Conns sjukdom

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Conns syndrom)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Conns sjukdom
latin: aldosteronismus, syndrome conn
Klassifikation och externa resurser
ICD-10E26.0
ICD-9255.12
DiseasesDB3073
MeSHsvensk engelsk

Primär hyperaldosteronism eller Conns sjukdom är den vanligaste orsaken till sekundär hypertoni.[1] Det är en endokrin sjukdom som yttrar sig i att aldosteronnivåerna i kroppen är förhöjda med en uppskattad prevalens på 3-12 % av all fall av hypertoni.[2]

Vid primär hyperaldosteronism är aldosteronproduktionen för hög, och detta orsakar högt blodtryck och i ca 30% av fallen även lågt kalium.[3] En tumör i binjurebarken är den vanligaste orsaken till Conns sjukdom. Även tillväxt av binjurebarken som inte klassificeras som tumörvävnad kan orsaka sjukdomen, så kallad adrenal hyperplasi. Aldosteron gör att njurarna inte utsöndrar natrium utan istället utsöndrar kalium. Förutom högt blodtryck förekommer hjärtarytmier och muskelsvaghet. Högt blodtryck och lågt kalium ska föranleda misstankar om primär aldosteronism. Aldosteron i blodet och urinen är båda förhöjda. Datortomografiundersökning kan också vara av värde. Lågt kalium kan annars vara orsakat av läkemedel (till exempel diuretika) eller av mycket lakritsätande. Behandling är att man vid binjurebarksadenom opererar bort detta. Vid tillväxt av binjurebarken ger man läkemedlet spironolakton. För att ta reda på om hyperaldosteronismen orsakats av ett binjurebarksadenom eller dubbelsidig tillväxt av binjurebarken så behöver man ta reda på om det finns någon sidoskillnad sk lateralisering gällande aldosteronproduktionen från binjurarna. Därför genomförs en binjurevenskateterisering, som är en form av blodprovstagning direkt från binjurevenerna, så att man kan mäta aldosteron samt kortisolnivåerna från höger respektive vänster binjure. Om det framkommer en tydlig sidoskillnad så är orsaken sannolikt ett binjurebarksadenom, som kan opereras bort.[4] [5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Williams, Tracy Ann; Reincke, Martin (2018-07-01). ”MANAGEMENT OF ENDOCRINE DISEASE: Diagnosis and management of primary aldosteronism: the Endocrine Society guideline 2016 revisited” (på amerikansk engelska). European Journal of Endocrinology 179 (1): sid. R19–R29. doi:10.1530/EJE-17-0990. ISSN 0804-4643. https://eje.bioscientifica.com/view/journals/eje/179/1/EJE-17-0990.xml. Läst 17 mars 2021. 
  2. ^ ”Hypertoni, endokrin”. Internetmedicin. https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/endokrinologi/hypertoni-endokrin/. Läst 17 mars 2021. 
  3. ^ ”Hypertoni, endokrin”. Internetmedicin. https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/endokrinologi/hypertoni-endokrin/. Läst 17 mars 2021. 
  4. ^ ”Primär aldosteronism”. Svenska Endokrinologföreningen. 12 december 2017. https://endokrinologforeningen.se/wp-content/uploads/2018/04/Primar-Aldosteronism.pdf. Läst 17 mars 2021. 
  5. ^ The 2020 Italian Society of Arterial Hypertension (SIIA) practical guidelines for the management of primary aldosteronism” (på engelska). International Journal of Cardiology Hypertension 5: sid. 100029. 2020-06-01. doi:10.1016/j.ijchy.2020.100029. ISSN 2590-0862. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2590086220300069. Läst 17 mars 2021.