Yersinia pestis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Yersinia pestis
Elektronmikroskopisk bild av Yersinia pestis
Elektronmikroskopisk bild av Yersinia pestis
Systematik
Domän Bakterier
Stam Proteobacteria
Klass Gamma Proteobacteria
Ordning Enterobacteriales
Familj Enterobacteriaceae
Släkte Yersinia
Art Y. pestis
Vetenskapligt namn
§ Yersinia pestis
Auktor (Lehmann & Neumann, 1896)
van Loghem 1944

Yersinia pestis (tidigare känd som Pasteurella pestis) en gramnegativ stavformad bakterie som tillhör släktet Yersinia och familjen Enterobacteriaceae. Den är fakultativ anaerob och kan infektera människor och andra djur. Y. pestis upptäcktes år 1894 av Alexandre Yersin.

Skadeverkan[redigera | redigera wikitext]

När Y. pestis stöter på en fagocyt, släpper den ut proteiner som förhindrar fagocytos och som dödar fagocyten, samtidigt minskar bakterien den infekterade organismens inflammatoriska egenskaper. Denna egenskap att kringgå kroppens naturliga försvarsmekanismer gör Y. pestis till en väldigt dödlig bakterie.

Inuti värden förökar sig bakterien och tar sig till lymfsystemet. Därifrån tar de sig till lymfkörtlarna där de orsakar blödningar och svullnad. Dessa ger efter en veckas inkubationstid upphov till bölder, därav namnet böldpest. En människa smittad med böldpest löper en 50-60% risk att dö utan vård.[1]

Om bakterier lyckas ta sig från lymfsystemet till blodsystemet utvecklas blodpest. Blodpest kännetecknas av blödningar och nekros i hela kroppen och dödlighetsfaktorn är 100% även med modern vård.[källa behövs]

Den tredje sortens pest, lungpest, är den mest smittsamma bland människor och inträffar när luftburna patogener från en hostande patient inhaleras. Även denna sort har en dödlighetsfaktor på 100% trots vård.[1]

Forskning kring digerdöden[redigera | redigera wikitext]

År 2000 rapporterade Didier Raoult och ett antal andra forskare upptäckten av Y. pestis när de utförde ett PCR-test på tandpulpan från en man funnen i en kyrkogård för pestoffer från 1400-talet i Montpellier.[2]

En studie, som publicerades av ett internationellt forskarlag under oktober 2010, bekräftade att Y. pestis var orsaken till Digerdöden och ett antal senare pestepidemier. För att identifiera bakterien använde forskarna sig av DNA och proteiner utvunna ur kroppar från pestoffer funna i Hereford England, Saint-Laurent-de-la-Cabrerisse Frankrike och Bergen op Zoom Nederländerna.[2]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Namnet "svarta döden" kommer av att det bildas mikroskopiska koagulationer i form av blodproppar i blodkärlen. Detta gör att blodcirkulationen i fingrar och tår försämras och till slut upphör. Detta leder till att nekros (lokal vävnadsdöd) uppstår. Obehandlad nekros leder till kallbrand (omfattande vävnadsdöd). Vid lungpest bildas istället kallbrand i lungorna.

Symptomen för de olika varianterna av pest som orsakas av Y. pestis är:[2]

  • Böldpest
    • Inkubationstid på 6-8 dagar där bakterien förökar sig aktivt.
    • Allmän brist på energi.
    • Feber
    • Huvudvärk och frossa uppkommer plötsligt under slutet av inkubationstiden.
    • Ansvällning i lymfkörtlarna ger upphov till bölder, det klassiska kännetecknet för böldpest. Uppstår oftast vid skrevet.
  • Blodpest
  • Lungpest

En del av symptomen är ibland inte synliga och infekterade kan även dö av blodpesten innan några symptom framträder.

Spridning[redigera | redigera wikitext]

Pestloppan (Xenopsylla cheopsis) svullen av blod efter att den ätit.

Bakterien sprids huvudsakligen genom infekterade gnagare, framförallt råttor, som överför patogenerna genom direktkontakt med infekterad hud och ibland genom loppbett till människor.

När infekterade råttor dör av pest sjunker deras kroppstemperatur och deras blod koagulerar. Lopporna flyttar sig då till närliggande värmekällor med tillgång till blod. Den nya värden är oftast en råtta, men om det är i en trång miljö som är infekterad med råttor är sannolikheten hög för att loppornas nya värdar är människor.

Även lopporna själva blir påverkade av sjukdomen. Bakterierna som loppan fick i sig när den åt från ett infekterat djur förökar sig tills att de blockerar loppans mag-tarmkanal så att mat inte längre kan tränga fram. Detta leder till att loppan blir hungrigare och biter allt oftare, vilket infekterar allt fler offer. Den allvarligaste formen av pest, lungpest, kan även smitta genom inandning av patogener som hostats upp av en infekterad individ.

Smittobärare[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakliga smittobärarande loppan är Xenopsylla cheopis eller pestloppan som den också kallas. Även andra arter av släktet Xenopsylla och loppor från andra släkten har visats kunna bära på Y. pestis.

Vilka gnagare som blir värdorganismer åt lopporna beror på geografiskt läge och miljön. Men den som är mest förknippad med pesten är svartråttan som anses vara den som förde med sig pesten och Y. pestis från Asien.

Man har upptäckt att en del gnagare blivit resistenta mot bakterien vilket kan medföra att de blivit asymptomatiska bärare.

Kliniska aspekter[redigera | redigera wikitext]

Identifiering[redigera | redigera wikitext]

Med hjälp av gramfärgning kan man bekräfta förekomsten av gramnegativa stavar. Sjukdomen kan även diagnostiseras genom identifikation av Y. pestis bakterien från sputum eller från vätska tagen från lymfkörtlarna.[3]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Sjukdomen går, ifall den är i ett tidigt stadium av böldpest, att behandla med olika antibiotika som streptomycin, kloramfenikol, kinolon och tetracyklin. Studier visar även på att användandet av doxycyklin och gentamicin är effektiva mot bakterien.

Immunitet[redigera | redigera wikitext]

Att återhämta sig från sjukdomen medför en livstids immunitet. Det finns även vaccin som främst används till att skydda medicinsk personal och smittades familjer. Immuniteten medför dock en dold fara. Under Vietnamkriget upptäcktes det att resistenta individer i sällsynta fall kan bli asymptomatiska bärare, men endast under en kort period.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] Black, Jacquelyn G. (2005). Microbiology principles and explorations’. John Wiley & Sons, Inc. ISBN ISBN 0-471-42084-0 
  2. ^ [a b c] ”Yersinia Pestis”. http://en.wikipedia.org/wiki/Yersinia_pestis. Läst 2012-04-26. 
  3. ^ Cullimore, D. Roy (2000). Practical atlas for bacterial identification. CRC PRESS. ISBN ISBN 9781566703925