Diabeteskoma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Diabeteskoma
latin: coma diabeticum
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 E10.0, E11.0, E12.0, E13.0, E14.0
ICD-9 250.2, 250.3
MeSH svensk engelsk

Diabeteskoma (hyperglykemiskt koma) är ett mycket allvarligt tillstånd som uppkommer på grund av insulinbrist. Insulinbristen kan orsaka ett av tre tillstånd: allvarlig hypoglykemi[1], ketoacidos eller hyperglykemiskt hyperosmolärt syndrom (HHS), som i sin tur leder till koma. Ketoacidos orsakar diabeteskoma genom försurning av blodet medan HHS orsakar diabeteskoma genom dehydrering. Tecken på något av dessa tillstånd är högt p-glukos (>33 mmol/l), sänkt medvetandegrad och uttalad dehydrering. HHS kan bland annat utlösas av pankreatit och CVL. Om symptomen på typ 1-diabetes inte upptäcks i tid kan ketoacidos utvecklas, vilket i sin tur kan leda till koma innan en diagnos görs. Ungefär var fjärde patient som diagnostiseras med typ 1-diabetes visar tecken på ketoacidos.[1]

Diabeteskoma är ganska ovanligt hos personer som har diagnostiserats med diabetes, men för denna patientgrupp är det viktigt att känna till vilka situationer som kan leda till en ökad risk för koma. Den främsta orsaken till att diabetespatienter drabbas av koma är väldigt låga eller väldigt höga nivåer av glukos i blodet.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Diabetic Coma”. http://www.diabetes.co.uk/diabetes-complications/diabetic-coma.html. Läst 3 augusti 2017.