Bengt Nordenskiöld

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bengt Nordenskiöld
FVMF.002588.jpg
Bengt Nordenskiöld
Information
Född6 september 1891
Sundsvall, Sverige
Död28 januari 1983 (91 år)
Österhaninge, Sverige
BegravningsplatsSödra kyrkogården, Kalmar
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
Tjänstetid1910-1954
GradGeneral
BefälFlygvapenchef (1942-1954)
RelationerClaës-Henrik Nordenskiöld (son)
Louise Nordenskiöld (barnbarn)
Hanno von Liechtenstein (barnbarn)
General Bengt G:son Nordenskiölds grav på Södra Kyrkogården i Kalmar

Bengt Gustavsson (G:son) Nordenskiöld, född 6 september 1891 i Sundsvalls Gustav Adolfs församling, Västernorrlands län, död 28 januari 1983 i Österhaninge församling, Stockholms län, var svensk militär (general) som var flygvapenchef 1942-1954.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nordenskiöld var son till direktören, friherre Gustaf Henrik Nordenskiöld och hans hustru Ester Laura, född Andersson.[1] Han var sjökadett 1907-1908 och ryckte in som volontär vid Svea livgarde (I 1) 1910 samt blev underlöjtnant vid Svea livgarde (I 1) 1912. Nordenskiöld blev löjtnant 1916 och studerade vid Krigshögskolan 1922-1924,[1] där han gick ut stabskursen som kursetta.[2] Han blev aspirant vid generalstaben 1925, kapten vid Svea livgarde (I 1) 1927 och tjänstgjorde vid generalstaben 1928. Nordenskiöld genomgick flygspanarutbildning vid Krigsflygskolan 1931 och var lärare vid Krigshögskolan 1933. Han blev major vid generalstaben 1934, genomgick fältflygutbildning 1934-1936 samt blev överstelöjtnant vid flygvapnet och chef för flygstaben 1936.[1]

Nordenskiöld blev överste 1937 och 1941 utnämndes han till generalmajor - den yngste i modern svensk tid - vilket fick stort utrymme i massmedia[2]. År 1938 blev han eskaderchef vid Första flygeskadern fram till 1942 då han utnämndes till generallöjtnant och chef för flygvapnet.[2] och senare Flygförvaltningen. Nordenskiöld var flygvapnets första flygutbildade chef, vid flottiljbesöken flög han ibland själv med en J 9 flygplan nr 19 kom att bli hans ”personliga” flygplan, det var med detta flygplan han den 18 april 1944 havererade i samband med en start från Ljungbyhed.[2]

När posten som Sveriges överbefälhavare skulle tillsättas 1951, var Nordenskiöld en av de kandidater som övervägdes av regeringen. Enligt Tage Erlanders dagboksanteckningar föll han bort på grund av häftigt temperament och en benägenhet att göra egna utrikespolitiska uttalanden.[3] Ny överbefälhavare blev istället armégeneralen Nils Swedlund. Det var på den tiden vanligt att höga militära chefer i samband med pensioneringen befordrades en grad. Sista juni 1954 skulle Nordenskiöld avgå med pension, men redan 1 april utnämndes han till general, en unik hedersbetygelse.

Än idag lever Nordenskiölds namn kvar. Vid en högtidlig ceremoni i augusti 2005 fick den svenska militärcampen i Termez, Uzbekistan sitt nya namn - "Camp Nordenskiöld". Namnet har valts för att hedra minnet av Bengt G:son Nordenskiöld.[2]

Uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Nordenskiöld var ordförande i AB Salén & Wicander från 1954, Wiklunds bil AB från 1954 och AB Godslagring från 1960. Han var vice ordförande i AB Ekensbergs varv från 1955, styrelseledamot i Skånska cement AB och AB Iföverken från 1939. Nordenskiöld blev ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1936 (styresman 1948-1949) och hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet 1954.[1]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Nordenskiöld gifte sig första gången 1916 med Dagmar Werner (född 1897), dotter till grosshandlaren Carl Werner och Ihnez Jehander. De fick två barn, Claës-Henrik Nordenskiöld (1917-2003), som också blev flyggeneral, och Brita (1919–1971), gift med Ulf Björkman. Nordenskiöld gifte sig andra gången 1934 med Marie-Louise Lambert-Meuller (1909-1996), dotter till direktören Fredrik Lambert-Meuller och Elsa Flygare; detta äktenskap blev barnlöst.[1] Han var farfar till Louise Nordenskiöld och morfar till prins Hanno von Liechtenstein. Nordenskiöld avled 1983 och ligger begravd på Södra kyrkogården intill Kalmar slott med sina föräldrar och sina båda barn.[4]

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

  • 1916 - Löjtnant
  • 1928 - Kapten
  • 1934 - Överstelöjtnant
  • 1937 - Överste
  • 1941 - Generalmajor
  • 1942 - Generallöjtnant
  • 1954 - General

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Nordenskiölds utmärkelser:[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Harnesk, Paul, red (1964). Vem är vem?. 2, Svealand utom Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem. sid. 595. Libris 53510. http://runeberg.org/vemarvem/svea64/0619.html 
  2. ^ [a b c d e] Nordenskiöld, Louise (11 september 2006). ”Bengt Nordenskiöld (1891 - 1983)” (PDF). Nordenskiöld.se. https://static1.squarespace.com/static/560c33c9e4b09eceea214686/t/562668abe4b00ab80b363964/1445357739084/B+Nski%C3%B6ld.pdf. Läst 12 december 2009. 
  3. ^ Agrell, Wilhelm (2002). Svenska förintelsevapen: utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970. Lund: Historiska media. sid. 281. Libris 8415678. ISBN 91-89442-49-0. ”Som källa anges Tage Erlander, Dagböcker 1950-1951 (2001), s. 218 f.” 
  4. ^ ”Bengt Gustavsson Nordenskiöld”. Finngraven.se. http://www.finngraven.se/(S(01bfwyf4zoev2vctkkyz1cqb))/DisplayInfo.aspx?id=5512319. Läst 22 januari 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune (2013). Svenska Flygvapnets högre chefer 1925-2005. Ödeshög: Rune Kjellander. sid. 83. ISBN 978-91-637-1183-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Chef för Flygstaben
1936–1942
Efterträdare:
Axel Ljungdahl
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Chef för Flygeskadern
1938-1942
Efterträdare:
Paulus af Uhr
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Chef för Flygkrigshögskolan
1939-1941
Efterträdare:
John Stenbeck
Företrädare:
Torsten Friis
Chef för Flygvapnet
1942–1954
Efterträdare:
Axel Ljungdahl