Arne Beurling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arne Beurling
Född 3 februari 1905[1][2]
Göteborg
Död 20 november 1986[1][2]
Princeton, New Jersey
Begravd Norra begravningsplatsen[3]
kartor
Nationalitet Svensk
Alma mater Uppsala universitet
Sysselsättning Matematiker, kryptograf och universitetslärare
Befattning Kommunchef
Arbetsgivare Uppsala universitet
Utmärkelser Knight of the Order of the Polar Star
Redigera Wikidata

Arne Karl-August Beurling, född 3 februari 1905 i Göteborg, död 20 november 1986 i Princeton, New Jersey, USA, var en svensk professor i matematik vid Uppsala universitet. Arne Beurling är främst uppmärksammad för sina insatser inom området kryptering. Under andra världskriget lyckades han inte bara knäcka utan även rekonstruera funktionen hos den tyska krigsmaktens så kallade G-skrivare. Tack vare dessa insatser fick den svenska regeringen och berörda svenska myndigheter under flera år tillgång till hemlig tysk information. Beurling arbetade inom den matematiska vetenskapen främst med harmonisk analys, komplex analys och potentialteori.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Arne Beurling var son till godsägaren Konrad Beurling och friherrinnan Elsa Raab. Efter studentexamen 1924 vid Göteborgs Högre Samskola påbörjade han akademiska studier vid Uppsala universitet. Där blev han redan 1926 fil.kand. och två år senare fil.lic.. Under värnpliktstjänstgöringen 1930–31 utmärkte han sig som kryptoanalytiker.[4] Beurling var biträdande lärare vid Uppsala universitet 1931–33.[5] Han disputerade 1933 i matematik på avhandlingen Études sur un problème de majoration.[6] Beurling var docent i matematik i Uppsala från 1933 och därefter professor i matematik 1937–54.[5] Han var gästprofessor vid Harvard University 1948–49.[7] Från 1954 var han professor vid Institute for Advanced Study vid Princeton University, USA, där han fick överta Albert Einsteins tjänsterum.[8]

Under andra världskriget, sommaren 1940, lyckades Beurling med sin kanske största bedrift: att knäcka tyskarnas kryptomaskin G-skrivaren.[8] Denna insats lyckades Beurling på två veckor med hjälp av penna och papper och endast ett dygns insamlade meddelanden. Tyskland lånade nämligen under världskriget svenska teleledningar för teleprintertrafik till sina trupper i Norge och den svenska militären utnyttjade detta för avlyssning och lyckades under flera år samla in flera hundratusen meddelanden. Genom Beurlings insats kunde man tillverka egna kryptomaskiner med samma funktion, vilket hjälpte Sveriges regering att få förhandskunskap om många viktiga händelser under kriget, bland andra Operation Barbarossa, Tysklands anfall på Sovjetunionen.

Hans samlade skrifter (matematiska uppsatser) utgavs postumt 1989.

Beurlings kryptobedrift[redigera | redigera wikitext]

Knäckandet av ett krypto brukar vara en större hemlighet än kryptot självt. Det är därför märkligt att Beurlings framgångsrika arbete har kommit till allmän kännedom.

1985 utgav försvarsdepartementet en bok om Svensk underrättelsetjänst 1939–1945 av Wilhelm Carlgren (historiker och chef för UD:s arkiv), som tar upp en händelse[9] 1942 där tyskarna via finnarna ska ha fått information om att svenskarna kunde knäcka G-skrivarens krypto. 1990 firade FRA 50-årsminnet av Beurlings kryptobedrift sommaren 1940 med en serie interna föredrag och några som hölls på KTH den 12 juni 1990. Bengt Beckman (1925–2012), som 1991 gick i pension från FRA, och Olle Häger gjorde en tv-dokumentär G som i hemlig, som sändes 1993. Bengt Beckman skrev också boken Svenska kryptobedrifter (1996). Boken kom i en ny upplaga i pocketformat 2005, bearbetad av Kjell-Ove Widman.

Det bör tilläggas, att något som hjälpte Beurling att knäcka de tyska koderna var att de tyska krypto-operatörerna sände flera meddelanden med samma inställningar, vilket var emot reglerna. Detta medförde att man fick ett större underlag för att kunna göra de statistiska beräkningarna av kodningen. Beurling avslöjade aldrig hur han gick tillväga för att lyckas, vilket kanhända har ökat mystiken kring honom och hans verk inom svenska kryptobedrifter.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Beurling blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1937, av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala 1937, av Finska Vetenskaps-Societeten 1942, av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund 1948 och av Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1951. Han blev hedersledamot av Göteborgs nation i Uppsala 1937.[5]

Beurlings utmärkelser:[5]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Beurling var i sitt första äktenskap gift 1936–1940 med läkaren med. lic. Britta Östberg (1907–1971),[10] dotter till lektorn Henrik Östberg och fil.dr. Gerda Nilsson. Han gifte om sig 1950 med fil. mag. Karin Lindblad (1920–2006), dotter till järnhandlaren Henric Lindblad och Wanja Bengtsson. Han var i första äktenskapet far till Pehr-Henrik (1936–1962) och Jane Christina (1938–1992).[5][10] Beurling avled 1986 och är gravsatt på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[11]

Arne Beurling var son till Konrad Beurling (1872–1957) och Elsa Raab (1878–1957). Hans farfars farfar var urmakaren Pehr Henrik Beurling – troligen den som ändrade stavningen av släktnamnet till Beurling från tidigare Burling.

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Krypto CEG (kortopera om hur Beurling knäcker ett tjeckiskt krypto).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017
  3. ^ Beurling, ARNE KARL A., SvenskaGravar.se, läs online, läst: 15 juni 2017
  4. ^ Beckman, Bengt; Widman, Kjell-Ove (2006). Svenska kryptobedrifter: Hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken. Bonnier pocket, 99-0307595-2 ([Ny utg.] /bearbetning av Kjell-Ove Widman). Stockholm: Bonnier. sid. 280. Libris 10010516. ISBN 91-0-010619-4 
  5. ^ [a b c d e] Harnesk, Paul, red (1964). Vem är vem?. 2, Svealand utom Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem. sid. 82. Libris 53510. http://runeberg.org/vemarvem/svea64/0106.html 
  6. ^ Beurling, Arne (1933) (på franska). Études sur un problème de majoration. Uppsala: [s.n.]. Libris 717966 
  7. ^ O'Connor, J J; Robertson, E F (12 september 2008). ”Arne Carl-August Beurling” (på engelska). School of Mathematics and Statistics, University of St Andrews, Scotland. http://www-history.mcs.st-andrews.ac.uk/Biographies/Beurling.html. Läst 27 mars 2015. 
  8. ^ [a b] Bergström, Christer (25 oktober 2010). ”Svensk knäckte nazisternas hemliga koder”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/svensk-knackte-nazisternas-hemliga-koder_5549643.svd. Läst 27 mars 2015. 
  9. ^ Beckman (2005), s. 195.
  10. ^ [a b] Pehr Beurling, Britta Östberg, Christina Harbury på gravar.se
  11. ^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 10A, gravnummer 413”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/10A/413/1. Läst 27 mars 2015. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ahlfors: The story of a friendship - recollections of Arne Beurling. Mathematical Intelligencer 1993, Heft 3 (med minnen av Bo Kjellberg och John Wermer).
  • Ahlfors, Carleson: Arne Beurling in memoriam. Acta Mathematica, Bd.161, 1988, S.1.
  • Beckman, Bengt (1996). Svenska kryptobedrifter: [med en beskrivning av hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken]. Stockholm: Bonnier. Libris 7149514. ISBN 91-0-056229-7 
  • Beckman, Bengt; Widman, Kjell-Ove (2006). Svenska kryptobedrifter: Hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken. Bonnier pocket, 99-0307595-2 ([Ny utg.] /bearbetning av Kjell-Ove Widman). Stockholm: Bonnier. Libris 10010516. ISBN 91-0-010619-4 
  • Beckman, Bengt (2011). Svenska kryptotriumfer under andra världskriget: G som i hemlig. Historiska skrifter (FRA) ; 4 ([Ny utg.]). Bromma: Försvarets radioanstalt (FRA). Libris 17735248 
  • Arne Beurling, Collected works (2 delar, 1989), redigerade av Lennart Carleson, Paul Malliavin, John Neuberger, John Wermer, ISBN 0-8176-3415-0 och ISBN 0-8176-3416-9
  • Carlgren, Wilhelm M. (1985). Svensk underrättelsetjänst 1939-1945 (1. uppl.). Stockholm: Liber/Allmänna förl. Libris 7268980. ISBN 91-38-90632-5 
  • Hedin, Sven Fredrik (1996). ”Ett chiffersnille från Uppsala.”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 1996(200):5,: sid. 149-155. 0023-5369. ISSN 0023-5369.  Libris 2323521

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Arne Beurling 100 år: jubileumsskrift. U.U.D.M. report, 1101-3591 ; 2007:34. Uppsala: Department of Mathematics, Uppsala University. 2007. Libris 10553263. http://www.math.uu.se/research/pub/Beurling100.pdf 
  • Engströmer, Thore; Häggquist Carl (1937). Inbjudningsskrift till åhörande av de offentliga föreläsningar med vilka professorn i fysik Axel Edvin Lindh, professorn i matematik Arne Karl-August Beurling och professorn i kyrkohistoria Per Gunnar Westin tillträda sina ämbeten. Uppsala. Libris 11642034 
  • Eriksson, Lasse; Östberg Eriksson Kristina (2015). Kärlekens kod och krigets: berättelsen om Britta Östberg, läkare och Arne Beurling, matematiker och kryptoforcerare. Drömmen om den kreativa kärleken under FRA:s hemligstämpel. Stockholm: Blabla. Libris 18624510. ISBN 9789186939656 
  • Gårding, Lars; Ekedahl Torsten (1994). Matematik och matematiker: matematiken i Sverige före 1950. Lund: Lund Univ. Press. Libris 7677625. ISBN 91-7966-271-4 
  • Hedin, Sven Fredrik (1996). ”Ett chiffersnille från Uppsala.”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 1996(200):5,: sid. 149-155. 0023-5369. ISSN 0023-5369.  Libris 2323521
  • Jonter, Thomas (1999). Rikets ögon och öron: spioner, spaning och säkerhetstjänst i Sverige. Stockholm: Nordiska museet. sid. 30-32. Libris 7603844. ISBN 91-7108-450-9 
  • Lindman, C. A. M.Arne Beurling i Svenskt biografiskt lexikon (1924)
  • Ulfving, Lars (1992). ”Geheimschreiberns hemlighet: Arne Beurling och den svenska signalspaningens framgångar”. I orkanens öga / red: Bo Hugemark ; [medverkande författare: Göran Andolf ...] (Stockholm : Probus, 1992): sid. 183-215: ill..  Libris 2826766

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]