Canopus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Canopus (α)
Carina IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKölen
Rektascension06t 23m 57,10988s[1]
Deklination-52° 41′ 44,3810″[1]
Skenbar magnitud ()−0,74[2]
Stjärntyp
SpektraltypA9 II[3][4]
U–B+0,10[2]
B–V+0,15[2]
Astrometri
Radialhastighet ()20,3[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +19,93[1] mas/år
Dek.: +23,24[1] mas/år
Parallax ()10,55 ± 0,56[1]
Avstånd310 ± 20  (95 ± 5 pc)
Absolut magnitud ()-5,71[6]
Detaljer
Massa8,0 ± 0,3[7] M
Radie71 ± 4,0[7] R
Luminositet10 700[7] L
Temperatur6 998[7] K
Metallicitet-0,07[6]
Vinkelhastighet8,0[6] km/s
Andra beteckningar
Suhayl, Suhel, Suhail, Alpha Carinae, CD−52° 914, FK5 245, GC 8302, HD 45348, HIP 30438, HR 2326, SAO 234480

Canopus eller Alfa Carinae (α Carinae förkortat Alfa Car, α Car), som är stjärnans Bayer-beteckning är en ensam stjärna i den nordvästra delen av stjärnbilden Kölen, vilken inte kan ses från de nordligaste delarna av jordklotet. Den har en skenbar magnitud på –0,74[2], är klart synlig för blotta ögat och den ljusaste stjärnan i stjärnbilden samt den näst starkast lysande stjärnannatthimlen, efter Sirius. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 10,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 310 ljusår (ca 95 parsek) från solen.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Namnet Canopus är en latinisering av det från antiken grekiska namnet Κάνωβος / Kanôbos, noterat i Claudius Ptolemeios Almagest (c 150 AD). Eratosthenes använde samma stavning.[8] Hipparchos skrev det som Κάνωπος. John Flamsteed skrev Canobus,[9] liksom Edmond Halley i sitt 1679 Catalogus Stellarum Australium.[10] Namnet har två gemensamma avledningar, båda listade i Richard Hinckley Allens i Star Names: Their Lore and Meaning[11] och en som är mindre vanlig.

År 2016 anordnade International Astronomical Union en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för enskilda stjärnor. WGSN fastställde namnet Canopus för Alfa Carinae i juli 2016 och det ingår nu i IAU:s Catalog of Star Names.[13]

Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Foto av Canopus taget av Expedition 6 till ISS.

Caponus är en gul till vit ljusstark jättestjärna av spektralklass A9 II [3].Den har en beräknad massa som är ca 8[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 71[7] gånger större än solens, vilket innebär att om Canopus placerades på solens plats skulle den nå nästan ut till Merkurius omloppsbana. Den utsänder från dess fotosfär ca 10 700[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 7 00[3] K.

Canopus är en källa till röntgenstrålning, som förmodligen produceras av dess korona, magnetiskt uppvärmd till flera miljoner K. Temperaturen har sannolikt stimulerats genom snabb rotation kombinerat med stark konvektion som perkolerar genom stjärnans yttre lager.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Ducati, J. R. (2002). "Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D. Vizier catalog entry
  3. ^ [a b c] Gray, R. O.; Garrison, R. F. (1989). "The early F-type stars – Refined classification, confrontation with Stromgren photometry, and the effects of rotation". Astrophysical Journal Supplement Series. 69: 301. Bibcode:1989ApJS...69..301G. doi:10.1086/191315.
  4. ^ Lopez-Cruz, O.; Garrison, R. F. (1993). "A Spectroscopic Study of High Galactic Latitude F Supergiant Stars". Luminous High-Latitude Stars. the International Workshop on Luminous High-Latitude Stars. 45: 59. Bibcode:1993ASPC...45...59L.
  5. ^ Gontcharov, G. A. (2007). "Pullkovo Compilation of Radial Velocities for 39495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (1): 759–771. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065. Vizier catalog entry
  6. ^ [a b c] Smiljanic, R.; et al. (April 2006). "CNO in evolved intermediate mass stars". Astronomy and Astrophysics. 449 (2): 655–671. arXiv:astro-ph/0511329. Bibcode:2006A&A...449..655S. doi:10.1051/0004-6361:20054377.
  7. ^ [a b c d e f g] Cruzalèbes, P.; Jorissen, A.; Rabbia, Y.; Sacuto, S.; Chiavassa, A.; Pasquato, E.; Plez, B.; Eriksson, K.; Spang, A.; Chesneau, O. (2013). "Fundamental parameters of 16 late-type stars derived from their angular diameter measured with VLTI/AMBER". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 434: 437. arXiv:1306.3288. Bibcode:2013MNRAS.434..437C. doi:10.1093/mnras/stt1037.
  8. ^ Ridpath, Ian. "Carina". Star Tales. self-published. Hämtad 10 december 2015.
  9. ^ Flamsteed, John (1729). Atlas coelestis. London, United Kingdom. pp. Constellation Map of Southern Hemisphere.
  10. ^ Halley, Edmond (1679). Catalogus stellarum australium; sive, Supplementum catalogi Tychenici, exhibens longitudines et latitudines stellarum fixarum, quae, prope polum Antarcticum sitae, in horizonte Uraniburgico Tychoni inconspicuae fuere, accurato calculo ex distantiis supputatas, & ad annum 1677 completum correctas...Accedit appendicula de rebus quibusdam astronomicis. London: T. James. p. 30.
  11. ^ Allen, Richard Hinckley (1963) [1899]. Star Names: Their Lore and Meaning (Revised ed.). New York: Dover Publications. pp. 67–72. ISBN 0-486-21079-0.
  12. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Retrieved 22 May 2016.
  13. ^ "IAU Catalog of Star Names". Retrieved 28 July 2016.
  14. ^ Ness, J.-U.; Güdel, M.; Schmitt, J. H. M. M.; Audard, M.; Telleschi, A. (2004). "On the sizes of stellar X-ray coronae". Astronomy and Astrophysics. 427 (2): 667. arXiv:astro-ph/0407231. Bibcode:2004A&A...427..667N. doi:10.1051/0004-6361:20040504.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]