Feminiseringen av kostymen

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Feminiseringen av kostymen syftar på den historiska utvecklingen där kostymklädseln till en början endast var en vardagsklädsel avsedd för män och sedan gick över till att bli en klädsel för en stor andel kvinnor runtom i världen. Kostym har varit en allmän vardagsklädsel för män sedan 1800-talet och började sedan att förekomma i kvinnomodet under 1900-talet. Från den moderna kostymens skapande fram till 1900-talet har utbudet av kostymer för kvinnor varit minimalt eller ofta icke existerande.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Kostym kommer av franska costume, av italienska costume ’dräkt’, ’klädnad’, ’kostym’, ytterst av latin consuetuʹdo ’vana’, ’sed’. Den traditionella kostymklädselns består av långbyxor, kavaj och vid vissa tillfällen en ytterligare väst som bärs utanpå kavajen, ofta är västen i samma material samt färg som kavajen.[1]

1700-talet[redigera | redigera wikitext]

Den moderna kostymen har spår från 1700-talet, i samband med den franska revolutionen (1789–1799). Tidigare hade herrmodet främst inspirerats av det kungliga hovet.[2] Engelsmannen och dandyn Beau Brummell (1778–1840) är känd som "den moderna kostymens fader". Brummell förenklade den tidigare kostymklädseln som de högsta samhällsklasserna klädde sig i, och Brummells nya kostymklädsel bestod av en tvådelad dräkt med byxor och skjorta. Till Brummells kostym brukade männen bära läderstövlar, till skillnad från de tidigare klackskorna.[2] Den nya kostymklädseln försvårade att tydligt kunna se vilken samhällsklass en man tillhörde. Den nya kostymen ansågs dessutom vara behaglig att bära samt enklare att ta på sig.[2]

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Illustration av fem herrar klädda i kostym, Stockholms modejournal, 1851.

Under 1800-talet förändrades kostymklädseln inom herrmodet. Kostymklädseln fick under denna tidsperiod ett tillägg i form av en lång överrock som gick ner till knäna, överrocken var i ett tunnare material än ytterkläderna. Likt övriga klädesplagg under 1800-talet bestod kostymen av flera lager, herrarna bar innerst en skjorta. Det andra lagret bestod av en underrock som täcktes med överrocken, och det yttersta lagret bestående av överrocken. Överrocken knäpptes antingen lite lättare med endast några få knappar eller inga alls, eller så knäpptes överrocken med alla knappar vid formella tillfällen.[2] Även en ny typ av kostym tillkom under 1800-talet, en lättsam kavaj i kortare version som gick ned till midjan. Att kläderna skulle vara funktionella är något karaktäristiskt för 1800-talet. Tidigare var det idealiskt att över- och underdelen av kostymen skulle vara i samma färg, material och mönster, under sena 1800-talet blev det däremot vanligt för män att bära över- och underdelar med färger, material och mönster som inte var av samma typ.[2]

Under 1800-talet var kostym för kvinnor ännu inte socialt acceptabelt, men det fanns ett fåtal kvinnor som bar kostym, som tidigare endast varit avsedd för män. 1870 bar den franska skådespelerskan Sarah Bernhardt (1844–1923) kostym i offentligheten. Vid denna tid ansågs Bernhardts klädval som skandalöst.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

En skyltdocka föreställande Lillian Metge (1871–1954) klädd i suffragettkostym.

Under tidiga 1900-talet började den huvudsakliga feminiseringen av kostymen. Det tidiga 1900-talet och det sena 1900-talet samt 2000-talet skiljer sig enormt gällande den användningen av den kvinnliga kostymen. Tack vare flera faktorer som exempelvis kamp för kvinnliga och mänskliga rättigheter samt progressiva modeskapare fick kvinnorna under 1900-talet större möjlighet att bära kostym, tillsammans med andra klädesplagg som tidigare varit avsedda för män.

1910-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1910-talet kämpade kvinnorna i Storbritannien, suffragetter i England, som senare fick namnet Suffragettrörelsen. I suffragetternas marscher och demonstrationer för den kvinnliga rösträtten bar många kvinnor en skräddarsydd jacka samt en långkjol, därmed introducerades Suffragettkostymen.[4] Suffragettkostymen ansågs vara progressiv och nydanande för kvinnornas klädsel under det tidiga 1900-talet.

Porträtt föreställande Ulla Bjerne klädd i kostym, målat av Isaac Grünewald 1916.

La Garçonne[redigera | redigera wikitext]

Den svenska konstnären Isaac Grünewald (1889–1946) avbildade 1916 svenska författaren Ulla Bjerne (1890–1969) i ett porträtt. På porträttet bär Bjerne lila kostym samt en grön väst utanpå. Samma år som porträttet utgavs Bjernes novell Mitt andra jag (1916) i vilken hon skildrade sitt liv som kvinna under 1910-talet och sin kamp för att leva självständigt som kvinna. I hennes normkritiska litterära verk och med hennes klädstil som bröt de kvinnliga normerna för klädsel utmanade hon 1910-talets kvinnoideal. Bjerne skapade grund för La Garçonne, (svenska ungkarlsflicka, av franska la garçonne), som senare utbredde sig inom kvinnomodet under 1920-talet. Garçonne-stilen är en klädstil för kvinnor som kännetecknas av androgyna kläder med maskulina inslag, såsom slipsar, hattar och kostymliknande plagg.[5]

Coco Chanel[redigera | redigera wikitext]

Det franska modehuset Chanel bildades 1909 av Gabrielle Bonheur Chanel, känd som Coco Chanel, då hon öppnade ett hattmakeri i Paris.[6] Med inspiration från suffragettrörelsen skapade Chanel sin första kostym år 1914.[4] Chanels första tillverkade kostym bestod av en pälskantad jacka med en lång kjol som gick ned till anklarna.[4] Chanel skapade kostymen samt sina övriga klädkollektioner i syfte att göra kvinnoklädseln mer bekväm och lättare att röra sig i, samt elegant. Chanel hade detta tydliga budskap med sitt modeskapande, att befria kvinnor från dåtidens normer gällande kvinnoklädseln, exempelvis användningen av korsett. Chanel uttryckte sig gällande sitt syfte av sitt klädskapande, att hon ville klä kvinnor "i kostymer som får dem att känna sig tillfreds ... men det betonar fortfarande kvinnlighet" (översatt från engelska).[7] Chanel skapade sina tidigaste kostymer i jersey, ett material som tidigare använts för att tillverka underkläder.[8] Chanel använde jerseytyg med anledning av tygets fysiska egenskaper, såsom jerseytygets drapering och hur det passar kvinnokroppen.

1920-talet[redigera | redigera wikitext]

Gabrielle "Coco" Chanel, 1931.

Under 1920-talet fortsatte frigörelsen av kvinnokläder och feminiseringen av kostymen i form av att kvinnor började bära byxor när de utförde olika idrotter, särskilt inom tennis, cykelsport och ridning. Ridkostymen som kvinnor bar vid ridning är en form av kostym med byxor och kavaj. Tidigare hade en kvinna som bar byxor ansetts vara crossdressing och i vissa fall kriminaliserats.[4]

I mitten av 1920-talet började Chanel att skapa kostymer i tweed, ett grovt ylletyg i mjuk textur. Tweed är ofta vävd med en slät väv, kypert eller fiskbensstruktur. Till en början ansågs tweed som en oglamorös textil som ej var avsedd för kvinnokläder då det tidigare använts för att tillverka herrkläder.[4] Chanel feminiserade tweed genom att skapa en bredare mångfald av tweed, hon tillverkade tweed i nya färger och texturer för att uppmärksamma tweedens många användningsområden. Hennes metoder för framkallning av tyget inspirerade en rad andra franska modeskapare att använda hennes metoder för att framkalla tyget. 1925 la Chanel grunden till sina första tweedkostymer, som senare under 1950-talet presenterades för världen.[7] Under de följande åren vidareutvecklade Chanel tillverkningen av tweed genom att blanda tweed med andra material, såsom siden och ull, för att skapa ett lättare samt en blank variation av tweed. Populariteten av Chanels tweedkostym skulle under senare decennium växa.

Greta Garbo i kostymdräkt.

Greta Garbo[redigera | redigera wikitext]

Den svenska skådespelerskan Greta Garbo uppmärksammade byxorna inom dammodet 1929, när hon bar byxor och andra kläder som var avsedda för män i filmen En kvinnas moral (1929).[7] Garbo är känd för sin androgyna klädstil och hennes kläder inspirerade av herrmodet, bl.a kostym. Garbo är en känd nonkonformist inom kvinnoklädseln. Hon introducerade smokingen i dammodet, vilket senare skulle känneteckna skådespelerskan Marlene Dietrich. Garbo lät smokingen skräddarsys.[9] Greta Garbos androgyna klädstil är en betydelsefull faktor till den kvinnliga frigörelsen inom kvinnoklädsel.

1930-talet[redigera | redigera wikitext]

Marlene Dietrich var en tysk-amerikansk skådespelerska och sångerska som är känd för att ha burit kostym vid många tillfällen offentligt. 1932 bar Dietrich smokingkostym på röda mattan vid premiären för filmen Blonda Venus (1932) som hon medverkat i.[4] Samma år hade den franska designern Marcel Rochas designat den första byxdressen för kvinnor, vilket var en betydande skapelse som utvecklade feminiseringen av kostymen.[9] Dietrichs klädstil kännetecknas bl.a. av hennes smoking och vita dubbelknäppta kostymer.

Flera "first ladies", fruar till den sittande presidenten i USA, bar ridkostym vid flera tillfällen, även om det ansågs som anstötligt och skamligt av många.[10] 1930-talets presidentfruar som bar kostym i privata och offentliga sammanhang var Lou Hoover och Eleanor Roosevelt.[10] E. Roosevelt bar ridkostym i Vita husets årliga "easter egg roll" 1933, och blev därmed den första presidentfrun som burit kostym vid en officiell tillställning.[3]

2022 upptäcktes en hundtandsrutig (franska pied-de-poule) ridkavaj som tillhört skådespelerskan Ingrid Bergman. Ridkavajen är uppsydd för "Fru Ingrid Bergman" i september 1937 av Nordiska Kompaniets franska damskrädderi.[11] Bergman bar ridkavajen i filmen En enda natt (1939). Hundtandsmönstret utbredde sig inom dammodet under 1930-talet och var till en början en statussymbol avsedd för överklassen.[10] Ingrid Bergmans klädstil kännetecknas av androgyna inslag och ansågs ej som klassisk kvinnlig, Bergman klädde sig ofta i kostym och andra plagg som ansågs vara avsedda för män.

1939 publicerade det amerikanska modemagasinet Vogue sitt första uppslag med kvinnliga modeller som bar byxor.[3] Kvinnor som bar byxor ansågs som opassande och ej avsedda för kvinnor under 1930-talet.

Katharine Hepburn i kostym.

Katharine Hepburn[redigera | redigera wikitext]

Katharine Hepburn var en skådespelerska samt vinnare av flera utmärkelser, bland annat fyra Oscars för bästa kvinnliga skådespelare.[12] Hepburn är känd för att ha brutit de sociala normerna för hur kvinnor skulle klä sig. Hepburn började tidigt att bära byxor, och hon hade en klädstil som kännetecknades av herrinspirerade kläder, såsom skjortor med krage och kostym. Kostymen var en stor del av hennes klädstil och Hepburn är idag ett känt ansikte för feminiseringen av kostymen. Hon är även känd för att ha utmanat normerna för 1900-talets kvinnoestetik, såsom herrinspirerade kläder och minimalistiskt smink.[13] Andra världskrigets början påverkade modet till stor del och när världens modecentrum Paris år 1939 blev i hög grad påverkat av andra världskriget. Hollywood-designer började då att framkalla det "amerikanska modet" i filmer och annan media, vilket ledde till att Hollywoods framväxande inflytande på modet gjorde Hepburns androgyna klädstil definierbart för den välkända amerikanska klädstilen. Hepburn beskrivs av kostymhistorikern Jean Druesedow som att "ha förkroppsligat amerikansk stil".[14]

1940-talet och andra världskrigets påverkan[redigera | redigera wikitext]

1940-talets kvinnomode var starkt influerat av det pågående andra världskriget. Allt fler kvinnor började att söka sig ifrån livet som hemmafru och fler kvinnor fick yrken, dels p.g.a männens frånvaro på arbetsmarknaden då många män sändes ut i kriget. I och med det ökande antalet kvinnor på arbetsmarknaden förändrades 1940-talets kvinnoklädsel från det tidigare modet som innebar fokus på estetik, och 1940-talets kvinnomode för kvinnor med yrken fokuserade mer på funktionalitet.[15] Med ett större antal kvinnor på arbetsmarknaden fick kvinnomodet fler maskulina inslag, vilket gör 1940-talet för en betydelsefull period för feminiseringen av kostymen och framförallt frigörelsen av kvinnoklädseln. Byxor, som tidigare varit icke normativt för kvinnor, började att bäras av många kvinnor. Kvinnor som arbetade i fabriksindustrier bar byxor med vida ben eftersom de tidigare normativa klänningarna och kjolarna inte var anpassade för fabriksarbetet och var en fara i arbetet. Till en början bar en stor del kvinnor herrbyxor, inför att det senare skulle utvecklas byxor anpassade för kvinnor, med en hög midja och vida ben som framhävde kvinnokroppens timglasfigur. Kostymen blev en vardagsklädsel för många kvinnor under 1940-talet.[16] Kostymer för kvinnor blev kända som "Victory suits" (svenska: "segerkostym"), och andra kallade kvinnoanpassade kostymer för Utility suits (svenska: "brukskostym"). Likt den expanderade användningen av kvinnobyxorna hade den kvinnoanpassade kostymen i två delar, i syfte att vara funktionell för den arbetande kvinnan. I början av 1940-talet blev bristen på tyger stor, vilket ledde till att kvinnokostymen bestod av en kavaj och en A-linje-kjol, en kjol med en smal omkrets upptill och en bredare omkrets nedtill knäna. Efter krigets slut försvann den stora bristen på tyg, och veckade kjolar blev populära. Det blev vanligt att kvinnor matchade kostymjackor med kjolen i kostymklädseln. Likt den kvinnliga användningen av byxor var kostymjackorna till en början skapade för att skapa en timglasform på kvinnokroppen, och kostymjackorna gick ned till midjan. Många av kostymjackorna hade även axelvaddar, vilket var ett maskulint inslag som gjorde kvinnors axlar högre. Blusarna var även en vanlig komponent i kostymen för kvinnor, dels på grund av den estetiska aspekten samt att blusarna skapade en bekvämlighet att bäras under kostymjackorna. Blusarna hade en viss variation i form av olika ärmlängder, mönster samt halsringning.[15]

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Kostymdräkt av Chanel, 1955.

Den kvinnliga kostymen hade gjort ett uppehåll i kvinnomodet efter andra världskrigets slut då många kvinnor sökte sig tillbaka till livet som hemmafru sedan männen återkommit till arbetsmarknaden, och The New Look influerade 1950-talets klassiska mode anpassat till hemmafruarna. The New Look ("det nya utseendet") är ett begrepp som etablerades av den franska modedesignern Christian Dior, i samband med hans klädkollektion som presenterades i Paris den 12 februari 1947.[15] Dior med hans många modeskapelser är mest känd för The New Look och dess påverkan på kvinnomodet under sena 1940-talet och 1950-talet. The New Look innebar kvinnokläder som kännetecknades av snäva midjor, böljande kjolar samt synlig bystlinje. The New Look kännetecknades även av dess likhet med kvinnoklädsel från 1800-talet.[17] Kopiösa kjolar blev vanligt i det nya utseendet, och de tunga kjolarna krävde en stödjande underkjol för att upprätthållas, underkjolarna var i passande färger och material då de ibland kunde synas. På grund av andra världskriget hade kvinnoklädseln tidigare inte innehållit färgglada plagg, fyrkantiga axlar samt den snåla användningen av tyger på grund av tygbristen under kriget. The New Look innebar en bredare variation av kvinnokläder, med fler färger och mönster som framhävde kvinnligheten i modet.[18] The Bar Suit ("Barkostymen") var en av Diors kostymmodeller i hans kollektion 1947, och barkostymen ansågs vara den mest utstående av alla kostymmodeller i Diors kollektion och ansågs av många som ett arkitektoniskt underverk.[19] Barkostymen är en tvådelad kostym med kavaj och Corolle-kjol, gjord av sidenshantung i en mjuk elfenbensfärgad nyans samt vaddering vid höftlinjen som skapade en mer rundad och feminin form.[20] Dior skapade många naggade kragar i sina modeverk, även många sjalkragar och böjda halsringningar. Sjalkragen spelar en betydande roll i samband med de kurviga formerna som Dior framhävde vid axlarna och höfterna. Barkostymen visar även dess handsömmar på insidan av kragen och handsydda knappar.[19] Några kända namn som klädde sig i Diors modeskapelser var bl.a. den brittiska skådespelerskan Audrey Hepburn och den amerikanska skådespelerskan Grace Kelly.[21]

Efter Diors bortgång 1957 lämnades hans modeimperium till en då 21-årig assistent vid namn Yves Saint-Laurent, som senare skulle bli ett välkänt namn inom modevärlden och influera 1960-talets kvinnomode starkt.[17]

Tweedkostymen[redigera | redigera wikitext]

När Coco Chanel återöppnade sitt modehus Chanel 1954 styrde Diors The New Look kvinnomodet. Chanel hade under det tidiga 1900-talet kämpat för feminiseringen av kostymen och frigjort det kvinnliga modet, och Chanels designer var tydligt skiljaktiga från Diors modeverk. Chanels klassiska modeverk tweedkostymen presenterades för första gången för allmänheten 1954, i samband med hennes återkomst till modeskapandet efter krigsåren. Hennes tweedkostymer mottogs till en början negativt och populariteten var ej i hög grad. Det negativa mottagandet berodde även på att Chanels kostymer skiljde sig tydligt från The New Look-modet som rådde. Däremot hyllade flera amerikanska modemagasin Chanels nya kreation, samtidigt som ett flertal franska modemagasin var kritiska.[22] Tack vare populariteten utrikes av tweedkostymen ledde det till framgång för Chanels nylanserade kostym, och allt fler amerikanska kvinnor började att föredra Chanels verk och efterfrågan på Chanels moderna och frigjorda kostym ökade.[7] Under 1960-talet blev Chanels tweedkostym populär för kvinnor i USA, och senare i andra länder, exempelvis Frankrike.[22]

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

1960-talets kvinnliga mode under de tidiga åren gick i linje med 1950-talets kvinnomode, och den kvinnliga kostymklädseln under 60-talet bestod still störst del av en kort kavaj på överdelen av kroppen som bars med en kjol nedtill. Kvinnornas ålder påverkade ofta valet av kostymstilen och bland äldre kvinnor var skräddarsydda kostymer som bestod av pennkjolar och kavajjackor populärt, och bland de yngre kvinnorna ofta föredrog en mer avslappnad kostymklädsel.[23]

Jackie Kennedys rosa kostymdräkt[redigera | redigera wikitext]

Jackie Kennedy timmar innan mordet på JFK i Dallas 1963.

Jacqueline "Jackie" Lee Bouvier Kennedy Onassis var gift med USA:s dåvarande president John F. Kennedy och USA:s första dam mellan 1961 och 1963. Jackies klädstil influerade i hög grad 1960-talets kvinnomode och hon var känd för sina exklusiva kläder med kostymen som kännetecken. Jackie bar ofta kostymer bestående av matchande kavaj och kjol, och Jackies eleganta kostymer uppmärksammades runt om i hela världen och feminiseringen av kostymen utbredde sig till stor del på grund av henne. Designers som Coco Chanel, Hubert de Givenchy samt Cristóbal Balenciaga tillverkade kostymer för Jackie att bära vid olika tillställningar.[24] I och med mordet på JFK den 22 november 1963 blev Jackies kostym som hon var klädd i den dagen mycket sedd och omtalad i media. Kostymen sågs i Chanels höst/vinterkollektion 1961 och bestod av en rosa dubbelknäppt kavaj i bouclé med marinblå krage, sex guldknappar och fyra fyrkantiga fickor samt en kjol i samma material, mönster och färg.[25] Den rosa kostymen anses ännu år 2023 som den mest remarkabla klädseln som Jackie burit, då hon bar kostymen som var fläckad av sin döda makes blod när hon samma dag svor in den efterträdande presidenten Lyndon B. Johnson.[26]

I början av 1960-talet ansågs Chanel-kostymen som en stark symbol för den borgerliga eleganta kvinnan som levde i västvärlden, och kostymen framkallade en bild av en sofistikerad och intelligent modern kvinna. Jackie Kennedys rosa kostym är 2023 känd världen över och Chanel-kostymer associeras ofta med Jackie Kennedy. 2006 grundades företaget Jackie, vilket är en butikskedja i Stockholm som säljer exklusiva damkläder med attributer från Jackie Kennedys klädstil.[27]

Le Smoking[redigera | redigera wikitext]

1966 började Yves Saint Laurent att influera kvinnomodet med sina kreationer. I sin höst/vinterkollektion 1966 presenterade Saint Laurent Le Smoking, vilken var den första kvinnliga smokingkostymen.[4] Smokingen var tidigare en aftondräkt för herrar, som under 1960-talet blev mer anpassade för kvinnor. Från början var syftet med smokingen att herrar skulle bära den i rökrum för att skydda deras kläder från rökdoft, men syftet blev senare formella tillställningar.[28] Saint Laurents kvinnliga smoking skilde sig åt från den traditionella smokingkostymen för herrar, och kostymklädseln är i stort sett likadan förutom att den är anpassad efter kvinnokroppen. "För en kvinna är smokingen ett oumbärligt plagg som hon alltid kommer att känna sig i stil, för det är ett snyggt plagg och ett inte modeplagg. Modet bleknar, stilen är evig" (översatt från engelska), uttryckte sig Saint Laurent när han uttalade sig om syftet med hans skapande av smokingen. Till en början var Le Smoking ej populär bland Saint Laurents kunder och endast ett exemplar såldes. Parallellt med smokingens bakslag blev Saint Laurents konfektionsbutik Saint Laurent Rive Gauche i Paris en stor succé, vilken han öppnade den 19 september 1966.[29] I och med succén växte Le Smoking i popularitet och allt fler i Saint Laurents yngre kundkrets började att bära smokingen.[28] Smokingjackan var associerad till idéerna om en sexuell frigörelse i samband med Second Wave Feminism movement ("Andra vågens feminism-rörelsen"). Andra vågens feminism-rörelsen var en period av stark feministisk verksamhet som tog fart i början av 1960-talet och varade i omkring två decennier i västvärlden. Det fanns fortfarande inte en social acceptans av kvinnor som bar byxor, och framförallt inte kvinnor som bar kostym, exempelvis var det förbjudet för kvinnor att bära byxor på många offentliga anläggningar. Däremot skapade Saint Laurent modeverk med idén om kvinnlig androgyni med inslag av "provocerande" sexualitet.[30] Ett känt ansikte och anhängare av Saint Laurents smoking är den franska skådespelerskan, sångerskan och modellen Brigitte Anne-Marie Bardot. Vid premiären för Shalako (1968) var Bardot klädd i en smoking av Saint Laurent.[31] Andra kända personer som burit Le Smoking är bland annat Liza Minelli, LouLou de la Falaise, Lauren Bacall, Bianca Jagger och Catherine Deneuve.[32]

Helmut Newton var en tysk-australisk fotograf som arbetade till stor del med fotografier inom mode. Av många ansågs Newtons verk som provocerande och hans verk publicerades ofta i Vogue och andra välkända modemagasin.[33] Newton med hans fotografier var en betydande faktor i succén av Yves Saint Laurents Le Smoking. En av Newtons mest berömda verk är ett fotografi från 1975 som föreställer en kvinna (Vibeke Knudsen) på en smal gata i Paris, fotografiet utgavs i franska Vogue 1975. Tanken bakom fotografiet är att det ska föreställa en manlig, androgyn kvinna som med en cigarett i handen och hennes kroppsspråk ger ett intryck av en tillbakadragen och självsäker kvinna.[34]

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 70-talet började allt fler kvinnor att komma in på arbetsmarknaden och den kvinnliga arbetskraften påverkade feminiseringen av kostymen. Många kvinnor som levde började att bära herrinspirerade kläder, exempelvis kostym och byxor. De arbetande kvinnorna använde sig av kostymen som ett plagg för att motsvara den manliga kostymen och därmed tas på ett större allvar på arbetsplatsen. Den kvinnliga kostymen var praktisk och funktionell för arbetslivet. Under 70-talet blev det mer socialt acceptabelt för kvinnor att bära kostym, i kontrast till tidigare årtionden då det formella kvinnomodet till allra största del bestod av kjolar och klänningar. Dessutom var det tidigare endast socialt acceptabelt för kvinnor att bära kostym i hemmet och att kvinnor började att bära kostym i fler offentliga sammanhang gör 1970-talet till en viktig tidpunkt för feminiseringen av kostymen.[35] Några kända kvinnor som bar kostym under 70-talet var bland annat Lesley "Twiggy" Lawson och Bianca Jagger.

På 70-talet fick kvinnor större frihet inom mode såväl som inom politiskt, ekonomiskt, sexuellt samt inom musik. Flera kända namn inom den feministiska rörelsen, såsom Gloria Steinem och Germaine Greer spred mycket information och budskap om kvinnlig frihet inom de politiska, ekonomiska, sexuella och musikaliska, och framförallt mode i medier samt planerade möten, skrev böcker och skapade demonstrationer. Flera ledare och höga makter inom den feministiska rörelsen under 70-talet var en stor faktor till feminiseringen av kostymdräkten, exempelvis Carly Simon, Helen Reddy, Joni Mitchell och Loretta Lynn.[36]

Diane Keaton, i filmen som spelade rollen Annie Hall (1977) var en stor inspirationskälla för kvinnor av den kvinnliga kostymdräkten samt frigörelsen för det herrinspirerade kvinnomodet under 70-talet.

Nya mönster, material och accessoarer gav även den kvinnliga kostymdräkten en större variation och ett bredare utbud och därmed utvidgade intresset av kostymdräkten för kvinnor.[37]

Bianca Jaggers brudkostym[redigera | redigera wikitext]

Bianca Jagger var gift med Mick Jagger. Inför Jaggers giftermål 1971 skapade Yves Saint Laurent en brudklädsel till Jagger. Brudklädseln var i form av en skräddarsydd vit tvådelad smoking. Jaggers brudkostym skapade starka reaktioner i och med att en brud som bar smoking som brudklädsel var något helt nytt från den traditionella brudklänningen och ansågs som provocerande för många. Jagger var dessutom barbröstad under smokingkostymen, vilket även väckte uppseende. Jaggers brudkostym frigjorde det kvinnliga kostymmodet och skapade möjligheten för många kvinnor att ha fler möjligheter för val av brudklädsel.[38] Utöver Jaggers smokingkostym som hon bar på sitt bröllop 1971 bar hon vid flera andra tillfällen kostymdräkt som ett uttryck för normkritik och kvinnlig frigörelse.[39]

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

På 80-talet hade den kvinnliga arbetskraften vuxit till över 50% och kvinnor som bar kostym blev allt mer vanligt. 1980-talet präglades av ett tankesätt för att kvinnor klädde sig för framgång på arbetsmarknaden och försäljningen av damkostymer förstorades ytterligare.

Giorgio Armanis Power Suit[redigera | redigera wikitext]

Giorgio Armani är en italiensk modeskapare och hans modekreationer influerade utvecklingen av modet samt feminiseringen av kostymen under 80-talet. Armani utvecklade den kvinnliga kostymdräkten och gjorde den med en lös passform, och använde sig av axelvaddar som framhävde ett androgynt intryck, Power Suit. Till skillnad från den tidigare kvinnliga kostymdräkten som framhävde kvinnokroppens drag. Begreppet "Power dressing" föddes under 80-talet, alltså en klädstil som möjliggör för kvinnor att etablera sin auktoritet i en professionell och politisk miljö som traditionellt domineras av män. Mellan 1982 och 1987 var power suit en välkänd symbol för den kvinnliga frigörelsen inom modet.

Fram till 1983 återhämtade USA sig från en orolig ekonomisk period som börjat på 70-talet. När Ronald Reagan blev USA:s president 1981 förbättrades ekonomin och den inkomsterna för den amerikanska befolkningen. I och med den nya förbättrade ekonomin i landet växte den amerikanska popkulturen, och USA:s musik, filmer och mode med dess celebriteter fick en alltmer betydande roll i den amerikanska samhället och för omvärlden. Att många välkända och mäktiga kvinnor började att klä sig i power suit var ännu en bidragande faktor till att den fick en hög status och blev en symbol för framgång samt kvinnlig egenmakt. Kvinnliga artister såsom Madonna och Grace Jones bar kostymdräkten för att utmana könsroller och få en högre auktoritet inom popkulturen. Inom filmbranschen användes kostymdräkten för att visa på självständiga och prominenta kvinnliga karaktärer, exempelvis karaktären Tess McGill spelad av Melanie Griffith i Working Girl samt Joan Collin som spelade Alexis Colby i tv-serien Dynasty (1981–1989).[40]

Enligt Daily Worth, en väletablerad hemsida riktad till arbetande kvinnor, och har som huvudsakligt fokus ekonomi, "lyckades Armani fullständigt revolutionera dammodet, särskilt för de seriösa karriärflickorna där ute, Armanis nya skräddarsydda byx- och kjolkostymer tog könet ur modet och gav det ett välbehövligt allvar” (översatt från engelska), sade modeskaparen Donna Karan.[41]

Britney Spears, 1999.

1990-talet till 2020-talet[redigera | redigera wikitext]

1993 ledde de kvinnliga senatorerna Barbara Mikulski och Carol Moseley-Braun motionerna för att upphäva regeln som förbjöd kvinnor till att bära byxor, och framförallt kostym i USA:s senat, vilket tidigare varit en oskriven men en väl tydlig regel som förhindrade kvinnliga politiker från att bära byxor och kostym i senaten. 1993 försvann denna norm och förtryck som förhindrade den kvinnliga friheten. Denna händelse blev känd som The Pantsuit Revolution.[42]

Under mitten av 90-talet blev skolflicka-stilen populär, vilket är en klädstil som omfattar kläder inspirerade av kvinnliga skoluniformer, därav var kostymdräkten var ett populärt inslag. Klädstilen sågs i filmer som Clueless (1995) där skådespelerskan Alicia Silverstone bar en gul kostymdräkt i rutigt mönster som bestod av en kavaj och kjol, vilket blev en populär kostymdräkt under 90-talet som skapades i många liknande varianter. Skolflicka-stilen sågs även i flera musikvideor, till exempel i sångerskan Britney Spears musikvideo till låten Baby One More Time (1998). Många unga flickor började att klä sig i kläder inspirerade av Spears och andra kändisar inom popkulturen under 90- och 00-talet. Skådespelerskor som Julia Roberts och modeller som Claudia Schiffer bar vid flera tillfällen kostymdräkt i olika varianter, vilket gjorde att populariteten för den kvinnliga kostymdräkten växte.[43] Under 90-talet blev även blazern, en löst sittande kavaj som inte har en tillhörande kostymdräkt, populär inom kvinnomodet.

Kvinna i kavaj och jeans, 2010.
Blake Lively i kostymklädsel, 2018.

Tidiga 2000-talets mode liknande i stora drag 90-talets mode, men faktorer såsom framväxten av ny teknologi gjorde att kvinnligt mode kunde spridas till fler människor, exempelvis i form av bilder på internet från olika event där kändisar befann sig på eller inflytelserika personer som delade bilder av sina kläder på diverse hemsidor. Den väletablerade modedesignern Alexander McQueens Ready-to-Wear kollektion från 2008 innehöll bland annat kostymdräkter för kvinnor och andra kvinnokläder inspirerade av herrmode.[44]

Runt 2011 började 1990-talets kvinnomode influera 2010-talets mode, varav bland annat blazers blev alltmer populära. Blazern började att skapas i färglada färger och många kvinnor bar blazern med en t-shirt eller linne undertill samt någon form av underdel, exempelvis kjol eller jeans. Boyfriend-modet blev en populär klädstil under 2010-talet, vilket är en kvinnlig klädstil som omfattar löst sittande herrinspirerade kläder vilket framhäver känslan av att en kvinna har lånat kläderna hon bär av sin pojkvän eller annan manlig person, därav är kostymklädseln vanligt förekommande. En kännetecknad boyfriend-look består ofta av en löst sittande kavaj eller blazer och jeans.[45] Under 2020-talet blev löst sittande kostymdräkter, framförallt kavaj, populära i hög grad inom kvinnomodet i och med framväxten av det stora antalet inflytelserika personer i diverse sociala medier. Blazer-kavajer har skapats i många varianter och har använts av många kvinnor alltmer i vardagen, exempelvis är blazern i ett tjockare material ett populärt ytterplagg under 2020-talet.

Läs mer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”kostym - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kostym. Läst 10 januari 2023. 
  2. ^ [a b c d e] Gentlemannen (1 augusti 2021). ”Kostymens historia - hur vårt stiligaste herrplagg ändrat genom åren”. Gentlemannaguiden. https://gentlemannaguiden.com/kostymens-historia-inom-herrmodet/. Läst 10 januari 2023. 
  3. ^ [a b c] ”A Brief History of Women’s Suits” (på engelska). www.michaelandrews.com. https://www.michaelandrews.com/journal/history-womens-suits. Läst 13 januari 2023. 
  4. ^ [a b c d e f g] ”Revisiting the History of the Female Suit | Stories” (på engelska). ILLUM. Arkiverad från originalet den 10 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230110230632/https://illum.dk/en/stories/revisiting-the-history-of-the-female-suit. Läst 10 januari 2023. 
  5. ^ Waldemarsudde, utställningsinformation: Isaac Grünewald - konst och teater, 22/23. Läst 3 januari 2023
  6. ^ FashionModelDirectory.com, The FMD-. ”Gabrielle Chanel - Fashion Designer | Designers | The FMD”. The FMD - FashionModelDirectory.com. https://www.fashionmodeldirectory.com/designers/gabriellechanel/. Läst 17 januari 2023. 
  7. ^ [a b c d] updated, Joseph Errico last (28 maj 2020). ”Know Your History: The CHANEL Jacket” (på engelska). Marie Claire Magazine. https://www.marieclaire.com/fashion/a32391731/chanel-jacket-history/. Läst 11 januari 2023. 
  8. ^ LUXUS +. ”Fashion history: The Chanel jacket, the house's iconic design for 100 years - Luxus Plus Mag” (på amerikansk engelska). https://magazine.luxus-plus.com/?lang=en/. https://magazine.luxus-plus.com/luxus-magazine-fashion-history-the-chanel-jacket-the-houses-iconic-design-for-100-years/?lang=en/. Läst 11 januari 2023. 
  9. ^ [a b] ”The Birth of the Androgynous Look: Greta Garbo in “The Single Standard”” (på amerikansk engelska). Classiq Journal. https://classiq.me/the-birth-of-the-androgynous-look-greta-garbo-in-the-single-standard. Läst 13 januari 2023. 
  10. ^ [a b c] ”First Ladies Wearing Pants”. www.firstladies.org. Arkiverad från originalet den 15 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180315070438/http://www.firstladies.org/blog/first-ladies-wearing-pants/. Läst 13 januari 2023. 
  11. ^ ”Nordens Paris – Filmat bakom kulisserna”. Nordiska museet. 21 maj 2021. https://www.nordiskamuseet.se/artiklar/nordens-paris-filmat-bakom-kulisserna. Läst 14 januari 2023. 
  12. ^ ”List of awards and nominations received by Katharine Hepburn” (på engelska). Wikipedia. 2022-12-14. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=List_of_awards_and_nominations_received_by_Katharine_Hepburn&oldid=1127309430. Läst 15 januari 2023. 
  13. ^ University, Arissa-Florida State (13 oktober 2018). ”The Ultimate Guide to Katharine Hepburn's Style” (på amerikansk engelska). College Fashion. https://www.collegefashion.net/inspiration/katharine-hepburn-style/. Läst 15 januari 2023. 
  14. ^ Magazine, Smithsonian; Henderson, Amy. ”How Katharine Hepburn Became a Fashion Icon” (på engelska). Smithsonian Magazine. https://www.smithsonianmag.com/smithsonian-institution/how-katharine-hepburn-became-fashion-icon-180955228/. Läst 15 januari 2023. 
  15. ^ [a b c] ”What Did Women Wear In 1940s? - Women's Fashion And Clothing From the 1940s” (på engelska). RebelsMarket. https://www.rebelsmarket.com/blog/posts/what-did-women-wear-in-1940s-women-s-fashion-and-clothing-from-the-1940s. Läst 16 januari 2023. 
  16. ^ ”What Did Women Wear In 1940s? - Women's Fashion And Clothing From the 1940s” (på engelska). RebelsMarket. https://www.rebelsmarket.com/blog/posts/what-did-women-wear-in-1940s-women-s-fashion-and-clothing-from-the-1940s. Läst 16 januari 2023. 
  17. ^ [a b] Steela, Valerie (18 December 2019). The Collection of the Museum at FIT Fashion Designers. sid. 193 
  18. ^ Monet, Dolores. ”Fashion History: Women's Clothing of the 1950s” (på engelska). Bellatory. https://bellatory.com/fashion-industry/Fashion-History-Womens-Clothing-of-the-1950s. Läst 16 januari 2023. 
  19. ^ [a b] ”Christian Dior: The New Look” (på engelska). Google Arts & Culture. https://artsandculture.google.com/story/christian-dior-the-new-look/kwWhkHJ-Ok8UIg. Läst 16 januari 2023. 
  20. ^ Nast, Condé (10 februari 2020). ”Dior’s Bar Jacket: A Brief History” (på amerikansk engelska). Vogue. https://www.vogue.com/article/christian-dior-bar-jacket-a-brief-history. Läst 16 januari 2023. 
  21. ^ Hirshey, Gerri (24 oktober 1993). ”The Snooty Dame at the Block Party” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1993/10/24/magazine/the-snooty-dame-at-the-block-party.html. Läst 17 januari 2023. 
  22. ^ [a b] LUXUS +. ”Fashion history: The Chanel jacket, the house's iconic design for 100 years - Luxus Plus Mag” (på amerikansk engelska). https://magazine.luxus-plus.com/?lang=en/. https://magazine.luxus-plus.com/luxus-magazine-fashion-history-the-chanel-jacket-the-houses-iconic-design-for-100-years/?lang=en/. Läst 16 januari 2023. 
  23. ^ ”1960s Fashion: What Did Women Wear?”. vintagedancer.com. https://vintagedancer.com/1960s/1960s-fashion-womens/. Läst 22 januari 2023. 
  24. ^ ”1960–1969 | Fashion History Timeline”. fashionhistory.fitnyc.edu. https://fashionhistory.fitnyc.edu/1960-1969/. Läst 22 januari 2023. 
  25. ^ Lawliss, Chuck & Charles (1995). Jacqueline Kennedy Onassis 1929-1994 
  26. ^ Spencer, Lauren (2002). The assassination of John F. Kennedy. New York : Rosen Pub. Group. ISBN 978-0-8239-3541-3. http://archive.org/details/assassinationofj0000spen. Läst 22 januari 2023 
  27. ^ ”Kändisarnas stund utan paparazzi”. Realtid. https://www.realtid.se/kandisarnas-stund-utan-paparazzi/. Läst 22 januari 2023. 
  28. ^ [a b] ”First Tuxedo” (på engelska). Musée Yves Saint Laurent Paris. https://museeyslparis.com/en/biography/premier-smoking. Läst 18 januari 2023. 
  29. ^ Steele, Valerie (18 december 2019). The Collection of the Museum at FIT: Fashion Designers. sid. 511 
  30. ^ ”The History of the Chanel Tweed Suit” (på amerikansk engelska). CR Fashionbook. 27 februari 2019. https://crfashionbook.com/fashion-a26551426-history-of-chanel-tweed-suit/. Läst 18 januari 2023. 
  31. ^ Matthews, Natalie (6 november 2017). ”Women in Suits: The Ladies Who Got It Right” (på amerikansk engelska). ELLE. https://www.elle.com/fashion/spotlight/women-in-suits-menswear. Läst 21 februari 2023. 
  32. ^ ”Le Smoking, the Favourbrook way” (på engelska). Favourbrook. https://favourbrook.com/blogs/journal/le-smoking-the-favourbrook-way. Läst 21 februari 2023. 
  33. ^ Newton, Helmut (1999). Helmut Newton 
  34. ^ Icon-Icon (24 mars 2015). ”Helmut Newton's photograph of "Le Smoking" by Yves Saint Laurent” (på amerikansk engelska). ICON-ICON. https://www.icon-icon.com/en/helmut-newtons-photograph-of-le-smoking-by-yves-saint-laurent-2/. Läst 25 januari 2023. 
  35. ^ S, Masha (22 februari 2021). ”1970s in Women's Fashion | What Did Women Wear in the 70s?” (på amerikansk engelska). Fifth Avenue Girl. https://fifthavenuegirl.com/2021/02/22/70s-fashion/. Läst 25 januari 2023. 
  36. ^ ”Why The Fashion of The 1970s Is Still Influencing Today's Designers” (på en-NZ). NZ Herald. https://www.nzherald.co.nz/viva/fashion/why-the-fashion-of-the-1970s-is-still-influencing-todays-designers/OTITWUWVUX4MLBUFDTCYIPNIKU/. Läst 1 februari 2023. 
  37. ^ ”1970–1979 | Fashion History Timeline”. fashionhistory.fitnyc.edu. https://fashionhistory.fitnyc.edu/1970-1979/. Läst 31 januari 2023. 
  38. ^ ”Modehistoria: Bianca Jagger befriar brudmodet”. Damernas Värld. https://damernasvarld.expressen.se/mode/bianca-jagger-brud-kostym-st-tropez/. Läst 25 januari 2023. 
  39. ^ ”Fashion flashback: Style In The '70s” (på engelska). StyleBistro. Arkiverad från originalet den 25 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230125133601/https://www.stylebistro.com/Fashion+flashback+Style+In+The+%2770s. Läst 25 januari 2023. 
  40. ^ ”The Importance of the 1980s Power Suit” (på brittisk engelska). PERSPEX. https://www.per-spex.com/articles/2019/3/17/the-importance-of-the-1980s-power-suit. Läst 18 februari 2023. 
  41. ^ ”The History of Women's Suits” (på amerikansk engelska). Arte & Lusso. 9 juni 2019. https://arte8lusso.net/fashion/historyofwomenssuits/. Läst 18 februari 2023. 
  42. ^ ”Why Women Couldn’t Wear Pants on the Senate Floor Until 1993” (på amerikansk engelska). Mental Floss. 22 mars 2017. https://www.mentalfloss.com/article/93384/why-women-couldnt-wear-pants-senate-floor-until-1993. Läst 18 februari 2023. 
  43. ^ ”1990–1999 | Fashion History Timeline”. fashionhistory.fitnyc.edu. https://fashionhistory.fitnyc.edu/1990-1999/. Läst 18 februari 2023. 
  44. ^ Mendes & De La Haye, Valerie & Amy (2010). Fashion since 1900 
  45. ^ published, Shelby Comroe (21 maj 2020). ”The Fashion Trends That Defined the 2010s” (på engelska). Marie Claire Magazine. https://www.marieclaire.com/fashion/g32448581/2010s-fashion/. Läst 18 februari 2023. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Feminiseringen_av_kostymen&oldid=54428814”