Tusen och en natt

Från Wikipedia
Version från den 29 maj 2017 kl. 20.13 av Thoasp (Diskussion | Bidrag) (auktoritetsdata)
Tusen och en natt
Sagosamling
Scheherazade och Shahriâr
Scheherazade och Shahriâr
OriginaltitelHezār-o yek šab eller Alf leila wa leila
OriginalspråkPersiska och arabiska
Utgivningsår900-talet

Tusen och en natt (persiska: هزار و یک شب, Hezār-o yek šab) är en samling sagor med ursprung i bland annat Iran, Indien och Kina. I centrum för ramberättelsen står Scheherazade, som en natt i taget berättar en saga för att förlänga sitt liv. Tusen och en natt har rötter till 800-talet e.Kr.

Historia och innehåll

Bakgrund

Sagosamlingen härrör från områdena kring Sidenvägen (i huvudsak persiskt, men även arabiskt, indiskt samt kinesiskt och grekiskt kulturområde). Ramberättelsen handlar om den sasanidiske vesirens dotter Scheherazade (den franska formen av arabisk-persiska Shahrazād, från den äldre persiskans Chihrāzād, ’ den ädelborna’).[1] Hon ska tillbringa en natt med den persiske storkungen Shahriâr för att i gryningen avrättas. För att undgå döden berättar Scheherazade en saga för kung Shahriâr. Skickligt väver hon in en saga i en annan, och när gryningen kommer är kungen så spänd på hur det ska sluta att han låter Scheherazade leva ytterligare ett dygn. Hennes sagor varar enligt många versioner i 1 001 nätter, varefter Shariâr kapitulerar och gifter sig med henne. Det är också därifrån det nutida namnet till samlingen har kommit.

persiska kallas samlingen "Hezār-o yek šab" och på arabiska "Alf Lailah wa Lailah". Sagosamlingen kan följas tillbaka till 800-talet e.Kr. Kärnan kan möjligen komma från Indien men den tidigast kända formen, den persiska samlingen Hazar afsana, (’De tusen (dvs. många) berättelserna’) översattes till arabiska i Bagdad.[2] Verket bär spår av såväl persiska, arabiska, beduinska, egyptiska som indiska berättelser.[3]

Spridning och innehåll

Senare utgivare och översättare verkar ha bemödat sig att få ihop just 1 001 berättelser bland annat genom att dela upp vissa sagor i flera berättelser samt att lägga till andra. Samlingen nådde Europa under tidigt 1700-tal genom fransmannen Antoine Gallands översättning (1704-1717).[4] Översättningen gavs ut i 12 volymer under titeln Les Mille et une nuits, contes arabes traduits en français ("Tusen och en nätter, arabiska berättelser översatta till franska") och innehöll berättelser som inte fanns i originalet.

Såväl berättelsen om Aladdins lampa och Ali Baba och de fyrtio rövarna fanns med i Gallands översättning men inte i originalet. Galland påstod att han hört berättelserna av en historieberättare från Aleppo som han kallade "Hanna Diab".[5][6][7] Kända berättelser ur samlingen är förutom Aladdin, Ali Baba och de 40 rövarna även Adschid, Sinbad Sjöfararen, Anden i flaskan och Hassan repslagare.

I flera av sagorna spelar även många historiska personer en roll, så till exempel kalifen Harun al-Rashid. I berättelsen om Harun al-Rasjid finns det en man som heter Abul-Hassan. Varje dag står han på en bro och hälsar på dem han inte träffat förut för att sedan bjuda hem dem på middag. En dag bjuder han hem kalifen och då pratar Abul-Hassan om hur ond Kalifen som styr är. Hur dålig han är på att se saker. Harun al-Rasjid avslöjar sig inte som kalif och låter Abul-Hassan sedan bli kalif för en dag för att se om han gör det så mycket bättre.

Tusen och en natt och censuren

litterära klassiker innehåller så mycket mer eller mindre förtäckta anspelningar på sex och våld som Tusen och en natt. Verket blev en gång i tiden populärt i Västeuropa bland annat på grund av berättelsernas intriger och de uppseendeväckande illustrationerna.

Verket har vid ett flertal tillfällen hotats av förbud, senaste vid en nyutgivning i Egypten 2012. Ett enda framgångsrikt försök finns dokumenterat, från en utgivning 1980.[8]

Ett manuscript från förmodat 1200-tal av “Tusen och en natt”.

Utgåvor på svenska (urval)

På svenska finns flera översättningar i ett antal olika utgåvor.

Anna Wahlenberg bearbetade vid sekelskiftet 1900 om texterna till det då nystartade förlaget Barnbiblioteket Saga, i en omsorgsfull och garanterat barnvänlig bearbetning. Urvalet kom att omfatta 3 volymer med ett urval av sagorna. För den som ville djupare i sagosamlingen medförde bearbetningen ett hinder. Ofta kringgicks delar av berättelsen med orden "Den följande historien är onekligen mycket lustig, men då den inte stämmer överens med vår uppfattning av anständighet, utelämnas den här."

1958-1963 kom en ambitiös nyöversättning i sex volymer av Nils Holmberg.[2] Översättningen bygger på den så kallade Kairo-versionen, som tidigare inte använts vid svenska översättningar, på grund av de ”ohöljt erotiska skildringarna”. Av 170 sagor i den franska översättningen av J. C. Madrus, som Holmberg utgick från, valde han ut ett femtiotal.

Samma översättning använde Bonniers 1987 när de gav ut verket i en påkostad vuxenupplaga.[4]

Bearbetningar

Många av sagorna har filmatiserats enskilt, både som animerade filmer och som spelfilmer. År 2000 gjordes filmen Arabian Nights, som återberättar några av de mest kända sagorna och ramberättelsen om kung Shariar och Scheherazade.

Källor

  1. ^ Bo Utas. ”Sheherazade”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sheherazade. Läst 20 februari 2015. 
  2. ^ [a b] Jan-Öjvind Swahn. ”Tusen och en natt”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tusen-och-en-natt. Läst 20 februari 2015. 
  3. ^ ”Tusen och en natt”. världslitteratur.se. http://varldslitteratur.se/bok/tusen-och-en-natt-1. Läst 20 februari 2015. 
  4. ^ [a b] Britt Isaksson (29 april 2011). ”Barnlitteraturen i Mellanöstern”. världslitteratur.se. http://varldslitteratur.se/barn/barnlitteraturen-i-mellan%C3%B6stern. Läst 20 februari 2015. 
  5. ^ Eva Sallis (1999) (på engelska). Sheherazade through the looking glass: the metamorphosis of the Thousand and One Nights. sid. 4 
  6. ^ Daniel Beaumont (på engelska). Literary Style and Narrative Technique in the Arabian Nights. sid. 1 
  7. ^ Robert Irwin (2004) (på engelska). The Arabian nights: a companion. sid. 55 
  8. ^ Johanna Westlund (2012). ”Sedlighetsåtal hotar klassiker”. Svensk Bokhandel (10): sid. 11. http://www.mypaper.se/show/svb/show.asp?pid=345339632466619&page=11. Läst 20 februari 2015. 

Externa länkar