Kungl. Maj:ts orden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kungl. Maj:ts Orden
Några av de kungliga riddarordnarnas insignier.
Förkortning KMO
Grundad 1748
Grundare Fredrik I
Juridisk status Ideell förening[1]
Plats Stockholm
Officiella språk Svenska
Stormästare samt herre och mästare H.M. Konungen
Kansler Ingemar Eliasson
Vice kansler Staffan Rosén
Huvudorgan Kapitlet
Ansluten till Kungliga Hovstaterna
Webbplats [1]

Kungl. Maj:ts orden (KMO, äldre svenska: kunglig majestäts ordnar) är den officiella beteckningen på fyra av Sveriges kungliga riddarordnar: Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden (instiftade 1748) och Vasaorden (instiftad 1772) med tillhörande kapitel och kansli.[2][3]

Före ordensreformen år 1975 tilldelades ordnarna svenska och utländska medborgare av Konungen som belöning för olika samhällsinsatser. Sedan reformen tilldelas Serafimerorden endast utländska statschefer eller därmed likställda personer[4], medan Nordstjärneorden utdelas till andra förtjänta utländska medborgare och statslösa personer[5]. Båda ordnarna kan sedan 1995 även tilldelas medlemmar av det svenska kungahuset. Svärdsorden och Vasaorden är vilande.

Kung Carl XVI Gustaf är Serafimerordens och Nordstjärneordens stormästare (innan 1975 Herre och Mästare)[6]. Ordnarnas stadgar fastställdes 1974 och ändrades senast 1995 efter att ha godkänts av regeringen. Beslut fattas i ordenskapitlet som utöver kungen består av ordenskanslern, vice ordenskanslern samt fyra av kungen utsedda ledamöter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Erik XIV med Salvatorsordens kedja runt halsen

Riddarordnar började uppkomma i Europa under medeltiden och då som religiösa sällskap, ofta med ett militärt syfte såsom Tempelherreorden eller Malteserorden. Inom dessa ordnar lyckades man förena krigiskhet med fromhet, och dessa religiösa riddare ingick ofta i de korståg som kyrkan anordnade för att exempelvis återta Heliga landet. Under senmedeltiden började värdsliga furstar att inrätta sina egna ordenssamfund såsom exempelvis den engelska Strumpebandsorden som instiftades av Edvard III av England 1348. Denna är en så kallad värdslig riddarorden vilka kan sägas endast innehåller en klass och där medlemsantalet är begränsat till fursten, andra statschefer och synnerligen framstående medborgare.[7]

Legendariska och historiska svenska ordnar avbildade i Suecia antiqua et hodierna 1694

I Sverige vet man att Kung Johan II vid sin kröning 1497 delade ut riddarkedjor, som var ett synligt tecken på riddarvärdigheten och kan ses som det första steget mot en svensk riddarorden. 1561 instiftade så Erik XIV Salvatorsorden som kungen bar själv, samtidigt som den utdelades till ett flertal värdsliga herrar. Johan III instiftade Agnus Dei orden under sin tid som regent och 1606 instiftade Karl IX Jehovaorden. Ingen av dessa första ordnar överlevde sina instiftare. 1653 instiftade Drottning Kristina Amarantorden, som ursprungligen var avsedd endast för hovet men kom att förlänas även till utländska furstar och sändebud. Orden upphörde med drottningens abdikation 1654 men en ny, Jesu namns orden, instiftades 1656 av hennes efterträdare, Karl X Gustav. Denna orden överlevde endast till Karl XI:s tid.[8][7]

I riksdagen hade dock förslag till ett ordensväsende väckts redan 1738 av Johan von Kaulbars. Avsikten var att skapa ett alternativ till nyadlande som belöning och därmed minska antalet nya grevliga och friherrliga ätter. Kanslipresident Arvid Horn motsatte sig förslaget och det gick inte igenom. 1747 efterträddes Horn av Carl Gustaf Tessin som själv tog initiativ till ett svenskt ordensväsende. I december samma år fick sekreta utskottet ett förslag, undertecknat av Carl Hårleman men författat av riksrådet Anders Johan von Höpken. Det framhävdes att Sverige och Nederländerna var de enda europeiska staterna som saknade statsordnar och poängterades dessutom att utan en egen orden skulle tronföljaren Adolf Fredrik vid sitt trontillträde vara tvungen att bära den ryska Sankt Andreasorden som han innehade.[9]

Tre ordnar föreslogs: en för rikets främsta ämbetsmän, en för militärer och en för civila tjänstemän. Serafimerorden beskrivs i sina första statuter såsom "återupplivad" då den gick tillbaka på fyra äldre ordnarna som alla hade haft Gud eller Jesus som centrala teman, även kristogrammet IHS hade använts tidigare. Även svärdsorden beskrevs som återupplivad och den tredje kom att få namnet Nordstjärneorden. Trots stark kritik föreslog utskottet kung Fredrik I att instifta tre ordnar enligt förslaget. Riksrådet arbetade fram statuter som den 23 februari framlades för kungen.

1 januari 1975 genomfördes den så kallade ordensreformen varmed ordnarna upphörde som belöning till enskilda svenska medborgare.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Ordenskapitlet[redigera | redigera wikitext]

Ordenskapitlet som utöver kungen består av ordenskanslern, vice ordenskanslern samt fyra av kungen utsedda ledamöter. Dessa är (2017):

Ordinarie ordenkapitel hålls i slutet av april.[12] Tidigare hölls det alltid på "stora ordensdagen" den 28 april (Fredrik I:s, Serafimer-, Svärds- och Nordstjärneordnarnas instiftares, födelsedag.).[2] Ordenskapitlet leds av stormästaren och ordensärendena föredras av kanslern eller vice kanslern i samråd med Utrikesdepartementets protokollavdelning. Beslut om tilldelning av ordnar till utländska medborgare fattas efter förord av regeringen.[13]

Ordenskansliet[redigera | redigera wikitext]

Ordenskansliet ligger på Stockholms slott i Stockholm i anslutning till ordenssalarna. Där handläggs alla ärenden som rör utdelande av svenska ordnar och kungliga medaljer. Kansliet ansvarar också för att föra matriklar över mottagare av ordnar samt för att Serafimerriddarnas vapen målas.[12]

Kungl. Maj:ts orden har fyra ämbetsmän som utses av konungen:[14]

Ämbetsmännen bär större ämbetstecknet, serafimerordens stora ordenstecken i ordens band om halsen.[15]

Vid Kungl. Maj:ts Orden finns också sex tjänstemän som anställs av ordenskanslern:[16]

Dessa bär mindre ämbetstecknet, serafimerordens lilla ordenstecken i ordens band på bröstet, vilket åter togs i bruk hösten 2011 genom beslut av H. M. Konungen.[15][17]

Officianter (1748–1974)[redigera | redigera wikitext]

Från vänster: Svärdsordens härold, rikshärolden, Serafimerordens härold, Vasaordens härold och Nordstjärneordens härold. Samtliga med häroldsstavar och iförda häroldskåpor.

Före 1975 skulle kansler, vice kansler, översteskattmästare (till 1898), och översteombudsman (till 1898) utses bland Serafimerordens riddare. Utöver dem ingick i Kungl. Maj:ts orden en mängd officiant. Dessa utgjordes av:

Överofficianterna: skattmästare, sekreterare, ceremonimästare (till 1952), banérförare (till 1952), underkansler (till 1952), ordenskaplan (till 1783) och ordensbiskop (till 1952). Bar det större ämbetstecknet.

Officianterna: rikshärold. Bar ett särskilt ämbetstecken.

Underofficianterna: kamrerare, arkivarie, underceremonimästare (till 1952), registrator (till 1952), och kassakontrollant. Bar det mindre ämbetstecknet.

Icke officianter: historiograf (till 1952), härold, härolder vid Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden (till 1952), kaplan, samt kanslist (till 1952).

1818–1847 fanns det särskild skattmästare, ceremonimästare, underkansler, rikshärold, underceremonimästare och registrator för Norge.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Anmärkning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ På bilden bär Hans Maj:t Serafimerordens ordenstecken och Vasaordens stora ordenstecken i kedja över axlarna, Serafimerordens kraschan och Vasaordens storkorskraschan på bröstet, Svärdsordens stora ordenstecken i band om halsen samt i band på bröstet miniatyrdekorationer av samtliga Kungl. Maj:ts orden.[18] Hennes Maj:t Drottningen (till vänster) bär i band över högra axeln Serafimerordens ordenstecken samt på bröstet denna ordens kraschan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Solidinfo.
  2. ^ [a b] ”Kungl Maj:ts Orden”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/kungl-majts-orden. Läst 8 augusti 2013. 
  3. ^ KMO.
  4. ^ Ordenskungörelse (1974:768) 1 § "Inom Kungl. Serafimerorden kan utmärkelser tilldelas statschefer och därmed jämställda personer samt medlemmar av det svenska konungahuset."
  5. ^ Ordenskungörelse (1974:768) 2 § "Inom Kungl. Nordstjärneorden kan utmärkelser tilldelas medlemmar av det svenska konungahuset samt utländska medborgare som har gjort personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse."
  6. ^ Före ordensreformen "herre och mästare". Konungen är alltjämt herre och mästare vad gäller Svärds- och Vasaordnarna då dessas stadgar inte ändrats sedan 1952.
  7. ^ [a b] Riddare i myt och verklighet, Dick Harrisson
  8. ^ Nordenvall 1998, s. 27 - 28.
  9. ^ Nordenvall 1998, s. 30 - 32.
  10. ^ Mats Dahlberg (25 december 2009). ”Eliasson kvar i kunglig tjänst och skriver "minnen"”. Nya Wermlands-Tidningen. http://nwt.se/kultur/article633370.ece. Läst 4 augusti 2011. 
  11. ^ ”Ny ordenskansler”. Vapenbilden (Svenska Heraldiska Föreningen) (88:2011): sid. 29. 
  12. ^ [a b] "Ordinarie ordenskapitel hålls en gång i året, i slutet av april, under ledning av H.M. Konungen" (KMO).
  13. ^ Ordenskungörelse (1974:768) 3 § Beslut om utmärkelse enligt 1 eller 2 § meddelas av Kungl. Maj:ts Orden. I fråga om utländska medborgare meddelas beslut på förord av regeringen.
  14. ^ 1974 års ordensstadga, 12 § 1 st. "För handhavande av ordnarnas angelägenheter finns en ordenskansler, en vice ordenskansler, en skattmästare och en sekreterare, vilka samtliga utses av Stormästaren."
  15. ^ [a b] ”I korthet”. Vapenbilden (Svenska heraldiska föreningen) (91:2012): sid. 23. 
  16. ^ 1974 års ordensstadga, 12 § 3 st. "Annan erforderlig personal anställes av ordenskanslern."
  17. ^ ”Kungl. Maj:ts Orden - Mindre ämbetstecknet”. medalj.nu. Peder Peterson. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={0DE48C04-9361-40CF-A064-D0BB008FEF00}&listmode=0&medal={6D09DB3F-1822-402D-B83B-F10C98D303F3}. Läst 8 januari 2014. 
  18. ^ Kungafamiljens klädsel. Kungliga Hovstaterna, läst 31 januari 2014.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]