Tony Olsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tony Olsson
Född 8 december 1972 (42 år)
Flemingsberg, Stockholms län
Dom Mord, försök till mord, grovt rån
Straff Livstids fängelse

Tony Olsson vars riktiga namn är Tony Åke Byström, född 8 december 1972 i Flemingsberg, är en svensk medborgare, tidigare distriktsledare för nynazistiska Riksfronten i Örebro, dömd till livstids fängelse för polismorden i Malexander som han avtjänar sedan 2000, omväxlande i bunkernHall och Kumla.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

Tony Olsson föddes den 8 december 1972 i Flemingsberg i Huddinge kommun. När han var några månader gammal skilde sig hans föräldrar och barndomen blev kaotisk med en ständigt rullande flyttkarusell och skolbyten.[2] Hans mamma träffade en ny make och familjen slog sig ner på en gård i Örebrotrakten med hunduppfödning och hästar.[2]

Olsson började stjäla som trettonåring. Han stal bilar, gjorde inbrott, köpte och sålde allt från falska sedlar till vapen och utförde rån. Hans skolgång var stökig, han hoppade av nionde klass och började på SJ som sprutlackerare.[3] Han arbetade även på Scan samtidigt som han fortsatte på sin brottsliga bana. Under en period studerade på folkhögskola för att läsa upp det han hade missat på högstadiet.[3] Tony Olsson dömdes första gången till fängelse som artonåring för stöld 1991 och kom där i kontakt med nazismen. Han återföll i brott redan under första permissionen och dömdes till 34 månaders fängelse.[3]

I fängelset skolades han till militant nazist[4] och 1993 blev han upptagen som aspirant i den nazistiska organisationen Riksfronten.[5] Det så kallade aspirantintyget har undertecknats både av Tony Olsson och distriktsledaren. Olsson steg snabbt i graderna inom nazistorganisationen och han utsågs till distriktsledare i Örebro.[5] I mars 1995 greps Olsson och en kumpan i en stulen bil utanför en kvinnas hus. De var beväpnade med hagelgevär och kniv. Olsson hade hyrts av kvinnans före detta make för att mörda henne. Göta hovrätt dömde honom till sex års fängelse för stämpling till mord och rån.[6] I mitten av 1990-talet bildade han tillsammans med Mats Nilsson den nynazistiska organisationen NRA (troligtvis "Nationella Revolutionära Armén").[3]

Under tiden i fängelse våren 1998 kontaktade han och två andra interner (Carl Thunberg ur Militärligan och högerextremisten Mats Nilsson) dramatikern Lars Norén med en idé om en pjäs. Resultatet blev "7:3", döpt efter paragrafen om särskild utskrivningsprövning (7 § 3 st i dåvarande Lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt, kallad kriminalvårdslagen), där de tre internerna agerade tillsammans med skådespelaren Reine Brynolfsson.[6] Den blev mycket omdiskuterad då rollfigurerna framförde nazistiska åsikter.[7] Den sista föreställningen hölls den 27 maj 1999. Tony Olsson hade permission från Österåkeranstalten.[6] Följande dag rånades banken i Kisa och Malexandermorden skedde.

Malexandermorden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Malexandermorden

Den 28 maj 1999 rånades Östgöta Enskilda Bank i Kisa av tre maskerade och beväpnade män - Tony Olsson, den före detta legosoldaten Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Bytet blev 2,6 miljoner kronor.[6] Polismännen Olle Borén (42) och Robert Karlström (30) sköts ihjäl med nackskott[8] med sina egna tjänstevapen när de på en landsväg i Malexander försökte stoppa rånarna.[9] Axelsson skadades i samband med skottlossningen och greps på vårdcentralen i Boxholm strax efter morden. Jackie Arklöv greps tre dagar senare av polis i Tyresö söder om Stockholm. Olsson lyckades ta sig ur landet efter att ha fått hjälp av sin fästmö. Han greps efter en dryg vecka i Costa Rica, där en miljon kronor från rånet återfanns.[6] Sverige har inget utlämningsavtal med Costa Rica, men Olsson gick med på att låta sig utlämnas och återbördades efter några veckor och några byråkratiska turer till Sverige.[9] På plats med Olsson i Costa Rica fanns även hans mamma som hade fått sin flygbiljett betald av kvällstidningen Aftonbladet och hade åkt samma plan som tidningens journalister, samt de två poliser som skulle föra Olsson tillbaka till Sverige. Enligt Aftonbladet var hennes syfte med resan att åka dit för att övertala sin son att ge upp, samtidigt som tidningen skulle kunna ha möjligheten att rapportera om händelsen på plats.[10]

Dom[redigera | redigera wikitext]

Vid förhör var Olsson kortfattad och upprepade gång på gång att han förnekade brott utan att svara på frågor. I tingsrätten erkände han dock rånet i Kisa, men hävdade fortfarande att han aldrig avfyrat något skott i Malexander. Domen blev omdiskuterad eftersom alla tre gärningsmännen ansågs skyldiga till mord då de agerat tillsammans och i samförstånd, trots att tingsrätten inte lyckades klargöra vem av de tre som sköt de dödande skotten. Den 18 januari 2000 dömdes till slut Tony Olsson och Andreas Axelsson i Linköpings tingsrätt:

  • Tony Olsson dömdes till livstids fängelse och skyldig till mord, mordförsök och grovt rån.[11][12]
  • Andreas Axelsson dömdes till livstids fängelse och skyldig till mord, mordförsök, grovt rån i fyra fall, försök till grovt rån och brott mot vapenlagen.[11][12]

Jackie Arklöv dömdes den 2 februari 2000 av Linköpings tingsrätt till livstids fängelse för grovt rån, mord och mordförsök. Göta hovrätt fastställde livstidsdomarna den 7 juni 2000. Den 8 juni 2001 erkände Arklöv att det var han som hade skjutit polismännen till döds. I samband med Arklövs erkännande ansökte Tony Olsson och Andreas Axelsson om resning hos Högsta domstolen. Den 29 juni 2001 beslutade riksåklagaren att förundersökningen inte skulle återupptas efter erkännandet.[6]

Rymningen 2004[redigera | redigera wikitext]

Olsson avtjänade livstidsstraffet på Hallanstalten, när han strax efter midnatt 28 juli 2004 lyckades rymma med tre andra intagna, Daniel Maiorana, Alfred Sansiviero och Mahmoud Amaya.[13] Olsson hade tagit sig ur sin isoleringscell som hade lämnats öppen av en korrupt vakt.[14] Med hjälp av skjutvapen hade han lyckats frita tre andra intagna, ta sig förbi centralvakten med hjälp av gisslan, för att sedan försvinna i en bil som Maiorana hade ordnat som väntade utanför murarna.[14] Den bilen påträffades senare på en liten parkväg alldeles i närheten av Grindsjön norr om Sorunda. Planen hade sedan varit enligt Olsson att "de skulle ligga och trycka i skogen några mil från Hallfängelset och, när polisens eftersökningar mattats en aning, skulle vi ringa efter hämtning."[14] Meningen sedan var att rymlingarna skulle övernatta i två olika lägenheter som skulle fungera som flyktbostäder den första månaden. De skulle sedan dela på sig och ta sig till Tyskland för att sedan ta sig vidare till slutdestinationerna Brasilien eller Argentina.[14]

Rymmarna hann dock inte långt. Alfred Sansiviero var den första som greps av piketstyrkorna klockan 17.32 på onsdagen den 28 juli efter att ha upptäckts av en skyddsvakt som patrullerat Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI:s, inhägnade område vid Grindsjön i Sorunda.[15] Mahmoud Amaya greps klockan 09.58 på morgonen den 29 juli i området kring Grindsjön.[15] Vid en busshållplats längs länsväg 225 på torsdagen den 29 juli greps Daniel Maiorana klockan 13.53 när en polispatrull såg honom.[15] Strax före klockan nio på kvällen fick en kvinna som var ute och red i skogen syn på en utmattad man. Hon insåg att det var Tony Olsson och kontaktade polisen. Ett stort antal poliser, uppbackade av Nationella Insatsstyrkan och polishelikoptrar försökte då driva Olsson ur skogen. Han greps till slut klockan 09.45 på morgonen den 30 juli i en lada i området kring Tegelvretens gård.[15]

I fängelset[redigera | redigera wikitext]

Tony Olsson sitter på Kumlaanstalten - och är samtidigt inskriven på Högskolan i Gävle, där han läser historia. Han lämnade naziströrelsen år 2000 och har i dag inte kontakt med någon ur sin tidigare bekantskapskrets.[12] I fängelset har han också författat två böcker; Chockvågor (2005) och Utbrytare - Så lyckades Sveriges mest kända fångar fly (2009).

I januari 2011 ansökte Tony att få sitt livstidsstraff tidsbestämt, men beviljades ej med hänvisning till "Han har gjort sig skyldig till en massiv och unik misskötsamhet av ytterst allvarlig art".[16]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Våren 1999 träffade Olsson sin fru som var löjtnant och reservofficer i marinen. Hon dömdes till ett års fängelse för brott mot vapenlagen och skyddande av brottsling i samband med polismorden i Malexander, då hon hämtade Olsson där han höll sig gömd och körde honom till Hamburg varifrån han flydde till Costa Rica.[17] De gifte sig i häktet 20 juli 2000.[17]

Kriminell översikt[redigera | redigera wikitext]

Olssons kriminella bana kan beskrivas som följer:

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Utbrytare - Så lyckades Sveriges mest kända fångar fly”. Bokia. http://www.bokia.se/utbrytningar-om-kanda-rymningar-i-sverige-tony-olsson-9172240377/bok/9789172240377/. Läst 18 februari 2009. 
  2. ^ [a b c d e f g h i] Petersson, Claes. ”Ett liv bakom lås och bom”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article225740.ab. Läst 20 februari 2009. 
  3. ^ [a b c d] Hansén, Stig. [död länk] ”Tony Olsson – ett liv, en tid, livstid”. Voltaire.se. http://www.voltaire.se/index.php?p=9&page=article&article=128[död länk]. Läst 20 februari 2009. 
  4. ^ Achberg, Richard & Wallin, Ulf (14 november 1999). ”Breven gjorde Tony Olsson till nazist”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/14/breven.html. Läst 20 februari 2009. 
  5. ^ [a b] Achberg, Richard & Wallin, Ulf (15 november 1999). ”Här blir Olsson nazistmedlem”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/15/tony.html. Läst 20 februari 2009. 
  6. ^ [a b c d e f] Lindstrand, Niclas (28 juli 2004). ”Fick livstid för morden i Malexander”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/fick-livstid-for-morden-i-malexander-1.292374. Läst 20 februari 2009. 
  7. ^ Harne, Andreas & Johansson, Anders (31 juli 1999). ”Skådespelaren Mats Nilsson misstänks för grovt häleri”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9907/31/polismord.html. Läst 20 februari 2009. 
  8. ^ Tures, Ewa (4 november 2006). ”Jackie Arklöv mötte polisstudenter”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jackie-arklov-motte-polisstudenter-1.506718. Läst 11 mars 2009. 
  9. ^ [a b] Lindström, P O (28 juli 2004). ”Bakgrund: Polismorden i Malexander”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_156474.svd. Läst 20 februari 2009. 
  10. ^ Johansson, Anders (5 juni 1999). ”Därför betalade vi mammans biljett”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9906/05/gerdin.html. Läst 20 mars 2009. 
  11. ^ [a b] Harne, Andreas & Salomonsson, Claes (18 januari 2000). ”Livstids fängelse för polismorden”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0001/18/dom.html. Läst 20 februari 2009. 
  12. ^ [a b c] Hellberg, Magnus (6 februari 2009). ”Tony Olsson: Ge mig 35 år”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1457023/tony-olsson-ge-mig-35-ar. Läst 20 februari 2009. 
  13. ^ Elfström, Josefine (20 augusti 2008). ”Vårdare på Hall avskedas efter Tony Olssons rymning”. Expressen. http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1272349/vardare-pa-hall-avskedas-efter-tony-olssons-rymning. Läst 20 februari 2009. 
  14. ^ [a b c d] Stig Hansén. ”Tony Olsson – ett liv, en tid, livstid”. voltaire.se. Voltaire. http://www.voltaire.se/index.php?p=6&page=article&article=128. Läst 20 februari 2009. 
  15. ^ [a b c d] Engström, Fredrik & Kristensen, Johan (1 augusti 2004). ”Därför gick den geniala rymningen fel”. Expressen. http://www.expressen.se/1.120820. Läst 20 februari 2009. 
  16. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8423278.ab
  17. ^ [a b] Kasvi, Leif; Svärdkrona, Zendry (21 oktober 2000). ”Tony Olsson vägrar ta emot sin fru”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0010/21/olsson.html. Läst 20 februari 2009.