Fotboll vid olympiska sommarspelen 1912

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fotboll
vid de V:e olympiska sommarspelen
Football pictogram.svg
fotboll
Datum29 juni-5 juli 1912
Medaljörer
Guldmedalj Storbritannien Storbritannien
Silvermedalj Danmark Danmark
Bronsmedalj Nederländerna Nederländerna
← London 1908   Antwerpen 1920 →
Statistik
Matcher17
Mål94 (5,5 per match)
Publik82 000 (4 824 per match)

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm var en av olympiadens 102 grenar. För fjärde gången fanns fotboll på det olympiska programmet. 11 lag deltog, alla från Europa. Storbritannien[1] vann guldet (IOK räknar Storbritannien som guldmedaljörer men laget bestod av engelska spelare och spelade till och med under engelska färger). Precis som 1908 vann Danmark silver och Nederländerna brons.

Football Association hade organiserat 1908 års olympiska fotbollsturnering i London och nu var det dags för Svenska Fotbollförbundet att arrangera 1912 års turnering.

Matcherna spelades på tre olika anläggningar under perioden 29 juni-5 juli 1912. Av elva matcher i huvudturneringen spelades två på Tranebergs IP och fem matcher på Råsunda IP medan fyra matcher spelades på Stockholms stadion.

Anläggningarna

Medaljsummering[redigera | redigera wikitext]

Internationella olympiska kommitténs databas listar bara elva medaljörer för varje lag.[2] Följande lista består av dessa elva spelare, samt andra spelare som spelade minst en match under turneringen.

Finalen: Danmarks lagkaptaen Nils Middelboe (mörk tröja) mot två motståndare
Guld Silver Brons
 Storbritannien
Arthur Berry
Ronald Brebner
Thomas Burn
Joseph Dines
Edward Hanney
Gordon Hoare
Arthur Knight
Henry Littlewort
Douglas McWhirter
Ivan Sharpe
Harold Stamper
Harold Walden
Vivian Woodward
Gordon Wright
Storbritanniens lag.
 Danmark
Paul Berth
Charles Buchwald
Hjalmar Christoffersen
Harald Hansen
Sophus Hansen
Emil Jørgensen
Ivar Lykke
Nils Middelboe
Oskar Nielsen
Poul Nielsen
Sophus Nielsen
Anthon Olsen
Axel Petersen
Axel Thufason
Vilhelm Wolfhagen
Danmarks lag.
 Nederländerna
Piet Bouman
Joop Boutmy
Nico Bouvy
Huug de Groot
Bok de Korver
Nico de Wolf
Constant Feith
Ge Fortgens
Just Göbel
Dirk Lotsy
Caesar ten Cate
Jan van Breda Kolff
Jan van der Sluis
Jan Vos
David Wijnveldt
Nederländernas lag.

Deltagare[redigera | redigera wikitext]

11 lag deltog, alla från Europa. Frankrike och Belgien drog sig ur strax före lottningen. Böhmen ville vara med men fick inte eftersom man inte var med i Fifa. Storbritannien skickade ett engelskt amatörlandslag.

Totalt deltog 135 spelare, och 28 av dem deltog bara i tröstturneringen. Dessutom fanns 33 reserver med, vilka inte räknas in.

Turneringen[redigera | redigera wikitext]

Statistik
Matcher11
Mål63 (5,7 per match)
Publik68 600 (6 236 per match)

I första omgången spelade värdnationen Sverige mot Nederländerna. Med en halvtimme kvar att spela var ställningen 3–1 till Nederländerna vilket Sverige jämnade ut under ordinarie tid innan Nederländerna kunde vinna med 4–3 efter mål av Jan Vos i förlängningen. På Tranebergs IP dömde den österrikiske fotbollspionjären Hugo Meisl då Finland slog Italien i förlängningen.

I andra omgången vann Finland över Ryssland som stått över första omgången. Storbritannien gick in i turneringen och hade lottats att spela mot UngernOlympiastadion. Britternas lagkapten var Vivian Woodward, rekordmålskytten och centerforwarden från Chelsea som också medverkade då laget blev olympiska mästare 1908. Anfallsspelaren Harold Walden gjorde sex mål då Storbritannien slog Ungern med 7–0.

I semifinalen gjorde Harold Walden alla fyra målen då Storbritannien slog Finland med 4–0. I den andra semifinalen vann Danmark med 4–1 över Nederländerna. Nederländernas tröstmål bakom danske målvakten Sophus Hansen var ett självmål av danske försvararen Harald Hansen. Precis som 1908 spelade Storbritannien och Danmark final och återigen vann britterna, denna gång med 4–2 men matchen var jämnare än siffrorna visade. Eftersom reglerna inte tillät avbytare vid den här tiden spelade Danmark 30 minuter med en spelare mindre efter att Charles Buchwald blivit skadad.

Samtidigt med slutmatcherna spelades en tröstturnering med förlorarna från åttondels- och kvartsfinalerna, en turnering som vanns av Ungern. I denna turnering tangerade Tysklands Gottfried Fuchs rekordet för flest gjorda mål i en internationell match (tidigare satt av dansken Sophus Nielsen i 1908 års olympiska fotbollsturnering) med tio mål för Tyskland i segern med 16–0 mot Ryssland. Det rekordet stod sig f.ö. fram till 2001 då Archie Thompson gjorde 13 mål när Australien besegrade Amerikanska Samoa med 31–0 i en kvalmatch till VM 2002.

Översikt[redigera | redigera wikitext]

 
Omgång 1Omgång 2SemifinalerFinal
 
              
 
 
 
 
 Storbritannien
 
30 juni 1912 - Olympiastadion
 
vidare direkt
 
 Storbritannien7
 
 
 
 Ungern0
 
 Ungern
 
2 juli 1912 - Olympiastadion
 
vidare direkt
 
 Storbritannien4
 
29 juni 1912 - Tranebergs IP
 
 Finland0
 
 Brasilien2
 
30 juni 1912 - Tranebergs IP
 
 Finland (e.f.)3
 
 Finland2
 
 
 
 Ryssland1
 
 Ryssland
 
4 juli 1912 - Olympiastadion
 
vidare direkt
 
 Storbritannien4
 
 
 
 Danmark2
 
 Danmark
 
30 juni 1912 - Råsunda IP
 
vidare direkt
 
 Danmark7
 
 
 
 Norge0
 
 Norge
 
2 juli 1912 - Olympiastadion
 
vidare direkt
 
 Danmark4
 
29 juni 1912 - Råsunda IP
 
 Nederländerna1 Bronsmatch
 
 Nederländerna (e.f.)4
 
30 juni 1912 - Råsunda IP4 juli 1912 - Råsunda IP
 
 Sverige3
 
 Nederländerna3 Nederländerna9
 
29 juni 1912 - Råsunda IP
 
 Österrike1  Finland0
 
 Österrike5
 
 
 Tyskland1
 

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

29 juni 1912 Italien  00002 – 3  (e.fl.)  Finland Tranebergs IP
Franco Bontadini Mål 10′
Enrico Sardi Mål 25′
(2 – 2)
Mål 2′ Öhman
Mål 40′ Eino Soinio
Mål 105′ Bror Wiberg
Stockholm
Publik: 600

29 juni 1912 Österrike  5 – 1  Tyskland Råsunda IP
Robert Merz Mål 75′81′
Johann Studnicka Mål 58′
Leopold Neubauer Mål 62′
Robert Cimera Mål 89′
(0 – 1)
Mål 35′ Adolf Jäger
Stockholm
Publik: 2 000

29 juni 1912 Nederländerna  00004 – 3  (e.fl.)  Sverige Olympiastadion
Nico Bouvy Mål 28′52′
Jan Vos Mål 43′91′
(2 – 1)
Mål 3′80′ Ivar Svensson
Mål 62′ (str.) Erik Börjesson
Stockholm
Publik: 14 000

Andra omgången[redigera | redigera wikitext]

30 juni 1912 Finland  2 – 1  Ryssland Tranebergs IP
Bror Wiberg Mål 30′
Jarl Öhman Mål 80′
(1 – 0)
Mål 72′ Vasily Butusov
Stockholm
Publik: 300

30 juni 1912 Storbritannien  7 – 0  Ungern Olympiastadion
Harold Walden Mål 21′23′49′53′55′85′
Vivian Woodward Mål 45′
(3 – 0)
Stockholm
Publik: 8 000

30 juni 1912 Danmark  7 – 0  Norge Råsunda IP
Anthon Olsen Mål 4′70′88′
Sophus Nielsen Mål 60′85′
Vilhelm Wolfhagen Mål 25′
Nils Middelboe Mål 37′
(3 – 0)
Stockholm
Publik: 700

30 juni 1912 Nederländerna  3 – 1  Österrike Råsunda IP
Nico Bouvy Mål 8′
Caesar ten Cate Mål 12′
Jan Vos Mål 30′
(3 – 1)
Mål 41′ Alois Müller
Stockholm
Publik: 7 000

Semifinal[redigera | redigera wikitext]

2 juli 1912 Storbritannien  4 – 0  Finland Olympiastadion
Jalmari Holopainen Mål 2′ (sjm.)
Harold Walden Mål 7′77′
Vivian Woodward Mål 82′
(2 – 0)
Stockholm
Publik: 4 000

2 juli 1912 Danmark  4 – 1  Nederländerna Olympiastadion
Emil Jørgensen Mål 7′
Anthon Olsen Mål 14′87′
Poul Nielsen Mål 37′
(3 – 0)
Mål 85′ (sjm.) Harald Hansen
Stockholm
Publik: 6 000

Bronsmatch[redigera | redigera wikitext]

4 juli 1912 Nederländerna  9 – 0  Finland Råsunda IP
Jan Vos Mål 29′43′ (46)
van der Sluis Mål 24′57′
Oavgjordae Groot Mål 28′86′
(4 – 0)
Stockholm
Publik: 1 000

Final[redigera | redigera wikitext]

4 juli 1912 Storbritannien  4 – 2  Danmark Olympiastadion
Harold Walden Mål 10′
Gordon Hoare Mål 22′41′
Arthur Berry Mål 43′
(4 – 1)
Mål Anthon Olsen
Stockholm
Publik: 25 000

Tröstturneringen[redigera | redigera wikitext]

Statistik
Matcher6
Mål31 (5,2 per match)
Publik13 400 (2 233 per match)

Översikt[redigera | redigera wikitext]

 
Omgång 1SemifinalerFinal
 
          
 
 
 
 
 
 
 
 Ungern3
 
 
 
 Tyskland0
 
 Tyskland16
 
 
 
 Ryssland0
 
 Ungern3
 
 
 
 Österrike0
 
 Österrike1
 
 
 
 Norge0
 
 Österrike5
 
 
 
 Italien1
 
 Italien1
 
 
 Sverige0
 

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

1 juli 1912 Österrike  1 – 0  Norge Tranebergs IP
Leopold Grundwald Mål 2′
(1 – 0)
Stockholm
Publik: 200

1 juli 1912 Tyskland  16 – 00  Ryssland Råsunda IP
Gottfried Fuchs Mål 2′9′21′28′34′46′51′55′65′69′
Fritz Förderer Mål 6′27′53′66′
Karl Burger Mål 30′
Emil Oberle Mål 58′
(8 – 0)
Stockholm
Publik: 2 000

1 juli 1912 Italien  1 – 0  Sverige Råsunda IP
Franco Bontadini Mål 15′
(1 – 0)
Stockholm
Publik: 2 500

Semifinal[redigera | redigera wikitext]

3 juli 1912 Ungern  3 – 1  Tyskland Råsunda IP
Imre Schlosser Mål 3′39′82′
(2 – 0)
Mål 56′ Fritz Förderer
Stockholm
Publik: 200

3 juli 1912 Österrike  5 – 1  Italien Olympiastadion
Alois Müller Mål 30′
Leopold Grundwald Mål 40′89′
Ludwig Hussak Mål 49′
Leopold Studnicka Mål 65′
(2 – 0)
Mål 81′ Felice Berardo
Stockholm
Publik: 3 500

Final[redigera | redigera wikitext]

5 juli 1912 Ungern  3 – 0  Österrike Råsunda IP
Imre Schlosser Mål 32′
Mihály Pataki Mål 60′
Sándor Bodnár Mål 76′
(1 – 0)
Stockholm
Publik: 5 000

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ "Britain's Olympic past" Arkiverad 20 december 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Barber, David; The Football Association, 3 mars 2004. läst 24 november 2008.
  2. ^ International Olympic Committee medal database

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]