Kerguelen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 49°22′S 69°20′Ö / 49.367°S 69.333°Ö / -49.367; 69.333

Kerguelenöarna
Flag of the French Southern and Antarctic Lands.svg
Karta på engelska
Karta över Kerguelen.
Officiellt språk Franska
Huvudstad Paris, Frankrike
Administratör Eric Pilloton
Area
 - Totalt
 - % vatten
inte rankat
7 215 km²
-
Folkmängd
 - Totalt
 - Befolknings- täthet
inte rankat
Omkring 70 (vinter); 110 (sommar)
0,24/km²
Valuta Euro
Tidszon UTC +5
Landskod tf
Landsnummer 262

Kerguelenöarna (franska: Îles Kerguelen) är ett franskt utomeuropeiskt territorium (territoire d'outre-mer) och har tillhört Frankrike sedan 12 februari 1772. Ön ligger mitt i Indiska oceanen, med den geografiska positionen 49° 22' S / 69° 20' Ö, cirka 12 900 km från Stockholm.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ögruppen täcker en area av 7 215 km² (motsvarar ungefär utan av Uppsala län) och huvudön är 6 675 km² stor (motsvarar ungefär ytan av ön Korsika). Det högsta berget på Kerguelen Mont Ross, når 1 850 m.ö.h. Ön har många glaciärer och klimatet är kallt och blåsigt. Medeltemperaturen över hela året är 4,6 °C och den varmaste månaden februari har en medeltemperatur av 7,9 °C. Området saknar inhemsk befolkning och förvaltas direkt från Frankrike som del av de Franska sydterritorierna (T.A.A.F.).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Öarna upptäcktes 12 februari 1772 av kapten Yves Joseph de Kerguelen de Trémarec, Frankrike; denne kallade ögruppen för La France Australe. James Cook och många andra forskare utforskade senare denna ögrupp.

Idag finns på Kerguelen en fransk forskningsstation, Port-aux-Français, med 40 invånare över vintern och ca 100 personer på sommaren. Sedan 1963 skjuts det regelbundet upp forskningsraketer i atmosfären från Kerguelen.

Att leva i Kerguelen[redigera | redigera wikitext]

De få människor som bor i Kergualenarkipelagen tillbringar stora perioder av åren isolerade med en liten grupp människor. De enda kontakterna med omvärlden blir via satellit: telefon, internet och TV. Satellitkommunikation är dyrt så detta blir begränsat. Ytterst få skepp transiterar arkipelagens vatten och ännu färre stannar vid ön, eftersom det ej finns någon proviant att hämta där. Det är inte tillåtet att ha husdjur på Kerguelenöarna, då de kan utgöra ett hot mot öns fågel- och pingvinpopulation[ifrågasatt uppgift]. Det finns inte någon flygplats, så all transport blir med fartyg.

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Arkipelagens ömtåliga ekologiska system blev hårt drabbat av människan. Fångsten av sälar och pingviner minskade beståndet nästan fram till utrotning. Först efter inrättning av skyddsåtgärder och begränsningar för djurfångsten hade ögruppens arter möjlighet att återhämta sig.

Idag finns åter en mångfaldig fågelpopulation på ögruppen. Bland kännetecknande fågelgrupper kan nämnas pingviner, stormfåglar, albatrosser, labbar och skarvar som den endemiska arten Phalacrocorax verrucosus. Ögruppen har även en egen art av andfåglar, Anas eatoni. Enligt uppskattningar lever 10 till 20 miljoner fåglar på och omkring Kerguelen, 18 procent av dessa är pingviner.

Kungspingvinen häckar i stora kolonier vid släta kustlinjer, till exempel vid Baie Larose eller på halvön Courbet nära Cap Ratmanoff. Gultofspingvin och klipphopparpingvin har sina bon däremot i branta kustavsnitt.

Bland däggdjur är sjöelefanter kännetecknande, men även andra sälar som knubbsäl och sjöleopard syns vid kustlinjen.

På ögruppen förekommer olika flugor och fjärilar som saknar vingar. På grund av stora vindhastigheter har dessa insekter en fördel mot släktingar med vingar.

Sedan människans ankomst på Kerguelen infördes flera nya djurarter, till exempel tamfår, renar och kaniner. Mer av misstag har tamkatter utbrett sig, härstammande från förvildade skeppskatter.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]