Rwanda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Rwanda (olika betydelser).

Koordinater: 2°S 30°Ö / 2°S 30°Ö / -2; 30

Repubulika y'u Rwanda
République Rwandaise
Republic of Rwanda
Flagga
ValspråkLiberty, Cooperation, Progress
(engelska för "frihet, samarbete, framsteg")
Nationalsång: Rwanda rwacu
Huvudstad
(och största stad)
Kigali
Officiella språk franska, kinyarwanda, engelska
Statsskick republik
 -  President Paul Kagame
 -  Premiärminister Pierre Habumuremyi
Självständighet från Belgien 
 -  Erkänd 1 juli 1962 
Area
 -  Totalt 26 338 km2 (144:e)
 -  Vatten (%) 5,3 %
Befolkning
 -   års uppskattning 11 689 696 (73:a)
 -  Befolkningstäthet 407,0/km2 (29:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $1 637 milj (147:e)
 -  Per capita $2 494 (2006) 
Valuta rwandisk franc (RWF)
Tidszon UTC+2
Nationalitetsmärke RWA
Landskod RW
Landsnummer 250

Rwanda, tidigare Ruanda, formellt Republiken Rwanda, är en stat i Centralafrika som gränsar till Burundi, Kongo-Kinshasa, Tanzania och Uganda. Det är Afrikas folktätaste land.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rwandas historia

Ursprungligen var landet huvudsakligen bebott av hutu- och tutsistammar samt twapygmeer.

1885 blev Rwanda en tysk koloni som en del av Tyska Östafrika. Efter Tysklands nederlag i första världskriget övertog Belgien kolonin.

Under belgiskt styre fick minoritetsfolket tutsi ledande poster och utbildning. Majoritetsfolket hutu blev förtryckta och utnyttjades som billig arbetskraft vilket ledde till missnöje. I början av 1930-talet infördes identitetskort som angav vilken stam personen tillhörde.

Efter andra världskriget styrdes Rwanda som ett FN-mandat (under fortsatt belgisk administration) som ledde landet fram till självständighet 1962.

I november 1959 ledde missnöje bland hutubefolkningen till en revolt, med uppmuntran från den belgiska militären och den katolska kyrkan, som resulterade i att den siste monarken, Kigeri V Ndahindurwa, störtades. Hutufolket kom att dominera den nya republiken totalt och ungefär 150 000 tutsier tvingades i flera vågor fly till grannländerna under de följande decennierna. Barnen till dessa flyktingar bildade senare en rebellgrupp, Rwandas patriotiska front (RPF), i grannlandet Uganda.

1973 tog den dåvarande försvarsministern Juvénal Habyarimana kontroll över landet i en militärkupp. I början av 1990-talet startade RPF en offensiv i syfte att tvinga Habyarimana att dela på makten och släppa in tutsier i regeringen. Det såg ut att fungera och 1993 inleddes fredsförhandlingar. På hemväg från fredsöverläggningar blev president Habyarimanas plan nerskjutet över Kigalis flygplats den 6 april 1994. Presidentens död blev startskottet för folkmordet i Rwanda.

Den 4 juli 1994, intog RPF huvudstaden Kigali, satte stopp för folkmordet och övertog makten i landet. Uppskattningsvis två miljoner hutuer flydde då till grannländerna eftersom de fruktade repressalier. Sedan dess har de flesta hutuflyktingarna återvänt till Rwanda men medlemmar av Interahamwemilisen stannade kvar i östra Zaire och sågs av RPF-regimen i Rwanda som ett säkerhetshot. Efter att flera gånger förgäves ha vädjat till världssamfundet att gripa in mot dessa beväpnade grupper invaderade rwandesiska och ugandiska regeringsstyrkor östra Zaire 1996. Detta ledde till det första Kongokriget och diktatorn Mobutu Sese Sekos fall.

Trots betydande internationella hjälpinsatser och politiska reformer har landet fortfarande problem med att utveckla ekonomin och att skapa försoning mellan folkgrupperna. De enorma folkomflyttningarna, upproriska hutuextremister och landets inblandning i två krig i grannlandet har hindrat landets utveckling.

2009 blev Rwanda medlemsnation i Samväldet.[1]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Nyabarongo-floden
Rwanda

I Rwanda finns de vulkaniska Virunga-bergen.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet i Rwanda är tempererat med två regntider, från februari till april och från november till januari. I bergen är det något kallare och där förekommer både frost och snö. Ibland kan längre torrperioder inträffa.

Några av Rwandas miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, urlakning av jorden och en utbredd tjuvjakt.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Rwanda är ett fattigt land och ungefär 90 % av befolkningen lever av jordbruk. De största exportinkomsterna kommer från kaffe och te. Rwanda har mycket odlingsbar mark, men eftersom befolkningstillväxten är hög och landet är mycket tätbefolkat måste ändå mat importeras.

Folkmordet 1994 medförde ekonomiskt att befolkningen blev ännu fattigare och att en redan ömtålig ekonomi blev allvarligt skadad. Sedan dess har Rwanda stabiliserat sin ekonomi till samma nivåer som före 1994 och ekonomin visar starka tendenser till att fortsätta utvecklas, men fattigdomen är fortfarande hög. Världsbanken och IMF har godkänt Rwanda för skuldsanering, men har satt som villkor att landets militära utgifter måste minska. För närvarande är militärutgifterna 3% av BNP.

Nästan all elektricitet produceras av vattenkraft.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Rwanda blev det första landet i världen där kvinnorna var i majoritet i den lagstiftande församlingen. I parlamentet sitter 45 kvinnor och 35 män[2]. Talmannen är kvinna (oktober 2008). I president Paul Kagames regerings innehas drygt en tredjedel av posterna av kvinnor.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Rwanda är indelat i fem provinser (intara) och underindelat i 30 distrikt (akarere). Provinserna är:

Fram till 1 januari 2006 var Rwanda indelat i tolv prefekturer men dessa avskaffades i och med ett program för decentralisering och omorganisering.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Aids är ett stort hälsoproblem och 2001 var nästan 9 % av den vuxna befolkningen smittad.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 124 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 145 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 102 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 165 av 179

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Traditionella rwandiska Intore-dansare

Högtidsdagar[redigera | redigera wikitext]

Högtidsdagar
Datum Engelskt namn
1 januari New Year's Day
1 februari Heroes Day
Varierande Good Friday
7 april Genocide Memorial Day
1 maj Labor Day
1 juli Independence Day
4 juli Liberation Day
15 augusti Assumption
Varierande Eid Al-Adha
25 december Christmas Day
26 december Boxing Day

Till skillnad från många länder i Afrika har Rwanda varit en homogen stat sedan förkolonial tid. Landet största etniska grupp är Banyarwanda och de flesta i landet delar kulturellt arv.[3] Under året firas elva regelbundna nationella nationaldagar, samt två nationaldagar som datumet varierar för.[4] Därtill är den efterföljande veckan efter Genocide Memorial Day (som infaller den 7 april) utlyst till officiell sorgevecka.[5] Den sista lördagen i varje månad är umuganda, en nationell dag av samhällstjänst, under vilken de flesta normala tjänster lägger ned verksamheten.[6]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Musik och dans är en integrerad del av ceremonier, festivaler, samkväm och historieberättande i Rwanda.[7] Den mest kända traditionella dansen är Intore, en högeligen koreograferad uppvisning bestående av tre komponenter - baletten, framförd av kvinnor, dans av hjältar, framförd av män, samt trummorna.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rwanda becomes a member of the Commonwealth, BBC den 29 november 2009.
  2. ^ . http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnor-i-majoritet-ger-rwanda-nya-lagar-1.926423. 
  3. ^ Prunier, Gérard (1995). The Rwanda crisis, 1959-1994: history of a genocide (Hardcover). London: C. Hurst & Co. Publishers. sid. 15. ISBN 1850652430 
  4. ^ Embassy of Rwanda in Sudan. ”Sudan and Rwanda public holidays”. http://sudan.embassy.gov.rw/content/view/42/97/. Läst 19 juli 2010. 
  5. ^ Briggs and Booth p61
  6. ^ Gahindiro, John (2008-06-02). ”Making "Umuganda" More Useful”. The New Times. http://www.newtimes.co.rw/index.php?issue=14255&article=6830. Läst 15 juli 2010. 
  7. ^ Briggs, Philip & Booth, Janice (2006) Rwanda - The Bradt Travel Guide. 3rd ed. London: Bradt Travel Guides. ISBN 1-84162-180-3 s. 29
  8. ^ Rwanda Direct (2010). ”Rwanda Intore Dancers”. http://www.rwanda-direct.com/rwanda-intore-dancers/. Läst 21 juli 2010.