Gabrielle (film, 1954)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gabrielle
GenreDrama
RegissörHasse Ekman
ManusHasse Ekman
Walter Ljungquist
SkådespelareEva Henning
Hasse Ekman
Birger Malmsten
Inga Tidblad
Gunnar Björnstrand
OriginalmusikGösta Theselius
Erik Nordgren
FotografGunnar Fischer
KlippningOscar Rosander
ProduktionsbolagSvensk Filmindustri
Premiär1954
Speltid90 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Gabrielle är en svensk dramafilm från 1954 i regi av Hasse Ekman. I huvudrollerna ses Eva Henning, Hasse Ekman och Birger Malmsten.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Bertil Lindström är attaché vid svenska ambassaden i Paris. Han har nyligen med flyg lämnat Stockholm för att tillträda sin befattning, men hans vackra fru Gabrielle har valt att stanna kvar hemma i Sverige. Hon har sagt till Bertil att hon behöver få vara ensam och ska därför tillbringa sommaren i sin stuga på en skärgårdsö.

Bertil har tidigare hittat ett foto på sin hustru naken, med en skugga av den man som tog bilden. Gabrielle har vägrat att svara på vem skuggan tillhör och är ovillig att berätta om sitt förflutna, vilket får Bertil, som är fantasifull, att bli svartsjuk och undra om hon träffar någon annan.

Bertil börjar fantisera om vad som kan tänkas utspela sig hos henne medan han är så långt borta. Han sätter ihop de pusselbitar han får till olika tänkbara scenarion, där en sensuell vals, en båt vid namn Gabrielle och en främmande man, Kjell Rodin, han mött på flygplatsen alla spelar sin roll.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Inspelningen skedde med ateljéfilmning i Filmstaden, Råsunda, i Furusund, på Bromma flygplats, Kastrups flygplats i Danmark, i Paris, Frankrike. Filmfotograf var Gunnar Fischer.

Visningar[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades 26 december 1954 på Spegeln i Stockholm. Filmen gavs ut på DVD 2016.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Vid premiären ansåg två filmkritiker, Harry Schein och Nils Beyer, att filmen var Hasse Ekmans bästa efter Flicka och hyacinter (1950). Schein ansåg att det var den bästa svenska filmen sedan Gycklarnas afton (1953). I Dagens Nyheter ansåg Carl Björkman att filmen skulle ha blivit bättre om Ingmar Bergman hade regisserat den medan Filmson i Aftonbladet ansåg att det var "vackert tänkt och stundtals snyggt gjort.".[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Harry Schein i BLM nr 2, 1955. Aftonbladet, Dagens Nyheter, Morgon-Tidningen 27 december 1954

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]