Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss
Flottans distinktionstecken, det s.k. Hoglandstecknet, lägre graden, Sverige 1789 - Livrustkammaren - 73210.tif
Distinktionstecknet av första graden.
Utdelad av: Storamiralsämbetet
LandSverige
BehörighetUnderofficerare och manskap
StatusVilande
BeskrivningTapperhetsmedalj
MottoTrohet och Tapperhet
Ära och Dygd
Statistik
Instiftad18 juni 1789
Först utdelad1789
Senast utdelad1797

Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss, även känt som Örlogsflottans hederstecken samt, felaktigt, som Hoglandstecknet, är en svensk utmärkelse för tapperhet i krig. Den tilldelades underofficerare samt manskap inom örlogsflottan.

Distinktionstecknet fanns i två grader där första graden var den lägre och andra graden den högre.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Storamiralen hertig Carl (XIII) av Södermanland utfärdade den 18 juni 1789 statuter för ett förtjänsttecken avsett att utdelas till Tappra och dygdiga underofficerare och gemenskap, vilka på örlogsflottan utmärka sig, detta skedde på linjeskeppet Hedvig Elisabet Charlotta som låg för ankars på Karlskronas redd. Kung Gustaf III lämnade sitt gillande till detta. Den första dekoreringen skedde den 4 juli samma år.[1]

Om inrättande av tecknet skrev Hertig Carl följande:[2]

Och då en gång den hand kallnat, som idag detta tecknet utdelar, och då en annan befälhavare - jag önskar med lika varma känslor för sitt fädernesland - skall anföra rikets flottor, skall han, på de grunder dessa statuter utsätta och till min åminnelse, detta förtjänsttecken utdela. Måtte det till ovärderlig tider hos svenska underofficerare och svensk gemenskap liva och bibehålla minnet av en befälhavare, som kände det rätta värdet av deras stora dygder, och hos dem ingjuta samma brinnande åtrå till vackra gerningar, som hos dem, vilka under mitt anförande så ärofullt bidragit till de svenska vapnens lycka, till den svenska flaggans återupprättande och aktning hos främmande nationer.

Tilldelning[3][redigera | redigera wikitext]

Enligt de ursprungliga statuterna kunde medaljen tilldelas enligt följande;

  • §2 - Den, som under en Bataille blir blesserad eller synnerligen utmärker sig, undfår Första Graden af detta Förtjenst = Tecken
  • §3 - Den, som redan med Första Graden belönt, under en Bataille tilkänna gifver Oförskräckthet, Mannamod och Rådighet, undfår Andra Graden af detta Förtjenst = Tecken

Tilldelningen skedde efter ett skriftlig förslag från fartygschefen, och detta skulle vara bestyrkt av lägre chefer ombord.

Distinktionstecknet tilldelades för bedrifter utförda vid: slaget vid Hogland 17 juli 1788 (retroaktivt), Skagerrak 15 augusti 1788 (retroaktivt), slaget vid Ölands södra udde 26 juli 1789, räden mot Baltischport 17 mars 1790, slaget vid Reval 13 maj 1790, Kronstadt 3-4 juni 1790 samt Viborgska gatloppet 3 juli 1790. De som fick detta tecken skulle alltid bära det i ett svart-gult band, som är Södermanlands vapenfärger och således även hertig Carls vapenfärger som hertig av Södermanland. Svart och gult är även den tinktur, eller de heraldiska färger, som användes av Vasaätten.

Vid innehavares död[4][redigera | redigera wikitext]

Vid jordfästningen skulle tecknet fästas på kistan, för att efter denna ceremoni avtagas och återlämnas till Högste befälhavaren i Carlscrona. Statuterna fastslår också att vid begravningen skall en regementsofficer delta, och att denne efter jordfästningen skall avtaga tecknet från kistan, under det att en pluton soldater tvenne salvor av handgevären avlossar.

Senare tid[2][redigera | redigera wikitext]

Gustav IV Adolf skriver i ett kunglig brev daterat den 24 mars 1807 om sin tillfredsställelse över:

..den urgamla svenska krigsmannaäran och tapperheten blivit av hans i Pommern förlagda trupper i hela sin helgd bibehållen.

Kungen ger även instruktioner på vilka grunder tecknet skall tilldelas underofficerare och gemenskap i flottan. För det första kunde det endast utdelas i krig, och de förtjänta skulle anses värdig om något av följande utfördes;

  • den som i strid mot rikets fiender på svenskt örlogs- eller skärgårdsfartyg utmärker sig och blir sårad
  • den som under fiendens eld genom en dristig manöver i vädret räddar skeppet från en brydsam förlägenhet
  • den som vid äntring är den förste att kasta sig ombord på det fientliga fartyget
  • den som, då elden kommit lös inom bord, genom mod eller tilltagsenhet utmärker sig vid dess släckande
  • den som, då svår läcka genom grundskott uppkommit, eller annan vådlig händelse i skeppet timar, genom sitt modiga och oförskräckta efterdöme livar och uppmuntrar sina kamrater till skadans snara avhjälpande
  • när någon under landstigning utmärker sig, följes vid föreslående av medalj samma grunder som i fråga om manskap i fält

Utformning[5][redigera | redigera wikitext]

Enligt de ursprungliga statuterna var tecknens utseende enligt följande:

  • §4 - Första Graden af detta Förtjenst = Tecken består uti 2:ne korslagde Svärd öfver et Ankare af Silfver
  • §5 - Förtjenst= Tecknets Andra grad består uti 2:ne öfver et Ankare korsslagde Svärd förgylte, hvaromkring en Lagerkrants flätar sig, på ena sidan står: Trohet och Tapperhet; på den andra: Ära och Dygd.
  • §6 - Desse Förtjenst = Teckens bägge Grader bäras uti et Svart och Gult Band, Färgorne af et Vapen

Den andra gradens lagerkrans utfördes med grön emalj.

Mottagare[6][redigera | redigera wikitext]

Örlogsflottan[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Aspelund: tilldelad 1789 för Slaget vid Hogland
  • Magnus Bergren: tilldelad 1789 för Slaget vid Hogland
  • Salomon Brelin: tilldelad 1789 för Slaget vid Ölands södra udde
  • Nils Olofson Ekeberg: tilldelad 1789 för Slaget vid Ölands södra udde
  • A. F. Fagrell: tilldelad senast 1790
  • Johan Fredrik Heland: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Niklas Jönsson Carlström: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde, (SMts 1808)
  • Nils Carlsson Kärrström: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Nils Nilsson Lindman: tilldelad 1789 eller 1790
  • Anders Olsson Majström: tilldelad 1789 eller 1790
  • Sven Johan Oldevik: tilldelad 1791 för Slaget vid Hogland
  • Nils Peter Palmqvist: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Lars Pettersson: tilldelad 1790 för insats samma år
  • Georg Wilhelm Rääf: tilldelad 1789 för Slaget vid Hogland
  • Isak Sundewall: tilldelad 1789 för Slaget vid Hogland
  • Anders Svanberg: tilldelad 1790 för insats samma år (SMts 1808, SMts 1813 och GMts 1813)
  • Peter Sällberg: tilldelad 1790 för insats samma år
  • Sven Pettersson Söderberg: tilldelad 1790 för insats samma år
  • Carl Axel Telosius: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Jöns Nilsson Torsk (efter 1820 Sparf): tilldelad senast 1790
  • Lars Arvidsson Trast: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Olof Bengtsson Wänlig: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde (SMts 1808)
  • Peter Zachrisson Ödman: tilldelad för insats 1790

Armén[redigera | redigera wikitext]

  • Hans Fredrik Peter Ahlbom: tilldelad för Slaget vid Hogland
  • Christian Fredrik Ahlgren: tilldelad 1789 för Slaget vid Hogland
  • Peter Alm: tilldelad senast 1790
  • Magnus Jonsson Bogren: tilldelad senast 1790 för insats 1788-90 (SMts för insats 1790, tilldelad efter 1792)
  • Zacharias Edenquist: tilldelad för Slaget vid Hogland, (SMtf för Slaget vid Uttismalm.)
  • Johan Elgström: tilldelad för insats 1788-1790
  • Carl Friberg: tilldelad senast 1790
  • Per Granbeck: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Jonas Eriksson Grep: tilldelad senast 1792 för insats 1788-90
  • Johan Herwerdt: tilldelad för insats 1788-89, (SMts för Slaget vid Svensksund 1790)
  • Magnus Andersson Högman: tilldelad senast 1792 för insats 1788-1790
  • Johan Erik Callerström: tilldelad 1790 för Anfallet mot Rogersvik
  • Nils Louis Cronsander: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Otto Fredrik Krusell: tilldelad för Slaget vid Hogland, (SMts för Slaget vid Svensksund 1790)
  • Adam Kullberg: tilldelad senast 1792 för insats 1788-90
  • Anders Christopher Laurin: tilldelad senast 1791 för Slaget vid Hogland
  • Johan Adolf Lindeberg: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Peter Magnusson Lång: tilldelad före 1792 för insats 1788-90
  • Gustaf Didrik Maechel: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Jonas Persson Mästerbom: tilldelad senast 1791 för Slaget vid Hogland
  • Georg Wilhelm Pihl: tilldelad 1789 för Slaget vid Ölands södra udde
  • Per Persson Pihl: tilldelad senast 1791 för Slaget vid Hogland
  • Martin Christian Julius Plaisant: tilldelad 1790 för Slaget vid Kronstadt. (SMtf 1806 och GMtf 1809)
  • Peter Lorentz Roswall: tilldelad 1789 för Slaget vid Hogland
  • Måns Persson Röding: tilldelad före 1792 för insats 1788-90
  • Georg Friedrich von Seitz: tilldelad 1789, (SMtSvsund 1790)
  • Carl Jonsson Silfverbom: tilldelad 1789
  • Johan August Fredrik Struppen: tilldelad 1789
  • Erik Tranéus: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Johan Fredrik Wallberg: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Sven Åkerberg: tilldelad för Slaget vid Ölands södra udde
  • Per Andersson Österman: Tilldelad för insats 1788-90

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sjöhistoriska samfundet, sid 28-29 Arkiverad 3 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b] Tidskrift i Sjöväsendet, 1927, häfte 8, sid 306-307
  3. ^ Sjöhistoriska samfundet, sid 120-124 Arkiverad 3 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Sjöhistoriska samfundet, sid 123 Arkiverad 3 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Sjöhistoriska samfundet, sid 120-121 Arkiverad 3 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Christopher von Warnstedt, Distinktionstecknet för Tapperhet till Sjöss, Forum Navale,1977, sid 123-134.