Xylocopa olivieri

Från Wikipedia
Xylocopa olivieri
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Xylocopa olivieri, hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteSnickarbin
Xylocopa
UndersläkteProxylocopa[2]
ArtXylocopa olivieri
Vetenskapligt namn
§ Xylocopa olivieri
AuktorLepeletier, 1841
Synonymer

Xylocopa binominata Gribodo 1894[3]
Xylocopa fuscata Smith 1854[3]
Xylocopa lanata Smith 1854[3]
Xylocopa hellenica Spinola 1843[3]
Proxylocopa olivieri (Lepeletier, 1841)[2]

Xylocopa lunata Klug 1807[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Xylocopa olivieri är en biart som beskrevs av Amédée Louis Michel Lepeletier 1841.[4][5] Den ingår i släktet snickarbin, och familjen långtungebin.[6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6] Arten förekommer på Balkan, i södra Östeuropa och Västasien.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Xylocopa olivieri är ett tämligen stort bi, honan har en kroppslängd av 16 till 18 mm, hanen 16 till 19 mm.[8] Huvud och mellankropp har kraftig, grågul behåring.[8][2] Bakkroppen är brunsvart, men tergiternas[a] bakkanter har grågula hårband.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Albanien, Grekland, Cypern, Nordmakedonien, Rumänien södra delen av det europeiska Ryssland och vidare österut till Israel och Iran. Arten är förhållandevis vanlig, och populationen förefaller stabil. IUCN klassificerar arten som livskraftig ("LC").[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av buskvegetation av medelhavstyp och gräsmarker. Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från flera familjer, av vilka den föredrar ärtväxter, tistlar och kransblommiga växter.[1]

Bobyggnad[redigera | redigera wikitext]

Artens undersläkte (Proxylocopa) är det enda undersläktet i släktet där honan bygger sina larvbon i jord (de övriga arterna gräver ut bogångar i trä). Bona grävs ut i sluttningar med ett kraftiskt matjordslager. Ett bo innehåller 3 till 6 celler, var och en inrymmande ett ägg.[9]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tergiter är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7. De numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Terzo, M. & Nieto, A. 2013 Xylocopa olivieri . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 9 februari 2019.
  2. ^ [a b c] Xylocopa olivieri Lepeletier, 1841”. Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Xylocopa+olivieri&guide=USGAClarke&flags=subgenus:. Läst 9 februari 2019. 
  3. ^ [a b c d e] Michael Terzo & Pierre Rasmont (1 mars 2012). Xylocopa (Proxylocopa) olivieri Lepeletier 1841”. Atlas Hymenoptera. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3775. Läst 8 februari 2019. 
  4. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  5. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/xylocopa+olivieri/match/1. Läst 8 februari 2019. 
  7. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  8. ^ [a b c] J. D. Alfken (1930). ”Die Gruppe der Xylocopa olivieri Lep. (Hymenoptera Apidae)” (på tyska). Deutsche Entomologische Zeitschrift. ISSN 1860–1324. https://www.zobodat.at/pdf/Deutsche-Ent-Zeitschrift_1930_0077-0079.pdf. Läst 8 februari 2019. 
  9. ^ Chunling He and Chaodong Zhu (2018). ”Nesting Biology of Xylocopa xinjiangensis (Hymenoptera: Apidae: Xylocopinae)” (på engelska) (PDF, 1,39 MB). Journal of Insect Science 18 (4): sid. 1, 5. doi:10.1093/jisesa/iey061. https://academic.oup.com/jinsectscience/article-pdf/18/4/2/25125656/iey061.pdf. Läst 9 februari 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]