För medborgerlig förtjänst

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För medborgerlig förtjänst i guld.

För medborgerlig förtjänst (Mmf) är en svensk kunglig medalj som delas ut av regeringen för olika samhällsinsatser, den ingår därmed i gruppen regeringens belöningsmedaljer. Den delades senast ut år 1988 till Sigvard Tomner (tolfte storleken).

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1785 instiftade kung Gustaf III medaljen Illis quorum meruere labores (latin: "åt dem vars gärningar gör dem förtjänta därav") som belöning för förtjänta svenska och utländska medborgare. Kung Karl XIV Johan bestämde år 1832 att de kungliga medaljerna skulle ha inskriptioner på svenska. På förslag av Antikvitetsakademien, gillat av kungen den 30 juni samma år, började medaljerna präglas med den svenska inskriptionen "för medborgerlig förtjänst". Den bildade därmed en parallell till Nordstjärneorden som också förlänades för "medborgerliga förtjänster".[1] De gamla stamparna med den latinska inskriptionen skulle dock sparas, och användes även fortsättningsvis.[2]

Före ordensreformen år 1975 utdelades den ofta till kommunala förtroendemän. Efter För nit och redlighet i rikets tjänst var det den vanligast utdelade statliga medaljen.[3] Numera utdelas medaljen sällan, då Illis quorum används med ungefär samma motiveringar,[4] och under perioden 1989-2005 utdelades medaljen inte alls. Under perioden 1975-1988 utdelades tolv medaljer av detta slag, varav sex i tolfte storleken, fem i åttonde storleken och en i femte storleken.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Medaljen bär statschefens porträtt på åtsidan, och medaljörens namn på frånsidan. Den bärs i blått band med gula kanter och finns i fem storlekar:[5]

  • Artonde storleken i guld (GMmf18)
  • Tolfte storleken i guld (GMmf12)
  • Åttonde storleken i guld (GMmf8)
  • Femte storleken i guld (GMmf5)
  • Femte storleken i silver (SMmf5)

Mottagare[6][redigera | redigera wikitext]

12 storleken[redigera | redigera wikitext]

Lovisa Åhrberg, 1852
Karl Gunnar Månsson, 1976
Per Sköld, 1982
Arne Callans, 1983
Folke Haldén, 1983
Jonas Norrby, 1985
Sigvard Tomner, 1988

Åttonde storleken[redigera | redigera wikitext]

Kaj Pinéus, 1980
Harry Tornquist, 1982
Rolf Eliasson, 1983
Sven Eriksson, 1983
Olof Burman, 1984

Femte storleken[redigera | redigera wikitext]

Nils Enbohm, 1983

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nordstjärneorden”. www.kungahuset.se. Kungl. Hovstaterna. Arkiverad från originalet den 3 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140603170934/http://www.kungahuset.se/monarkin/ordnar/nordstjarneorden.4.7c4768101a4e888378000837.html. Läst 24 februari 2014. 
  2. ^ Hildebrand, Bror Emil (1875). Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer. sid. 353. http://runeberg.org/minnespeng/2/0361.html 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1973:91 Kungl. Maj:ts proposition angående ändrat bellöningssystem för statsanställda m.m.”. Sveriges regering. sid. 9. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Kungl-Majts-proposition-anga_FW0391/?html=true. Läst 24 februari 2014. 
  4. ^ Statsrådsberedningen: Medaljer och utmärkelser Arkiverad 8 april 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2011-04-26
  5. ^ [a b] Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn (SB PM 2006:1) Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Bilaga 2: Regeringsmedaljer 1975–2005. Kategorier och antal.
  6. ^ regeringen.se