Brun kärrhök

Från Wikipedia
Brun kärrhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brun kärrhök, adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
UnderfamiljKärrhökar
Circinae
SläkteKärrhökar
Circus
ArtBrun kärrhök
C. aeruginosus
Vetenskapligt namn
§ Circus aeruginosus
Auktor(Linné, 1766)
Utbredning
Synonymer
  • Falco aeruginosus, Linne 1766 (protonym)

Brun kärrhök (Circus aeruginosus) är en rovfågel inom familjen hökartade rovfåglar (Accipitridae).[2]

Utseende

Brun kärrhök är något större än ormvråk med en kroppslängd på 42-56 centimeter och ett vingspann på 115-140 centimeter. Den uppfattas dock som slankare med smalare kropp och vingar och längre stjärt.Som hos flertalet rovfåglar är honan större än hanen. Den adulta hanens rygg och ovansidan av armpennorna och inre vingtäckarna är bruna. Handpennorna och de yttre vingtäckarna är ljust gråblå och det yttre vingpennorna är svarta. Den har en ljust gråblå stjärt och undersida. Den adulta honan är mörkt brun, med ljus teckning på huvudet och vingens framkant. Ungfåglarna liknar honan, men saknar mycket av den ljusare teckningen. I flykten kretsar den med karakteristiskt lyftade vingar.[3]

Ekologi

Brun kärrhök jagar främst längs strandkanten av vassrika sjöar och över våtmarker, fält och hedar på jakt efter små däggdjur och fåglar. Häckningssäsongens början varierar från mitten av mars till början av maj. Hanen bildar ofta par med två eller till och med tre honor. Paren håller oftast bara ihop under en häckningssäsong, men det förekommer par som håller ihop i flera år. Det plattformsliknande boet byggs direkt på marken av grenar, vass och gräs. Det placeras ofta på vassbädd, men de häckar även på åkrar. I genomsnitt lägger den tre till fem ägg, men kullar med upp till åtta ägg har observerats, som ruvas av honan i 31-38 dagar.[4] Honan tar sedan hand om ungarna i 35-40 dagar tills de är flygga.[4]

Utbredning och systematik

Brun kärrhök häckar i hela Europa, nordvästra Afrika, norra delarna av Mellanöstern och Centralasien. Den häckar i nästan alla länder i Europa, men är frånvarande i norra Skandinavien och i fjälltrakterna. Den är sällsynt på de brittiska öarna och häckar för närvarande inte på Irland och i Wales. I Mellanöstern återfinns populationer i Turkiet, Irak och Iran och i Centralasien sträcker sig artens utbredning österut så långt som till nordvästra Kina, Mongoliet och Bajkalsjönsregionen i Sibirien.

Utbredningsområde
Ljusgrönt - häckningsområde
Mörkgrönt - Året runt
Blått - vinterkvarter

Arten delas ofta upp i två underarter:

Tidigare inkluderades flera kärrhökstaxa i C. aeruginosus. Dessa behandlas idag som goda arter: brokig kärrhök (C. spilonotus) i östra Asien, australisk kärrhök (C. approximans) i Australasien och réunionkärrhök (C. maillardi) på öar i västra Indiska oceanen.

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar den bruna kärrhöken främst i Skåne, på Öland och Gotland. Den är mindre vanlig i Mellansverige, samt sällsynt i Norrbotten. Den övervintrar i Medelhavsområdet eller tropiska Afrika.

Brun kärrhök och människan

Hot och status

Den bruna kärrhöken har minskat i många områden från 1800-talet till sent 1900-tal på grund av jakt, förstörelse av livsmiljöer och bekämpningsmedel. I ett flertal länder är den en skyddad art och har därför återigen ökat i antal. I Storbritannien har antalet häckande honor ökat från en år 1971 till över 200 idag. Fortfarande står arten inför ett antal hot, inklusive jakt under flytten över Medelhavsregionen. De är känsliga för störning under parningssäsongen och många får livshotande skador av förgiftning från blyhagel. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig. I Europa bedöms det häcka 99.300-184.000 par.[1]

Namn

Tidigare har den kallats "sumphök"[5] och ibland bara för "kärrhök"[6].

Noter

  1. ^ [a b] BirdLife International 2013 Circus aeruginosus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 102. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången
  6. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:248

Externa länkar