Kölen (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kölen.
Kölen
Carina
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Kölen
Latinskt namn Carina
Förkortning Car
Rektascension 9 h
Deklination -60°
Area 494 grad² (34)
Huvudstjärnor 9
Bayer/
Flamsteedstjärnor
52
Stjärnor med exoplaneter 10
Ljusa stjärnor 6
Stjärnor nära solsystemet 1
Ljusaste stjärnan Canopus , Alfa Carinae (-0,72m)
Närmaste stjärnan LHS 288 (14,64 )
Messierobjekt 0
Meteorregn Alfa-Cariniderna, Eta-Cariniderna
Närliggande
stjärnbilder
Seglet
Akterskeppet
Målaren
Flygfisken
Kameleonten
Flugan
Kentauren
Synlig vid latituder mellan +20° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under mars.

Kölen (Carinalatin) är en stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den internationella astronomiska unionen.[3]

I Kölen finns stjärnan Canopus som näst solen och Sirius är den ljusstarkaste stjärna vi kan se från jorden. I stjärnbilden ligger Eta Carinae som troligen är en av vintergatans största stjärnor.[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den var tidigare en del av den stora stjärnbilden Skeppet Argo, som delades upp i tre delar på 1700-talet.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Kölen (Carina) som den kan ses med blotta ögat.
Eta Carinae fotograferad av Hubbleteleskopet.

Kölen innehåller en av stjärnhimlens ljusstarkaste stjärnor och är även i övrigt en stjärnbild som syns. Den har sin östra ände nerbäddad i Vintergatans stjärnprakt.[3][5]

  • α - Canopus (Alfa Carinae) är den näst starkaste stjärnan på natthimlen med magnitud -0,72. Den kan inte ses från Sveriges horisont. Den är också känd under namnen Suhail, Soheil, Süheyl, Suhel och Suhayl. I Kina har Canopus kallats “Den gamle mannen”.
  • η - Eta Carinae är ett stjärnsystem som består av minst två stjärnor, belägna mellan 7500 och 8500 ljusår från Jorden. Stjärnan har spektralklass WR pe och betecknas som en luminiös blå variabel och har varierat rejält i ljusstyrka över århundradena. Den förväntas explodera som supernova eller hypernova någon gång inom de närmaste tiotals miljonerna år. Eta Carinae är förmodligen det mest massiva stjärnsystem som astronomerna hittat, med en total massa på åtminstone 100 solmassor
  • β - Beta Carinae (Miaplacidus) är den näst starkaste stjärnan i Kölen och den 29:e totalt på natthimlen, med magnitud 1,67. Miaplacidus betyder ”lugnt vatten” vilket är en kombination av det arabiska ordet för vatten, ”miyāh” och det latinska ordet för lugn, ”placidus”.
  • ε - Epsilon Carinae (Avior) är en dubbelstjärna med magnitud 1,86.
  • ι - Jota Carinae (Aspidiske) har magnitud 2,21. Den kallas också Turais och Scutulum. Alla tre egennamnen är diminutiver av ordet “sköld”, på grekiska, arabiska respektive latin.
  • θ - Theta Carinae är en blåvit dvärgstjärna i huvudserien med magnitud 2,74. Den är huvudstjärnan i en öppen stjärnhop som heter IC 2602.
  • υ - Ypsilon Carinae är en dubbelstjärna där komponenterna har magnitud 3,01 och 6,62.
  • ω - Omega Carinae är en blåvit jätte med magnitud 3,29.

Stjärnor i Henry Draperkatalogen[redigera | redigera wikitext]

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Eta Carinae-nebulosan fotograferad av Very Large Telescope.

Vintergatan löper genom stjärnbilden varför det finns gott om öppna stjärnhopar, men också andra objekt[3][5]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

Nebulosor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 30 januari 2014. 
  3. ^ [a b c] ”Carina Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/carina-constellation/. Läst 30 januari 2014. 
  4. ^ Sveneric Johansson och Henrik Hartman (2007). ”Eta Carinae och dess nebulosa”. Populär astronomi (2): sid. 12-17. http://www.popularastronomi.se/wp-content/uploads/2012/06/2007_2_eta.pdf. Läst 24 november 2013. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Kölen.