Vireor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vireor
Gulstrupig vireo (Vireo Flavifrons)
Gulstrupig vireo (Vireo Flavifrons)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Vireor
Vireonidae
Vetenskapligt namn
§ Vireonidae
Auktor Swainson, 1837
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vireor (Vireonidae) är en familj av små till mellanstora tättingar som lever i Amerika.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Familjen Vireonidae tros vara besläktade med kråkfåglar (Corvidae) ochtörnskator (Laniidae). Biokemiska studier har identifierat två släkten, Pteruthius och Erpornis som kan vara asiatiska medlemmar av familjen.[1]. Trots iakttagelser som visar vireoliknande beteenden hos Pteruthius var det få som räknade med den biogeografiska osannolikheten att finna nära släktingar till vireo i Asien.

Familjen brukar, kanske felaktigt, delas upp i de fyra släktena Vireo, Hylophilus, Cyclarhis och Vireolanius. Preliminära genetiska studier, av Johnson et al. (1988), visar på stora genetiska avstånd mellan olika klader av arter inom släktena Vireo och Hylophilus av liknande storleksskillnader som resulterat i uppdelningen av släktena Cyclarhis och Vireolanius. Vidare kan några arter som nu förs till Vireo och Hylophilus vara närmare släkt med Vireolanius än till övriga arter i det egna släktet.[2] En mer ingående studie kan visa på att den familjen Vireonidae är betydligt mer komplicerad på både släkt- och artnivå.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

De flesta arterna lever i Mellanamerika och norra Sydamerika. Tretton arter av släktet Vireo häckar längre norrut, i USA och Kanada och av dessa är det bara Huttons vireo som inte är flyttfågel. Vireor flyger sällan längre sträckor förutom under flyttningen.[3]. Deras häckningsbiotop utgörs av olika typer av skogsmiljöer, där olika arter föredrar olika habit som trädkronor, undervegetation eller mangroveträsk.[4]

De arter som är stannfåglar uppträder i par eller familjegrupper som försvarar sitt revir hela livet, förutom Huttons vireo som sällar sig till blandflockar under vintern. De flesta flyttfåglarna försvarar vinterreviret mot artfränder. Undantagen är komplexet bestående av rödögd vireo, gulgrön vireo, mustaschvireo och yucatanvireo som istället övervintrar i mindre omkringflygande flockar utan specifikt revir.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Arterna inom familjen har vanligtvis en matt, grönfärgad fjäderdräkt. De små arterna påminner morfologikt om grönsångare men har kraftigare näbb. Storleken och vikten varierar från 10 centimeter och 8 gram till 17 centimeter och 40 gram.[4]

Merparten av arternas hanar är ihärdiga sångare. Hos de karibiska arterna är sången vanligtvis ganska enkel och monoton medan sången hos Chocóvireo (Vireo masteri) och arterna inom släktet Vireolanius anses vara de mest komplexa och välljudande.[5]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Huvudfödan består av insekter och andra leddjur men de äter även frukt. De plockar sitt byte från löv och grenverk men arterna inom släktet Vireo fångar även flygande insekter, och grå vireo (Vireo vicinior) tar fem procent av sin föda från marken. [5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Bokonstruktionen och häckningsbeteende hos merparten av de tropiska arterna är okända. Alla bon som har observerats är kupolformade och hänger från grenverket och hos dessa genomförs ruvningen främst av honan förutom hos rödögd vireo.[5]

Arter i taxonomisk ordning[redigera | redigera wikitext]

Föreslagna arter som kan tillhöra familjen[redigera | redigera wikitext]

  • Släkte Erpornis - se (Barker et al. 2004)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Reddy & Cracraft, 2007
  2. ^ Johnson et al., 1988
  3. ^ [a b] Salaman, Paul; Barlow, Jon C. (2003). "Vireos". in Christopher Perrins, ed. The Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books. pp. pp. 478–479. ISBN 1-55297-777-3.
  4. ^ [a b] Forshaw & Parkes 1991
  5. ^ [a b c] Salaman & Barlow, 2003

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Vireo), 2009-05-20., där följande källor anges:
  • Barker, F. Keith; Cibois, Alice; Schikler, Peter A.; Feinstein, Julie & Cracraft, Joel (2004): Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. PNAS 101(30): 11040-11045. doi:10.1073/pnas.0401892101 PDF fulltext Supporting information
  • Collar, N. J. & Robson, C. 2007. Family Timaliidae (Babblers) Pp. 70–291 in; del Hoyo, J., Elliott, A. & Christie, D.A. eds. Handbook of the Birds of the World, Vol. 12. Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona.
  • Forshaw, Joseph & Parkes, Kenneth C. 1991. Encyclopaedia of Animals: Birds, p. 209. Merehurst Press, London. ISBN 1-85391-186-0
  • Johnson, N. K., Zink, R. M., & Marten, J. A. 1988. Genetic evidence for relationships in the avian family Vireonidae. Condor, 90: 428-446.
  • Reddy, Sushma & Cracraft, Joel (2007): Old World Shrike-babblers (Pteruthius) belong with New World Vireos (Vireonidae). Molecular Phylogenetics and Evolution, 44 (3): 1352–1357. doi:10.1016/j.ympev.2007.02.023 (HTML sammanfattning)
  • Ridgely, R. S., & Tudor, G. 1989. The Birds of South America, vol. 1. Univ. Texas Press, Austin.
  • Salaman, Paul & Barlow, Jon C. 2003. Vireos. Pp. 478–479 in; Chris Perrins ed. The Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books, Oxford. ISBN 1-55297-777-3.

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]