Carl Köhler

Carl Erik Köhler, född 22 oktober 1919 i Matteus församling, Stockholm, död 4 juni 2006 i Katarina församling, Stockholm^[1], var en svensk målare, skulptör, tecknare och grafiker.

Köhler verkade i en senmodernistisk tradition och hämtade sin inspiration från bland annat litteraturens, dansens och teaterns värld. Köhlers intresse för litteratur och författar-karaktärer var stort och genom detta skapades unika författarporträtt. Köhler arbetade med en utomordentlig precision i teckning och form och med en ovanlig känslighet i färgen. Kroppar i rörelse på scen och människans olika uttryck, sårbarhet, skörhet, genialitet med mera var en stor inspirationskälla för Köhler.

Ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

Han var son till docenten Johan Robert Köhler och Hedvig Elisabeth Äppelblom. I sin ungdom var Köhler informator åt Sven-Bertil Taube i Taubes barndomshem. Efter två års juridikstudier vid Stockholms högskola och en reservofficersutbildning sökte han sig till på våren 1945 till Berggrens målarskola för att under hösten fortsätta sina konststudier vid Kungliga Konsthögskolan efter att han utexaminerades 1950 fortsatte han sina studier med en termin på konstakademin i Oslo samt vid Académie de la Grande Chaumière och Académie Ranson i Paris 1952-1953. Efter de akademiska studierna fick Köhler flera stipendier bland annat det stora statliga kungliga resestipendiet 1951 och Franska Statens stipendium 1952-1953.

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Köhler levde och arbetade i Spanien under ca 6 års tid på 1950-talet, där han också skrev en recension för tidningen Paletten om Antonio Gaudis utställning i Barcelona 1956. Men detta hindrade inte honom att medverka i det Svenska konstnärslivet, han medverkade i Nationalmuseums utställnig Unga tecknare 1950, 1951 och 1953 och i en samlingsutställningar på Hallands museum 1952. Separat ställde han ut på Vallins konsthandel i Örebro 1954.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Köhler fick ett stipendium från Svenska konstnärernas förening (2005), ett år före sin död, med motiveringen "Kraftfullt kompromisslöst måleri i ständig utveckling".

Köhlers barn, Henry och Frida Köhler, arbetade vidare med konsten efter konstnärens bortgång och hittade nya utställningsplatser för att bredda intresset och få ut konsten till allmänheten. Två år efter konstnärens död så uppmärksammades han bland annat med en författar-porträttutställning på Strindbergsmuseet i Stockholm där 35 porträtt ställdes ut.

Porträtten tog sedan klivet över Atlanten och ställdes ut på de stora universiteten och biblioteken i USA, Kanada och Irland där porträtten uppmärksammades i bland annat i New York Times, Chicago Tribune, National Post.

Även Köhlers dansmålningar uppmärksammades med en utställning på Stockholms konserthus juni 2008.