guide to the Birds of North America (fifth). Washington D.C.: National Geographic Society. sid. 80. ISBN 978 0 7922 5314 3 
  10. ^ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:446
  11. ^ Ivens, Martin (9 maj 2007). ”The lonely albatross looking for love in all the wrong places”. London: Lewis Smith, The Times. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/science/article1764097.ece. Läst 10 maj 2007. 
  12. ^ ”No romance for lovesick albatross”. BBC. 9 maj 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/scotland/highlands_and_islands/6641021.stm. Läst 9 maj 2007. 
  13. ^ Wolfaardt, A. 2012. An assessment of the population trends and conservation status of Black-browed Albatrosses in the Falkland Islands. Joint Nature Conservation Committee (JNCC), July 2012.
  14. ^ Robertson, G.; Moreno, C.; Lawton, K.; Arata, J.; Candy, S. G.; Valencia, J.; Wienecke, B.; Kirkwood, R.; Taylor, P.; Suazo, C. G.; Raymond, B. 2013. Black-browed albatrosses in Chile rebound in response to reduced mortality in fisheries. ACAP First Meeting of the Population and Conservation Status Working Group PCSWG1 Doc 03 Rev 1 Agenda Item 5.2.

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svartbrynad_albatross&oldid=42174110”