Finlands herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Finlands herrlandslag i fotboll
Finland FIFA-landskod
FIN
FotbollsförbundFinlands Bollförbund
FederationUefa
SmeknamnHuuhkajat
FörbundskaptenFinland Markku Kanerva
LagkaptenLukáš Hrádecký
FIFA-rankning56 (6 oktober 2022)[1]
Flest landskamperJari Litmanen (137)
Flest målTeemu Pukki (37)
Första landskamp
 Finland 2–5 Sverige 
(22 oktober 1911)
som Finland
 Sverige 1–0 Finland 
(29 maj 1919)
Största vinst
 Finland 10–2 Estland 
(11 augusti 1922)
 Finland 8–0 San Marino 
(17 november 2010)
Största förlust
 Tyskland 13–0 Finland 
(17 november 1940)
Kit left arm fin20H.png
Lagfärger
Kit body fin20H.png
Lagfärger
Kit right arm fin20H.png
Lagfärger
Kit shorts nikefootballnavylogo.png
Lagfärger
Kit socks nikenavy.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm fin20A.png
Lagfärger
Kit body fin20A.png
Lagfärger
Kit right arm fin20A.png
Lagfärger
Kit shorts fin20a.png
Lagfärger
Kit socks fin20a.png
Lagfärger
Bortaställ
Olympiska spelen
 Spelade turneringar4
Europamästerskap
 Spelade turneringar1
Nordiska mästerskapet
 Spelade turneringar13
  Guld1 (2001)
  Brons1 (1967)
Baltiska cupen
 Spelade turneringar2
  Silver1
  Brons1

Finlands herrlandslag i fotboll, även kallade Huuhkajat (berguvarna[2]), representerar Finland i fotboll för herrar. EM 2021 kommer att bli den första stora turneringen där Finland deltar. Finland har aldrig spelat i VM:s slutspel men deltagit fyra gånger i de olympiska spelens fotbollsturnering. Ett av skälen till att det finska fotbollslandslaget inte nått samma framgångar som till exempel övriga nordiska länder antas ofta vara det faktum att fotboll fortfarande inte är den största publiksporten i Finland, även om fotboll numera, sett till antalet utövare, är klar etta.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Finland spelade sin första landskamp 1911, men var då inte ett eget land utan en självstyrande del av Ryssland. 1912 deltog Finland i en stor turnering för första gången då man var med i de olympiska spelen i Stockholm. OS-fotbollen var den enda stora internationella turneringen vid den här tiden. Finland vann båda sina matcher mot Italien (3-2) och det egentliga Ryssland (2-1). I semifinalen hade man ingen chans mot dåtidens stormakt Storbritannien som vann med klara 4-0. Finland hade heller ingen chans i bronsmatchen där det blev en ännu större förlust. Nederländerna vann med hela 9-0.

Ett intressant minne berättar Kunskapens bok om. Det handlar om det mittbackspar Finland hade i OS 1912. De båda mittbackarna valde olika yrkesbanor men kan säkerligen träffat varandra ändå. Den ena mittbacken blev polischef i Helsingfors och den andra blev en av Finlands största smugglarkungar – Algoth Niska.

1917 utropades Finlands självständighet. Finland återkom i en stor turnering 1936 då man återigen var med i OS i Berlin. Finland kunde dock inte utgöra ett större hot mot Peru som skickade hem finländarna direkt efter 7-3 i första omgången. Finland har deltagit i OS ytterligare två gånger: 1952 deltog man som hemmalag och 1980 deltog man senaste gången. 1980 kom man med först efter att Norge valt att bojkotta spelen.

Trots flera försök lyckades Finland inte gå vidare från kvalspel till EM och VM fram till 2019 då man kvalificerade sig till EM 2020. Finland var länge ett av Europas svagaste landslag och var inte alls med och tävlade om slutspelsplatser. Sedan slutet av 1990-talet har den finländska fotbollen kraftigt höjt sin nivå mycket tack vare utlandsproffs. Numera är Finland betydligt starkare än tidigare men har fortfarande svårt att vara med och slåss om slutspelsplatserna, fastän man var nära nå VM såväl 1998 som 2002 samt EM 2008.

VM-kval[redigera | redigera wikitext]

Finland nådde ingen framgång i sitt första kval till VM 1938. Efter tre raka förluster mot Estland, Tyskland och Sverige blev det hemgång direkt efter första kvalet. Under kvalet till VM 1954 lyckades Finland inte vinna någon match, men man fick 2 oavgjorda mot Sverige hemma och Belgien borta. Trots detta hamnade man sist i gruppen. 1958 slutade med ett katastrof med 4 raka förluster mot Polen och Sovjetunionen och återigen sist. 1962 skulle återigen bli 4 raka förluster mot Frankrike och Bulgarien. Man blev sist igen. 1966 skulle Finland vinna sin första match genom 2-0 hemma mot Polen. Det var Finlands första seger i ett kval. Men man blev sist med 2 poäng. Även kvalet till 1970 vann Finland en match, den här gången 2-0 mot Spanien hemma. De 5 resterande matcherna slutade i förlust och man blev sist med 2 poäng. Det var inte förrän 1974 års kval då Finland slapp hamna sist i gruppen. Man hamnade med Östtyskland, Rumänien och Albanien. En hemmavinst mot Albanien (1-0) och oavgjort hemma mot Rumänien (1-1) gav 3 poäng och en tredje plats i gruppen före Albanien med bara 2 poäng efter vinst mot Finland på Albaniens hemmaplan. 1978 års kval blev rekord för Finland. Laget tog två segrar mot Luxemburg, bland annat med en rejäl 7-1 hemma mot Luxemburg. Trots detta kunde man inte man möta Italien och England. Man förlorade mot båda lagen hemma och borta, men kom näst sist med 4 poäng efter segrarna mot Luxemburg. Dock kunde man i 1982 års kval inte spela bra. Man lyckades bra slå Albanien hemma (2-1) och tog bara 2 poäng efter segern. Man blev sist. 1986 års kval fick man återigen rekord. Finland tog två segrar mot Turkiet och en skrällseger hemma mot Nordirland (1-0). Man fick även oavgjort hemma mot England men borta mot England blev katastrof genom hela 0-5-förlusten. Oavgjort blev det även mot Rumänien hemma. Man fick totalt 8 poäng, man var nära och var bara 2 poäng bakom tvåan Nordirland men slutade nästsist före Turkiet. 1990 blev man näst sist och slog bara Wales hemma (1-0) och fick oavgjort borta (2-2). Man fick 3 poäng och slutade nästsist. 1994 kvalet slog man Israel borta och fick oavgjort hemma. Man slog även Österrike hemma, men man fick bara 5 poäng och blev näst sist igen.

Landslaget på senare år[redigera | redigera wikitext]

Finlands landslag har under slutet av 1990-talet nått något större framgångar än under tidigare årtionden. I kvalet till 1998 års kval började det dåligt för Finland efter två förluster med 0-1 borta mot Ungern och 2-3 hemma mot Schweiz. Trots det tog sig Finland samman efter 1-1 borta mot Norge även om man förlorade 0-4 mot de hemma. Man slog Azerbajdzjan i båda möten samt Schweiz borta. I kvalgruppens sista match, där en seger hade räckt för att ta Finland till fortsatt kvalspel, blev det dock endast oavgjort mot Ungern efter att Finland gjort ett självmål på övertid. Finland slutade slutligen som grupptrea, en poäng bakom grupptvåan Ungern. Under kvalet till EM 2000 slutade Finland som grupptrea efter att ha tagit tre poäng mot de två bästa lagen (vinst mot Turkiet). Man kom ändå sju poäng bakom Turkiet (tvåa). I kvalet till VM 2002 nådde Finland flera framgångar. I den svåra gruppen slutade Finland som grupptrea efter England och Tyskland efter att man bland annat nått två oavgjorda resultat mot Tyskland. Kvalet till EM 2004 blev ingen stor framgång för Finland del. Finland placerade sig fyra med endast Azerbajdzjan efter sig. Det fanns en liten tröst då man slog Serbien och Montenegro med 3-0. I kvalet till VM 2006 slutade Finland gruppfyra. Denna kval blev misslyckad, mot gruppettan Nederländerna, grupptvåan Tjeckien och grupptrean Rumänien blev det inga poäng. I kvalet till EM 2008 började bra för Finlands del med 3–1 borta mot Polen och 1–1 hemma mot 2004 silvermedaljörer Portugal. Efter ett bra tag med seger och oavgjort mot Armenien samt seger mot Kazakstan åkte Finland på en skrällförlust mot Azerbajdzjan samt en hemmaförlust mot Serbien. Finland tog sig samman och vann tre matcher till samt spelade tre oavgjorda efter ett trögt tag. I den sista matchen mot Portugal behövdes seger för att ta Finland vidare till slutspelet. Dock blev inte fallet och Finland spelade 0–0 och kom på tredjeplats efter matchen. Men serberna spelade en betydelselös match mot Kazakstan efteråt och serberna, som vann matchen petade finländarna ner till fjärdeplatsen.

I november 2007 avgick tränaren Roy Hodgson och flyttade i december 2007 till Fulham i Premier League. I januari 2008 valdes Stuart Baxter till Finlands nya förbundskapten. I kvalet till VM 2010 slutade Finland trea i sin grupp. Två förluster mot Ryssland och 1-1 borta mot Tyskland då de gjort mål på övertid kostade och då räckte inte segrar mot Liechtenstein, Azerbajdzjan och Wales.

I kvalspelet till EM 2012 gick det dåligt för Finland och man slutade fyra i gruppen med enbart tre segrar (av vilka två kom mot slagpåsen San Marino och den tredje mot Moldavien hemma). Trots att även VM-kvalet 2014 inte blev någon höjdare lyckades man spela oavgjort borta mot de regerande världs- och europamästarna Spanien. När kvalet var avklarat slutade man på en tredjeplats långt bakom Spanien som vann gruppen och Frankrike.

I kvalspelet till EM 2016 kom Finland 4:a med 12 p. 3 oavgjorda och 3 vinster. Kvalet till VM 2018 blev en stor besvikelse för landslaget där man kom på en näst sista plats före Kosovo med nio inspelade poäng. Trots detta fick man oavgjort mot Kroatien och Turkiet.

Sin största framgång hittills nådde Finland i kvalet till EM 2020, då man för första gången någonsin kvalificerade sig till ett internationellt mästerskap.[3] Väl inne i turneringen vann man sin första match, med 1–0 över Danmark.[4]

Förbundskaptener under senare år[redigera | redigera wikitext]

Markku Kanerva, Finlands förbundskapten 2016-.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare var uttagna till Uefa Nations League-matcherna mot Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Rumänien den 4-14 juni 2022.

Antalet landskamper och mål är uppdaterade efter matchen mot Montenegro den 7 juni 2022.

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Lukáš Hrádecký Captain sports.svg 24 november 1989 (33 år) 77 0 Tyskland Bayer Leverkusen
MV Jesse Joronen 21 mars 1993 (29 år) 15 0 Italien Brescia
MV Carljohan Eriksson 25 april 1995 (27 år) 1 0 Skottland Dundee United
F Jere Uronen 13 juli 1994 (28 år) 59 1 Frankrike Brest
F Thomas Lam 18 december 1993 (28 år) 28 0 Bulgarien CSKA Sofia
F Sauli Väisänen 5 juni 1994 (28 år) 24 0 Italien Cosenza
F Albin Granlund 1 september 1989 (33 år) 21 0 Polen Stal Mielec
F Daniel O'Shaughnessy 14 september 1994 (28 år) 20 1 Tyskland Karlsruher SC
F Nikolai Alho 12 mars 1993 (29 år) 20 0 Grekland Volos
F Leo Väisänen 23 juli 1997 (25 år) 17 0 Sverige IF Elfsborg
F Robert Ivanov 19 september 1994 (28 år) 11 0 Polen Warta Poznań
F Miro Tenho 2 april 1995 (27 år) 1 0 Finland HJK
F Richard Jensen 17 mars 1996 (26 år) 1 0 Nederländerna Roda JC
MF Rasmus Schüller 18 juni 1991 (31 år) 62 0 Sverige Djurgårdens IF
MF Robin Lod 17 april 1993 (29 år) 57 5 USA Minnesota United
MF Glen Kamara 28 oktober 1995 (27 år) 44 1 Skottland Rangers
MF Robert Taylor 21 oktober 1994 (28 år) 25 1 USA Inter Miami
MF Onni Valakari 18 augusti 1999 (23 år) 10 1 Cypern Pafos
MF Urho Nissilä 4 april 1996 (26 år) 10 0 Sydkorea Suwon FC
MF Ilmari Niskanen 12 oktober 1997 (25 år) 9 1 Skottland Dundee United
MF Lucas Lingman 25 januari 1998 (24 år) 2 0 Sverige Helsingborgs IF
MF Mikael Soisalo 24 april 1998 (24 år) 1 0 Lettland Riga
A Teemu Pukki 29 mars 1990 (32 år) 104 35 England Norwich City
A Joel Pohjanpalo 13 september 1994 (28 år) 54 13 Turkiet Çaykur Rizespor
A Marcus Forss 18 juni 1999 (23 år) 14 2 England Hull City
A Lassi Lappalainen 24 augusti 1998 (24 år) 9 0 Kanada CF Montréal
A Benjamin Källman 17 juni 1998 (24 år) 5 1 Finland Inter Turku

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]