Svartkindad vitnäsa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartkindad vitnäsa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cercopithecus ascanius
Cercopithecus ascanius
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Släkte Markattor
Cercopithecus
Art Svartkindad vitnäsa
C. ascanius
Vetenskapligt namn
§ Cercopithecus ascanius
Auktor Audebert, 1799
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Svartkindad vitnäsa (Cercopithecus ascanius) är en primat i släktet markattor som förekommer i centrala Afrika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten har svarta hår vid ansiktet med undantag av en vit fläck på näsan och ett vitt skägg vid kinden. Pälsen på kroppen varierar mellan brun och svartgrå. Delar av svansens undersida har en rödaktig färg. Den genomsnittliga kroppslängden (huvud och bål) ligger för hannar vid 46 cm och för honor vid 38 cm.[2] Därtill kommer svansen som är något längre än övriga kroppen. Vikten ligger mellan 1,8 och 6,4 kg.[3]

Underarter, utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Svartkindad vitnäsa lever i regnskogar och andra skogar i centrala Afrika. Regionen består av lågland och bergstrakter upp till 2 000 meter över havet.[1]

Vanligen skiljs mellan fem underarter.[4][1]

  • C. a. ascanius hittas i Angola och sydvästra Kongo-Kinshasa och vistas främst i låglandet.
  • C. a. atrinasus lever i ett kulligt område i Angola.
  • C. a. katangae förekommer i bergstrakter i Angola och Kongo-Kinshasa.
  • C. a. whitesidei finns i Kongo-Kinshasa.
  • C. a. schmidti lever i Kongo-Kinshasa, Uganda, Rwanda, Kenya och Centralafrikanska Republiken.

Övergången mellan dessa underarter är ofta flyttande.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna primat är aktiv på dagen, främst på morgonen och under senare eftermiddagen. En flock har vanligen upp till 14 medlemmar (sällan upp till 25[1]) och består av en hanne, några vuxna honor och deras ungar. Ibland förenas flera grupper. Könsmogna hannar som fick lämna sin flock bildar ofta ungkarlsgrupper. För kommunikationen har de olika läten, kroppsmimik och doftämnen.[2]

Födan utgörs huvudsakligen av växtdelar som frukter, blad, naturgummi och unga växtskott. De äter även insekter.[2]

Honor kan para sig hela året men ofta sker parningen mellan november och februari. Hannen parar sig med flera honor från flocken. Vanligen föds bara ett ungdjur per kull. Dräktigheten antas vara lika lång som hos andra markattor, alltså fem till sju månader. Först är bara modern ansvarig för ungen och senare vårdas ungen även av andra honor i flocken. Könsmognaden uppnås vanligen efter 4,5 (honor) till 6 (hannar) år.[2]

Livslängden är okänd men andra markattor blev i fångenskap upp till 30 år gamla.[2]

Status[redigera | redigera wikitext]

I vissa regioner hotas arten av jakt och skogsavverkningar. IUCN listar svartkindad vitnäsa på grund av det stora utbredningsområde och då den förekommer i några naturskyddsområden som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 24 september 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Oates, J.F., Hart, J., Groves, C.P. & Butynski, T.M. 2011 Cercopithecus ascanius Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 15 mars 2012.
  2. ^ [a b c d e] S. Davis (2002). Cercopithecus ascanius (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Cercopithecus_ascanius.html. Läst 15 mars 2012. 
  3. ^ Nowak, R. M. (1999) s.573-575 online
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Cercopithecus ascanius (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 1999, ISBN 0-8018-5789-9.