Den vita katten

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den vita katten
GenreDrama
RegissörHasse Ekman
ManusHasse Ekman
SkådespelareAlf Kjellin
Eva Henning
Sture Lagerwall
Gertrud Fridh
OriginalmusikErland von Koch
FotografGöran Strindberg
KlippningLennart Wallén
ProduktionsbolagHasse Ekmanfilm, Sandrews
Premiär1950
Speltid93 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Den vita katten är en svensk dramafilm från 1950 i regi av Hasse Ekman.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades 26 december 1950 på biograf Grand i Stockholm. Den spelades in vid Sandrew-Ateljéerna med exteriörer från Centralen, Tyska Brunnsplan i Stockholm och Ulriksdals vagnhallar i Solna av Göran Strindberg.

Som förlaga har man Walter Ljungquists roman Nycklar till okänt rum som utgavs 1950. En skillnad mellan boken och filmen är dock, att medan de båda huvudpersonerna i filmen är jämnåriga, skildrar boken en kärlekshistoria mellan X, en medelålders man, och den mycket yngre kvinnan Auri. Detta avspeglar Ljungquists eget liv; samma år som boken kom ut gifte han sig med Auris förebild i verkligheten, den 30 år yngre Gerda Antti.

Handling[redigera | redigera wikitext]

En ung man anländer en kväll med tåg till Stockholms centralstation. Han har förlorat minnet. Tidningarna rapporterar om en förrymd sinnessjuk sexualförbrytare, han fasar inför tanken att det kan vara han.

Centralens kaffeservering möter han servitrisen Auri. Hon upptäcker att han saknar pengar och att han inte har någonstans att ta vägen. Han berättar för henne om sin situation. Av medkänsla erbjuder hon sig att själv betala för hans mat och att ta med sig honom hem till sig. Inför Auri kallar han sig "X". Hon vill gå till polisen men X är rädd för att vara efterspanad för något brott och avvisar tanken.

På vägen hem till henne stöter de ihop med en berusad man som tror sig känna igen honom, men hävdar att han skulle vara död samt ber honom att hälsa "Pax". X och Auri pratar om vem X kan vara och hur hans förträngda liv egentligen ser ut, om han har familj och var han kan höra hemma. Han fasar inför vem han är, om det är något väldigt mörkt och obehagligt han flytt ifrån.

Men X söker ändå svaret på vem han egentligen är. I fickan hittar han nycklar och en lapp med en adress och ett telefonnummer. Adressen leder honom till en konstnärslya i Gamla Stan och nycklarna passar i låset. Lyan tillhör en konstnär med namnet Elias Sörbrunn.

Roller i urval[redigera | redigera wikitext]

Ej krediterade[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

DVD[redigera | redigera wikitext]

Filmen gavs ut på DVD 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]