Deponensverb

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Deponensverb [depå:'nens] är verb som ser ut att ha en passiv form men som i själva verket har aktiv funktion, i svenskan alltså de verb vars infinitivform slutar på -s. Några exempel på svenska är andas, färdas, hoppas, lyckas, som alla ser ut som passivumformer av teoretiska aktiva verb (anda, färda, och så vidare). Dessa verb har en aktiv funktion i satser som "Vi andas luft", "De färdas snabbt", "Jag hoppas på det", "Hon lyckas alltid", men de saknar en motsvarande aktiv form (*Vi anda luft, *Jag hoppa på det).

Deponensverb finns även i andra språk, bland andra grekiska, latin, sanskrit och japanska. Några exempel på latinska deponensverb är loquor att tala, evagor att överskrida och iocor att skämta.

Deponensverb och passiva konstruktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Människor andas syre.

Exempelsatsen är en aktiv konstruktion med ett deponensverb som predikat och den för aktiva satser typiska strukturen: subjekt (Människor), ett predikat (andas) samt ett direkt objekt (syre).

  • Han skjutsades av sin mor.

Nästa exempel har en passiv konstruktion, vars typiska struktur lyder: subjekt (Han), ett passivt verb som predikat (skjutsades) samt en agent (av sin mor).

Felaktig användning[redigera | redigera wikitext]

Ett deponensverb kan inte användas i passiv form:

  • Hon skall alltid minnas för sin gärning

I stället kan man skriva:

  • Hon skall alltid ihågkommas för sin gärning