Azurmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Azurmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sýkorka azurová.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteParus
ArtAzurmes
C. cyanus
Vetenskapligt namn
§ Cyanistes cyanus
AuktorPallas, 1770
Synonymer
  • Parus cyanus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Azurmes[2] (Cyanistes cyanus) är en liten mes som lever i Asien.[3] Till form och storlek liknar den blåmesen, men är i färgerna klart azurblå och vit. I Europa är den en sällsynt gäst.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Nominatformen C. c. cyanus.

Azurmesen är till storlek och form lik blåmesen men omisskännlig med sin vita och blå dräkt. Den har vit hjässa och undersida och gråblå mantel och rygg. Ovansidan av vingen är klarblå med breda vita vingband och ovansidan av stjärten är också klarblå med stora vita trekantigt formade hörn. Den har en mörkblå tygel som går ihop med en tunn mörkblå "krage" i nacken.

Den lockar likt blåmesen, exempelvis "tsi-tsi-tserrr de-de-de", och dess sång låter som ett mellanting mellan blåmes och tofsmes.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Azurmesen är en stannfågel som häckar i ett område i Asien som sträcker sig från väster om Moskva i Ryssland, österut genom Sibirien, till sydöstra Kazakstan, Mongoliet och nordöstra Kina. Den är en sällsynt gäst i Europa.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Det är den tyske naturforskaren Peter Simon Pallas som tillskrivs den första formella beskrivningen av arten. Han beskrev azurmesen 1770 under en expedition genom centrala Ryssland bort till Bajkalsjön och gav den då det vetenskapliga namnet Parus cyanus.[4] Men Pallas var inte först med att beskriva arten. Daniel Gottlieb Messerschmidt upptäckte arten under en resa 1720-1727 i Sibirien men dennes reseskildring publicerades först 1962-1977.[4] Det finns dock en ännu äldre beskrivning. I verket Ornithologiæ av Ulisse Aldrovandi (1522-1605) beskrivs en art som Aldrovandi kallar Parus indicus och som bland annat beskrivs som en talgoxeliknande fågel i blått, vitt och svart. Huruvida det faktiskt är en beskrivning av azurmesen är oklart.[4]

Tidigare placerades azurmesen i släktet Parus men urskiljs nu oftast tillsammans med blåmes och koboltmes i släktet Cyanistes. Detta understöds av DNA-analyser av mtDNA cytochrome b som indikerar att Cyanistes inte bara är distinkt men inte heller är så närbesläktad med övriga mesar.[5]

Underarternas ungefärliga utbredning:
1. C. c. cyanus
2. C. c. hyperrhiphaeus
3. C. c. yenisseensis
4. C. c. tianschanicus
5. C. c. koktalensis
6. C. c. carruthersi
7. C. c. flavipectus
8. C. c. berezowskii.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Azurmesens taxonomi är oklar. Idag delas den in i två tydligt utseendemässigt särskilda underartsgrupper som tillsammans består av åtta underarter. Övergången mellan underarterna inom de båda underartsgrupperna är klinal och det förekommer flera frågetecken kring populationerna inom flavipectus-gruppen och deras systematik.

Denna lista följer Clements et al. 2019:[3]

cyanus-gruppen
  • C. c. cyanusnominatformen, häckar i västra Ryssland österut till Volga.
  • C. c. hyperriphaeus – häckar från Volga österut genom västra Sibirien och norra Kazakstan till Semej.
  • C. c. koktalensis (ibland felstavat kotkalensis) – häckar i sydöstra Kazakstan söderut till Balchasj.
  • C. c. tianschanicus – häckar i sydöstra Kazakstan, Kirgizistan och Xinjiang.
  • C. c. yenisseensis – häckar i Sibirien
Den utessendemässigt annorlunda flavipectus-gruppen, ibland kallad "gulbröstad mes", har tidigare behandlats som en egen art.
Azurmes i Kirgizistan, förmodligen av underarten tianschanicus.
flavipectus-gruppen

Tidigare har flavipectus-gruppen ibland behandlats som egen art, "gulbröstad mes". Det förekommer dock viss samhäckning mellan flavipectus och tianschanicus i bergsområdena i nordöstra och sydvästra Kirgizistan.

Hybridisering[redigera | redigera wikitext]

I dess västra utbredningsområde förekommer hybridisering med blåmes och hybriden kallas för pleskii. Dessa hybrider är mycket lika azurmesen men uppvisar små skillnader på tertialspetsarnas teckning och har mindre vitt på sidorna av stjärtpenorna.[6]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Första kända exemplaret i Sverige infångades i Säby, Frustuna i Södermanland i mitten av 1700-talet och beskrevs av Anders Sparrman som Parus saebyensis i hans Catalogue of the Museum Carlsonianum (1786-89).[7] I modern tid har man bara observerat en azurmes i Sverige som ej bedömts vara hybrid med blåmes. Den individen upptäcktes den 22 oktober 2002 och kom att stanna en längre tid i Masugnsbyn i Lappland, och blev något av en rikskändis då en stor mängd fågelskådare besökte den lilla byn för att få se fågeln. Ytterligare ett fynd, i lappländska Åsele 1996, har i efterhand bedömts utgöra en hybrid.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Azurmesen häckar i löv- och blandskog och lägger mellan nio och elva ägg i ett bohål i träd, ofta nära våtmarker. Honan ruvar i 13 till 14 dygn innan ungarna kläcks.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 30.000 och 100.000 vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Cyanistes cyanus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2019. The eBird/Clements Checklist of Birds of the World: v2019. Nedladdad från https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/
  4. ^ [a b c] Erik Åhlander & Ulf Johansson (2014) Vem var egentligen först med azurmesen, vol.22, nr.2, sid:45
  5. ^ Gill, Frank B.; Slikas, Beth & Sheldon, Frederick H. (2005): Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk 122: 121-143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2 HTML abstract
  6. ^ Corell, M. et al.(2019) Så greppar RK hybriderna Vår Fågelvärld, nr.1, sid:37-39
  7. ^ Azurmes, BirdLife Sveriges raritetskatalog

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson, Bird of the World, 2001, CD-rom
  • Svensson, L. , Mullarney, K., Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]