Anders Fryxell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anders Fryxell
Anders Fryxell painted by Wetterling 1852.jpg
Född7 februari 1795[1][2]
Edsleskogs församling[2][1]
Död21 mars 1881[1]
Stockholm[1]
NationalitetSvensk
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningHistoriker[3][1], präst[1], rektor[1]
BarnEva Fryxell (f. 1829)
SläktingarOlof Fryxell (syskon)
UtmärkelserProfessors namn
Redigera Wikidata

Anders Fryxell, född 7 februari 1795 i Edsleskog i Dalsland, död 21 mars 1881 i Stockholm, var en svensk historiker, skolman och kyrkoman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fryxell var son till kontraktsprosten Mathias Fryxell (1751–1817) och Eva Lovisa Fryxell, född Ekman (1768–1825). Han var bror till Olof Fryxell. Han gifte sig 1825 med Juliana Lagergren (1804–1868) och var far till Eva Fryxell och farfar till Karl Axel Fryxell.[4]

Fryxell blev student i Uppsala 1813, lärare i A.A. Afzelius skola i Stockholm 1817, prästvigd 1820, lärare i Maria skola i Stockholm 1822, rektor där 1828, titulärprofessor 1833, kyrkoherde i Sunne församling 1835, kontraktsprost 1836, ledamot av Svenska Akademien 1840 och teologie doktor 1845.[4]

Under studietiden stod Fryxell en tid nyromantikerna nära, blev medarbetare i Poetisk kalender och offentliggjorde där sångspelet "Värmelandsflickan", där den kända sången Ack Värmeland, du sköna, du härliga land ingår. Hans rationalistiska och utilistiska läggning avlägsnade honom dock snart från nyromantiken och han skulle i fortsättningen i sina polemiska Bidrag till Sveriges litteraturhistoria uppträda som dess svurne fiende. I 1820-talets livliga diskussion om undervisningsväsendet gjorde den unge Fryxell betydelsefulla inlägg. Den anonymt utgivna broschyren Förslag till enhet och medborgerlighet i de allmänna undervisningsverken (1823) förfäktade i skarp motsats mot det nyhumanistiska bildningsidealet en allmänt medborgerlig realistisk uppfostran och gav ett flitigt och länge använt slagord, "enhet och medborgerlighet" åt det borgerligt-realistiska skolprogrammet.[4]

Gentemot latinherraväldet krävde han att svenska skulle vara grundläggande för skolans språkundervisning, och tog ett av de första stegen för dess inarbetande på denna plats genom sin Svensk språklära till skolornas tjänst (13:e upplagan 1865), som från 4:e upplagan 1832 utökades med en översikt över svenska språket och litteraturens historia. Den uppmärksamhet som Fryxells pedagogiska intresse tilldrog sig gjorde att den 1825 tillsatta stora uppfostringskommittén gjorde honom till adjungerad medlem, senare kallade honom till rektor över sin försöksanstalt Nya Elementarskolan i Stockholm. Redan före skolans öppnande 1828 utbytte han dock rektoratet mot ett vid Maria skola.[4]

De nya principerna fick även tillämpning på flickors undervisning, då Fryxell 1831 under Johan Olof Wallins protektorat och medverkan grundade Wallinska flickskolan, som han ledde fram till 1834. Hans lärarverksamhet avbröts, då han 1836 tillträdde Sunne stora pastorat; från kyrkoherdesysslan här fick han från 1847 årligen förnyad tjänstledighet för att på heltid kunna ägna sig åt sitt författarskap.[4]

Anders Fryxell. Xylografi 1878

Fryxells pedagogiska intresse blev även utgångspunkt för hans främsta kulturella insats, hans historiska författarskap. Enligt egen uppgift kom inspirationen sedan han fått uppdraget att recensera en lärobok i historia, något som väckte till liv hans barndoms sagominnen, och lust att själv få porträttera de gamla historiska hjältarna. 1823 utkom första delen av hans Berättelser ur svenska historien till ungdomens tjenst, ett mästerverk i sin livfulla folkliga berättarkonst med något av de isländska sagornas ton i skildring och språkbehandling. Med del sex hade Fryxell 1832 nått fram till Gustav II Adolfs död. Han stod nu på höjden av sitt rykte som historisk författare. Berättandet hade dock med tiden börjat ändra karaktär. De första delarna skrevs helt utan någon forskning. Källorna var äldre historiker, vars berättelser Fryxell broderade ut till spännande berättelser. Från och med beskrivningarna av det sena 1500-talet ansåg sig Fryxell dock behöva förlita sig på arkivforskning, även om han höll fast vid sin målsättning att skriva för ungdomen och de bredare folkliga lagren. Med de fyra delarna om Kristinas förmyndares och hennes egen regerings historia (1838–42) omlades dock planen fullständigt. Uppgiften blev anspråksfullare, och verket blev nu en på självständiga forskningar stödd historia. Omfånget svällde samtidig oerhört, i 10 delar hade skildringen förts fram till 1654, i 36 inrymdes de följande 117 åren till Gustaf III:s revolution 1772. Eftersom Fryxell främst utgick från att biografera de historiska personerna, kom statslivets utveckling att få en mer undanskymd plats i dessa verk.

Fryxell tillgodogjorde sig ett mycket stort källmaterial under sitt arbete, och bröt även ny mark genom att sina studier utnyttja utländska arkiv. Från sina avskrifter gjorda en forskningsfärd 1834–35 utgav han Handlingar rörande Sveriges historia ur utländska arkiver (4 band, 1836–43). Fryxell kom att komma i konflikt med Erik Gustaf Geijer i och med att han föredrog att gentemot kungamaktens politik framhäva adels förtjänster om frihet och framsteg. Främst kom den till uttryck i hans mot Geijer riktade stridsskrift Om aristokratfördömandet i svenska historien (1845, i nya häften fortsatt till 1850), och var närmast föranledd av Geijers yttrande om drottning Kristinas förhållande till aristokratin, ur vars hand hon i själva verket ryckt Sveriges spira för att trycka den i en starkare hand än hennes egen. Ridderskapet och adeln gav vid 1847 års riksdag som bevis på sin erkänsla Fryxell sin stora guldmedalj. Med tiden hårdnade dock kritiken mot hans arbete från yngre, mer källkritiskt skola forskare. Fryxell fortsatte dock att bemöta kritiken och försatte sitt arbete till slutet. Verkets sista och 46:e del utkom 1879, 56 år efter den första. Hela sin samling av avskrifter och anteckningar överlämnade han kort före sin död till Kungliga biblioteket. 1882 utkom genom dottern Evas försorg en samling efterlämnade uppsatser av Fryxell under titeln Bidrag till Sveriges historia efter 1772. En ny oförändrad upplaga av "Berättelserna" utgavs 1900–04.[4]

Hans gravvård återfinns på Sunne kyrkogård i Värmland.

Fryxell var ledamot av Samfundet Pro Fide et Christianismo 1831, av Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1834, av Svenska Fornskrift-Sällskapet 1844, av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1834, av Kungliga Vetenskapsakademien 1847, av Svenska Akademien 1840 och av Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab i Trondheim 1872.

Inflytande[redigera | redigera wikitext]

Mera krönikör än vetenskapsman har Fryxell ansetts som en av Sveriges främsta historiska författare. Han inspirerade flera skönlitterära författare såsom Zacharias Topelius i Fältskärns berättelser, Viktor Rydberg i Fribytaren på Östersjön, Verner von Heidenstam i Svenskarna och deras hövdingar, Carl Snoilsky i Svenska bilder och August Strindberg.[5][6]

År 1909 namngavs Fryxellsgatan i Stockholm efter honom.[7]

Den 12 september 1927 fick Fryxell en minnessten rest över sig vid födelsegården i Dalsland av biskop Eklund från Karlstad.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Titelbladet till Berättelser ur svenska historien, andra delen, femte upplagan, 1837.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Anders Fryxell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 14527, läs online
  2. ^ [a b] Edsleskogs kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13092/C/1 (1786-1861), bildid: C0043512_00027, Födelsebok, s. 31, läs online, läst: 25 april 2018, ”Anders på ?ostegård?,7,10,.... i Åmål Magnus Fryxell ? kyrkoh(erde?) i ..... Eva Lovisa Ekman...
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0
  4. ^ [a b c d e f] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  5. ^ Hägg, Göran (1999). Den svenska litteraturhistorien ([Ny utg.]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7282926. ISBN 91-46-17629-2 
  6. ^ Den svenska litteraturen. 3, De liberala genombrotten : 1830-1890. Stockholm: Bonnier Alba. 1993. Libris 1682394. ISBN 91-34-51412-0 
  7. ^ Westlund, Stahre, Börje, Nils-Gustaf (1986). Stockholms gatunamn : innerstaden 
  8. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 31

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Adlersparre, Carl August (1846). Anders Fryxell såsom politisk och historisk skriftställare: med anledning af ingressen uti hans senaste arbete: "Om aristokratfördömandet i Svenska Historien .... Stockholm: Hörberg. Libris 1937117 
  • Bergman, Johan (1902). Anders Fryxell: Sveriges populäraste häfdatecknare. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 108. Stockholm: Bonnier. Libris 1728568 
  • Beskow, Bernhard von; Höjer Torgny, Fryxell Anders (1959-1961). Brevväxling. Ur Svenska akademiens arkiv, 99-0220558-5. Stockholm. Libris 1406208 
  • Eichhorn, Christoffer (1879). Bellman och hans senaste biograf: granskning af prof. Anders Fryxells teckning af Carl Michael Bellman och nya bidrag till dennes lif och karakteristik. Stockholm: Bonnier. Libris 1596497 
  • Forssell, Hans (1882). Anders Fryxell: minnesteckning. Stockholm: Norstedt. Libris 2018435 
  • Fryxell, Anders; Fryxell Eva Andr:a (1884). Min historias historia: autobiografisk uppsats. Stockholm: J. Seligmann & K. Libris 1596965 
  • Fryxell, Karin (1981-1984). Boken om Anders: en Värmlandskrönika om Anders Fryxell. Stockholm: Proprius. Libris 243560 
  • Geijer, Erik Gustaf (1846). Svar till professor Fryxell. Stockholm. Libris 10400707 
  • Hedin, Adolf (1861). Några ord om historisk bevisning och om konsten att citera: bidrag till en granskning af professor And. Fryxells Bidrag till Sveriges litteratur-historia. Upsala. Libris 713975 
  • Matz, Edvard (2002). ”Fryxell inspirerade konstnärer och författare”. Populär historia 2002:1,: sid. 66-68 : ill.. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/fryxell-inspirerade-konstnarer-och-forfattare/.  Libris 10221280
  • Nilsson, Torbjörn (2000). ”Anders Fryxell - adelns eller folkets historiker?”. Biblis (Tidskrift) 2000(3):3/4 = nr 11/12,: sid. 40-42. 1403-3313. ISSN 1403-3313.  Libris 9717824
  • Olsson, Bror (1964). Anders Fryxell och hans berättelser ur svenska historien. Stockholm. Libris 1513373 
  • Olsson, Henry (1930). Anders Fryxell som Uppsalastudent och fosforist: till den värmländska landskapsromantikens ursprung. Uppsala: Wretman. Libris 1341539 
  • Reimers, Gerd (1993). ”Barndomshem för snillen. Ragnar Lodbrok från Edsleskog : Anders Fryxell (1795-1881)”. Lärdom och idyll : prästgården som bildningsmiljö (1993): sid. 94-100.  Libris 2327097
  • Toijer, Daniel (1967). [Anders Fryxell och hans historieverk]. Karlstad: Värmlands museum. Libris 1955075 
  • Torstendahl, Rolf (2009). ”En outsider i historikerskrået”. Svenska historiker : från medeltid till våra dagar (2009): sid. [192]-200.  Libris 11749159

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]