Finlands riksdag
| Finlands riksdag Suomen eduskunta | |
 | |
| Typ | |
|---|---|
| Utformning | enkammarriksdag |
| Ledning | |
| Talman | Maria Lohela (na) sedan 29 maj 2015 |
| Struktur | |
| Antal platser | 200 |
 | |
| Politiska grupper | Regeringen
|
| Val | |
| Valsystem | proportionellt valsystem |
| Senaste valet | 19 april 2015 |
| Mötesplats | |
 | |
| Riksdagshusets plenisal | |
| Webbplats | |
| www.riksdagen.fi | |
| Finland |
 Denna artikel är en del i serien om: |
|
|
|
Konstitution
Statsöverhuvud
Övriga ämnen
|
|
|
Finlands riksdag (finska: Suomen eduskunta), riksdagen, är Finlands parlament. Den består av en kammare med tvåhundra ledamöter och har sitt säte i Riksdagshuset i Helsingfors.
I grundlagens andra och tredje paragraf stadgas, att ”Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen. [---] Den lagstiftande makten utövas av riksdagen, som också fattar beslut om statsfinanserna.”
Riksdagen väljs i allmänna, direkta, proportionella och hemliga val för fyra år åt gången. Riksdagen kan upplösas av republikens president på initiativ av statsministern.
Arbetet i riksdagen leds av talmannen. Nuvarande talman är Maria Lohela.
Historia
När Finland hade erövrats från Sverige av Ryssland år 1809 – men innan Sverige hade avträtt Storfurstendömet Finland till Ryssland i freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 – kallade tsar Alexander I av Ryssland de finska ledamöterna i Sveriges riksdag till en lantdag i Borgå, enligt de regler som gällde för den svenska ståndsriksdagen. På lantdagen svor ständerna tsaren trohet (vilket kunde ses som en landsförrädisk handling,eftersom de fortfarande var svenska undersåtar), medan tsaren i sin tur lovade att Finland skulle få behålla sina lagar (de gustavianska grundlagarna), sin religion (luthersk, i Ryssland ortodox) och sitt språk (svenska). Åbo blev det nya storfurstendömets huvudstad. Inom kort flyttade dock huvudstaden från Åbo till Helsingfors, som var närmare Ryssland och Sankt Petersburg medan Åbo hade för nära kontakter med Sverige.
Största delen av ryska tiden hade Finland en ståndslantdag. Genom 1906 års lantdagsordning infördes allmän och lika rösträtt (först i Europa för kvinnor) och ståndslantdagen blev en enkammarlantdag. Genom 1919 års regeringsform kom begreppet riksdag att ersätta lantdag.
Mellan 1910 och 1930 sammanträdde lantdagen och riksdagen i det numera rivna Heimolahuset i Helsingfors. Det nuvarande riksdagshuset invigdes 1931. Under vinterkriget sammanträdde riksdagen i en skolbyggnad i Kauhajoki i Södra Österbotten.
Språk
I grundlagen stadgas att lagarna stiftas och publiceras på finska och svenska (79 §). I grundlagen finns också bestämmelser om språket i själva riksdagsarbetet (51 §):
| ” | I riksdagsarbetet används finska eller svenska.
De handlingar som behövs för att ett ärende skall tas upp i riksdagen skall regeringen och andra myndigheter överlämna på finska och svenska. Riksdagens svar och skrivelser, utskottens betänkanden och utlåtanden samt talmanskonferensens skriftliga förslag skall likaså avfattas på finska och svenska. |
„ |
Närmare bestämmelser finns i riksdagens arbetsordning (76 § i arbetsordningen som gäller 2009), där det fastslås att den finska texten ligger till grund för behandlingen i riksdagen och stadgas om vilka dokument som skall översättas, vilka meddelanden som skall ges på båda språken och hur anföranden skall tolkas.
Ledamöternas ställning
Riksdagsledamöterna är oberoende: ”Varje riksdagsledamot är skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder. Ledamoten skall därvid iaktta grundlagen och är inte bunden av andra bestämmelser.” I praktiken fattas dock ofta gruppbeslut av de partibaserade riksdagsgrupperna.
En ledamot kan inte åklagas för åsikter som yttrats i riksdagen annat än genom riksdagens beslut med fyra femtedelars majoritet, inte anhållas eller häktas före rättegång annat än för brott som ger minst ett halvt års fängelse (varvid riksdagens talman genast skall underrättas). Jävbestämmelserna är klart lindrigare än för tjänstemän. En ledamot kan mista sitt uppdrag enligt beslut av riksdagen med två tredjedelars majoritet om personen väsentligt försummat uppdraget eller dömts till fängelse för uppsåtligt brott eller valbrott.
Mandatfördelning
| Parti | 1966 | 1970 | 1972 | 1975 | 1979 | 1983 | 1987 | 1991 | 1995 | 1999 | 2003 | 2007 | 2011 | 2015 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Centern | 49 | 36 | 35 | 39 | 36 | 38 | 40 | 55 | 44 | 48 | 55 | 51 | 35 | 49 |
| Samlingspartiet | 26 | 37 | 34 | 35 | 47 | 44 | 53 | 40 | 39 | 46 | 40 | 50 | 44 | 37 |
| SDP | 55 | 52 | 55 | 54 | 52 | 57 | 56 | 48 | 63 | 51 | 53 | 45 | 42 | 34 |
| DFFF, från 1991 Vänsterförbundet | 41 | 36 | 37 | 40 | 35 | 26 | 20 | 19 | 22 | 20 | 19 | 17 | 14 | 12 |
| Gröna förbundet | - | - | - | - | - | - | (4) | 10 | 9 | 11 | 14 | 15 | 10 | 15 |
| SFP | 11 | 11 | 9 | 9 | 9 | 10 | 12 | 11 | 11 | 11 | 8 | 9 | 9 | 10 |
| FKF, från 2001 Kristdemokraterna | 0 | 1 | 4 | 9 | 9 | 3 | 5 | 8 | 7 | 10 | 7 | 7 | 6 | 5 |
| FLP, från år 1995 Sannfinländarna | 1 | 18 | 18 | 2 | 7 | 17 | 9 | 7 | 1 | 1 | 3 | 5 | 39 | 38 |
| LFP | 9 | 8 | 7 | 9 | 4 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| ASSF | 7 | 0 | 0 | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
| Ålands riksdagsledamot | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| Övriga | 0 | 0 | 0 | 2 | 0 | 4 | 0 | 0 | 3 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Summa | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 |
| Källor: |
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Finlands riksdag.- Riksdagen
- Riksdagens arbetsordning
| |||||