Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fotboll
vid de VIII:e olympiska sommarspelen
Football pictogram.svg
fotboll
Datum25 maj-9 juni 1924
Medaljörer
Guldmedalj Uruguay Uruguay
Silvermedalj Schweiz Schweiz
Bronsmedalj Sverige Sverige
← Antwerpen 1920   Amsterdam 1928 →

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924 spelades i Paris. Uruguay vann turneringen.

Amatörstatus[redigera | redigera wikitext]

1921 godkände Belgiens fotbollsförbund betalning till spelare för förlorad arbetsinkomst och de följande månaderna togs liknande beslut i Schweiz och Italien. Engelska Football Association hade 1884 beslutat att: "Varje spelare registrerat inom detta förbund... som erhåller ersättning... av någon ovan nämnd sort... nödvändiga utgifter som faktiskt betalats, skall räknas som professionell."

1923 sökte de brittiska förbundet en försäkran om att FIFA skulle acceptera denna definition; de fyra FIFA-representanterna för brittiska International Football Association Board sade nej, och både Storbritannien och Danmark drog tillbaka alla fotbollsspelare från att representera sina lag i olympiska sommarspelen 1924.

Deltagare[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1924

I Association Football (1960) skrev Bernard Joy att under 1912 års spel i Sverige hade man "debatterade om fotboll skulle vara med eller inte... då sporten ännu inte var tillräckligt populär över hela världen". I Paris 1924 hade fotbollen blivit så viktig at den svarade för 1/3 av inkomsterna. För första gången deltog även lag från Sydamerika, den del av världen som tillsammans med Europa kom att dominera världsfotbollen under 1900-talet.

I Paris hade Uruguay betalat sina spelare resa i tredje klass och rest på framgångsrik turné till Spanien före spelen och man gick in i turneringen tillsammans med 18 europeiska lag samt USA, Turkiet och Egypten. Turneringen var den största i antalet deltagare fram till VM 1982 i Spanien.

Uruguay hade vunnit sydamerikanska mästerskapet 1923 på maximalt antal poäng i december 1923 och kvalificerat sig för spelen, bland annat hade man slagit ärkerivalen Argentina med 2–0. Till Paris hade man med sig en idé-revolution. Joy skrev: "En doktor och en konditionstränare var lika viktiga delar av truppen som tränaren själv. De såg till att nå perfekt fysisk kondition".

Laget hade dock aldrig spelat utanför Sydamerika tidigare och deras internationella meriter bestod mest av resor över hamnområdet mellan Buenos Aires och Montevideo.[1] Med brist på kunskap om Uruguays lag var Italien och Ungern förhandsfavoriter även om inget av lagen hade övertygat under säsongen.

Italien, som inte förlorat sedan 1922, förlorade med 0–4 mot Hugo Meisls Österrike ("Wunderteam") som inte deltog i turneringen.[2] Sex veckor före spelen hade Italien förlorat med 1–7 mot Ungern.[3]. Ungern hade spelat bra under föregående år, men hade fått stryk av Schweiz strax för spelen; Max Abegglen, som bara spelat internationellt i två år, gjorde sitt sjunde landslagsmål för Schweiz den dagen.[4] Abegglen och Schweiz kom att bli framgångsrika i spelen. Schweiz räknade innan spelen inte med några framgångar utan lagets returtågbiljett gällde bara i 10 dagar och det fanns inga pengar att stanna längre. En insamling av tidningen Sport, samlade då in de pengar som behövdes.[5]

Egypten deltog för andra gången och överraskade med att besegra Ungern med 3–0 men åkte ut mot Sverige i tredje omgången, men gav sig efter spelen ut på en kort turné i Europa.[6]

Båda finalisterna från föregående spel deltog, Belgien stod över till andra omgången, medan Tjeckoslovakien slog ut Turkiet med 5–2 i första omgången.

Turneringen[redigera | redigera wikitext]

Statistik
Matcher24
Mål95 (4 per match)
Publik249 956 (10 415 per match)

Tävlingen började med den preliminära omgång där 1920 års silvermedaljörer Spanien ställdes mot Italien. Sedan dess hade Spanien bara förlorat en match och det med ett måls marginal borta mot Belgien, och man hade spelat 0–0 mot Italien i mars 1924.[7] Då de nu möttes på Colombes Stadium; gjorde Pedro Vallana ett självmål och Italien gick vidare.

Den preliminära omgången bjöd på flera utklassningsresultat. Ungern slog Polen med 5–0, medan Schweiz besegrade Litauen med 9–0. Men de flesta talade om Uruguay och deras spel då [de] spelade förstklassig fotboll, blandade snabbhet, skicklighet och perfekt bollkontroll. Genom att förena kort passningsspel till intelligent positionsspel, lät de bollen göra jobbet, och höll motståndarna upptagna med att springa skrev Joy. Uruguay slog Jugoslavien med 7–0, för att sedan besegra USA med 3–0; då USA:s spelat defensivt för att hålla siffrorna nere. Uruguay kom sedan att dominera världsfotbollen under de kommande sex åren.

I första omgången ställdes Tjeckoslovakien (som 1920 lämnat planen under match) mot Schweiz i en match som kom att beskrivas som en riktig holmgång. En tjeckisk spelare blev utvisad och den norska domaren fick kalla till sig lagen för att lugna ned spelarna. Under omspelet tog Abegllen på sig rollen som lagkapten och allt blev annorlunda; Schweiz vann med 1–0. Andra överraskningar var Egyptens vinst med 3–0 mot Ungern. Sverige slog ut 1920 års olympiska segrare Belgien med 8–1. Oscar Verbeecks självmål banade väg för svenskarna; och Sven Rydell gjorde ett hat trick.

Sveriges vänsterytter Rudolf Kock (som 1948 kom att arbeta med George Raynor som lagledare för svenska landslaget), gjorde tre mål då Sverige slog Egypten med 5–0. Frankrike och Nederländerna hade dominerat i första omgången men slogs ut av Uruguay, först Frankrike med 1–5 och sedan Nederländerna med 1–2.

I en annan av kvartsfinalerna slog Schweiz ut Italien med 2–1 efter ett segermål av Max Abegglen. Italienarna protesterade och menade att målet föregåtts av offside, men domaren Johannes Mutters vägrade att ändra linjedomarens beslut och italienrans överklagan avslogs efter matchen.

En annan dispyt inträffade i semifinalen då Nederländerna (tränade av Blackburn Rovers FC:s gamla cuphjälte William Townley) tog ledningen i halvtid mot Uruguay genom Feyenoords Kees Pijl. Med 20 minuter kvar att spela jämnade Pedro Cea ut och med mindre än 10 minuter kvar dömde den franske domaren Georges Vallat en straffspark för Uruguay. FIFA rapporterade: "Nederländerna protesterade mot utdömandet av straffsparken som visade sig bli segermålet men Uruguay protesterade mot att man valt ut en nederländsk domare till finalen. För att lugna ner sydamerikanerna valdes fransmannen Marcel Slawick till ny domare".[8]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Omgång 1Omgång 2KvartsfinalerSemifinalerFinal
                  
 Nederländerna6
 Rumänien0
 Nederländerna (e.f.)2
 Irland1
 Bulgarien0
 Irland1
 Nederländerna1
 Uruguay2
 Frankrike7
 Lettland0
 Frankrike1
 
 Uruguay5
 Jugoslavien0
 Uruguay7
 Uruguay3
 
 USA0
 USA1
 Estland0
 Uruguay3
 
 Schweiz0
 Schweiz9
 Litauen0
 Schweiz (e.f.; OM)1 (1)
 
 Tjeckoslovakien1 (0)
 Turkiet2
 Tjeckoslovakien5
 Schweiz2
 
 Italien1
 Italien1
 Spanien0
 Italien2
 Luxemburg0
 Schweiz2
 Sverige1 Bronsmatch
 Sverige8 Nederländerna1 (1)
 Belgien1  Sverige (e.f.; OM)1 (3)
 Sverige5
 Egypten0
 Egypten3
 
 Ungern0
 Ungern5
 Polen0

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

1 25 maj 1924 Italien  1 – 0  Spanien Stade Olympique
15:30 UTC
Pedro Vallana Mål 84′ (sjm.)
(0 – 0)
Rapport
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&018 991,&&&&&018 991
Domare: Marcel Slawik (Frankrike)

3 25 maj 1924 Turkiet  2 – 5  Tjeckoslovakien Stade Bergeyre
15:30 UTC
Bekir Refet Mål 63′82′
(0 – 3)
Rapport
Mål 21′ Rudolf Sloup
Mål 28′37′ Josef Sedláček
Mål 64′ Jan Novák
Mål 74′ Josef Čapek
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&04 344,&&&&&04 344
Domare: Peder Andersen (Norge)

2 25 maj 1924 Schweiz  9 – 0  Litauen Stade Pershing
15:30 UTC
Paul Sturzenegger Mål 2′43′68′85′
Walter Dietrich Mål 14′
Max Abegglen Mål 41′50′58′
Rudolf Ramseyer Mål 63′ (str.)
(4 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&08 110,&&&&&08 110
Domare: Antonio Scamoni (Italien)

4 25 maj 1924 USA  1 – 0  Estland Stade Pershing
17:15 UTC
Andy Straden Mål 15′ (str.)
(1 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&08 110,&&&&&08 110
Domare: Paul Putz (Belgien)

5 26 maj 1924 Jugoslavien  0 – 7  Uruguay Stade Olympique
16:00 UTC
(0 – 3)
Rapport
Mål 20′ José Vidal
Mål 23′ Héctor Scarone
Mål 50′80′ Pedro Cea
Mål 35′61′ Pedro Petrone
Mål 58′ Ángel Romano
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&03 025,&&&&&03 025
Domare: Georges Vallat (Frankrike)

6 26 maj 1924 Ungern  5 – 0  Polen Stade Bergeyre
17:00 UTC
József Eisenhoffer Mål 14′
Ferenc Hirzer Mål 51′58′
Zoltán Opata Mål 70′87′
(1 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&03 578,&&&&&03 578
Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

Andra omgången[redigera | redigera wikitext]

8 27 maj 1924 Frankrike  7 – 0  Lettland Stade de Paris
17:00 UTC
Édouard Crut Mål 17′28′55′
Paul Nicolas Mål 25′50′
Jean Boyer Mål 71′87′
(3 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&05 145,&&&&&05 145
Domare: Henri Christophe (Belgien)

7 27 maj 1924 Nederländerna  6 – 0  Rumänien Stade Olympique
16:00 UTC
Albert Hurgronje Mål 8′
Kees Pijl Mål 32′52′66′68′
Johannes de Natris Mål 69′ (str.)
(2 – 0)
Rapport
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&01 840,&&&&&01 840
Domare: Felix Herren (Schweiz)

10 28 maj 1924 Schweiz  0000 1 – 1  (e.fl.)  Tjeckoslovakien Stade Bergeyre
17:00 UTC
Walter Dietrich Mål 79′
(0 – 1)
Rapport
Mål 21′ (str.) Rudolf Sloup
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&09 157,&&&&&09 157
Domare: Peder Andersen (Norge)
15 30 maj 1924 Schweiz  0000 1 – 0 (om)  Tjeckoslovakien Stade Bergeyre
17:00 UTC
Robert Pache Mål 87′
(0 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&05 673,&&&&&05 673
Domare: Marcel Slawik (Frankrike)

9 28 maj 1924 Bulgarien  0 – 1  Irland Stade Olympique
16:00 UTC
(0 – 0)
Rapport
Mål 75′ Paddy Duncan
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&01 659,&&&&&01 659
Domare: A. Henriot (Frankrike)

12 29 maj 1924 Italien  2 – 0  Luxemburg Stade Pershing
14:15 UTC
Adolfo Baloncieri Mål 20′
Giuseppe Della Valle Mål 38′
(2 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&04 254,&&&&&04 254
Domare: Jean Richard (Frankrike)

11 29 maj 1924 Sverige  8 – 1  Belgien Stade Olympique
16:00 UTC
Rudolf Kock Mål 8′24′77′
Sven Rydell Mål 20′61′83′
Charles Brommesson Mål 30′
Tore Keller Mål 46′
(4 – 0)
Rapport
Mål 67′ Henri Larnoe
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&08 532,&&&&&08 532
Domare: Heinrich Retschury (Österrike)

14 29 maj 1924 Egypten  3 – 0  Ungern Stade de Paris
17:00 UTC
Ibrahim Yakan Mål 4′58′
Hussein Hegazi Mål 40′
(2 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&04 371,&&&&&04 371
Domare: Luis Collina (Spanien)

13 29 maj 1924 Uruguay  3 – 0  USA Stade Bergeyre
17:00 UTC
Pedro Petrone Mål 10′44′
Héctor Scarone Mål 15′
(3 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&010 455,&&&&&010 455
Domare: Charles Barette (Belgien)

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

16 1 juni 1924 Frankrike  1 – 5  Uruguay Stade Olympique
16:00 UTC
Paul Nicolas Mål 12′
(1 – 2)
Rapport
Mål 2′24′ Héctor Scarone
Mål 58′68′ Pedro Petrone
Mål 83′ Ángel Romano
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&030 868,&&&&&030 868
Domare: Peder Andersen (Norge)

17 1 juni 1924 Sverige  5 – 0  Egypten Stade Pershing
16:00 UTC
Per Kaufeldt Mål 5′71′
Charles Brommesson Mål 31′34′
Sven Rydell Mål 49′
(3 – 0)
Rapport
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&06 484,&&&&&06 484
Domare: Henri Christophe (Belgien)

19 2 juni 1924 Schweiz  2 – 1  Italien Stade Bergeyre
17:00 UTC
Paul Sturzenegger Mål 47′
Max Abegglen Mål 60′
(0 – 0)
Rapport
Mål 52′ Giuseppe Della Valle
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&08 359,&&&&&08 359
Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

18 2 juni 1924 Nederländerna  0000 2 – 1  (e.fl.)  Irland Stade de Paris
17:00 UTC
Ok Formenoy Mål 7′104′
(1 – 1)
Rapport
Mål 33′ Frank Ghent
Paris
Publik: &&&&&&&&&&&01 506,&&&&&01 506
Domare: Heinrich Retschury (Österrike)

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

20 5 juni 1924 Schweiz  2 – 1  Sverige Stade Olympique
17:00 UTC
Max Abegglen Mål 15′77′
(1 – 1)
Rapport
Mål 41′ Rudolf Kock
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&07 448,&&&&&07 448
Domare: Mihaly Ivancsics (Ungern)

21 6 juni 1924 Nederländerna  1 – 2  Uruguay Stade Olympique
17:00 UTC
Cornelis Pijl Mål 32′
(1 – 0)
Rapport
Mål 62′ Pedro Cea
Mål 81′ (str.) Héctor Scarone
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&07 088,&&&&&07 088
Domare: Georges Vallat (Frankrike)

Match om tredje pris[redigera | redigera wikitext]

22 8 juni 1924 Nederländerna  0000 1 – 1  (e.fl.)  Sverige Stade Olympique
16:00 UTC
André le Fèvre Mål 77′
(0 – 1)
Rapport
Mål 44′ Per Kaufeldt
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&&09 915,&&&&&09 915
Domare: Heinrich Retschury (Österrike)

23 9 juni 1924 Nederländerna  0000 1 – 3 (om)  Sverige Stade Olympique
14:30 UTC
Ok Formenoy Mål 43′ (str.)
(1 – 2)
Rapport
Mål 34′77′ Sven Rydell
Mål 42′ Evert Lundquist
Colombes
Publik: &&&&&&&&&&040 522,&&&&&040 522
Domare: Youssuf Mohamed (Egypten)

Final[redigera | redigera wikitext]

I den andra semifinalen mellan Schweiz och Sverige hade Schweiz vunnit med 2–1.

I finalen vann Uruguay med 3–0 över Schweiz efter två mål i andra halvleken. Intresset för finale var stort; 60 000 åskådare såg matchen och 10 000 kom aldrig in.[9][död länk]

24 9 juni 1924
16:30 UTC
Stade Olympique000
Colombes000
Uruguay  3 – 0  Schweiz
Pedro Petrone Mål 9′
Pedro Cea Mål 65′
Ángel Romano Mål 82′
Rapport
Spelartrupp:
MV Andrés Mazali  
Pedro Arispe  
José Nasazzi  
Alfredo Ghierra  
José Vidal  
José Leandro Andrade  
Ángel Romano  
Pedro Cea  
Pedro Petrone  
Héctor Scarone  
Santos Urdinarán  
Tränare:
Uruguay Ernesto Figoli
1924-URU-SUI 1924-FIN-JO.svg
Spelartrupp:
MV Hans Pulver  
Rudolf Ramseyer  
Adolphe Reymond  
Aron Pollitz  
Paul Schmiedlin  
August Oberhauser  
Paul Fässler  
Max Abegglen  
Walter Dietrich  
Robert Pache  
Karl Ehrenbolger  
Tränare:
Storbritannien Edward Duckworth
Domare: Marcel Slawick (Frankrike) Publik: 40 522

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige vann brons. Segern med 8–1 över regerande mästarna Belgien har kommit att räknas som en av de största överraskningarna i världsfotbollen enligt ELO:s kriterier.[10]
  • Vissa matcher spelades på Vélodrome de Vincennes.
  • Ärovarvet (tidigare benämnt "den olympiska svängen ") som ett segrande lag gör efter att ha vunnit guld, "uppfanns" av Uruguay för att fira sitt olympiska guld genom att springa runt på löparbanorna.
  • Uruguays Pedro Petrone var två dagar före 19-årsdagen då han mottog sin guldmedalj och är därmed den yngste guldmedaljören i den olympiska fotbollshistorien (2008).


Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Gren Guld Silver Brons
Herrar Flag of Uruguay.svg Uruguay
José Andrade
Pedro Arispe
Pedro Cea
Alfredo Ghierra
Andrés Mazali
José Nasazzi
José Naya
Pedro Petrone
Ángel Romano
Héctor Scarone
Humberto Tomassina
Antonio Urdinarán
Santos Urdinarán
José Vidal
Alfredo Zibechi
Pedro Casella
Luis Chiappara
Pedro Etchegoyen
Zoilo Saldombide
Pascual Somma
Fermín Uriarte
Pedro Zingone
Flag of Switzerland.svg Schweiz
Max Abegglen
Félix Bédouret
Walter Dietrich
Karl Ehrenbolger
Paul Fässler
Edmond Kramer
Adolphe Mengotti
August Oberhauser
Robert Pache
Aron Pollitz
Hans Pulver
Rudolf Ramseyer
Adolphe Reymond
Paul Schmiedlin
Paul Sturzenegger
Charles Bouvier
Gustav Gottenkieny
Jean Haag
Marcel Katz
Louis Richard
Teo Schär
Walter Weiler
Flag of Sweden.svg Sverige
Axel Alfredsson
Charles Brommesson
Gustaf Carlsson
Albin Dahl
Sven Friberg
Fritjof Hillén
Konrad Hirsch
Gunnar Holmberg
Per Kaufeldt
Tore Keller
Rudolf Kock
Sigfrid Lindberg
Sven Lindqvist
Evert Lundquist
Sten Mellgren
Sven Rydell
Harry Sundberg
Thorsten Svensson
Karl Gustafsson
Vigor Lindberg
Gunnar Olsson
Robert Zander

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tabeira, Martin. ”Uruguay - International Results”. rsssf.com. http://rsssf.com/tablesu/uru-intres.html. Läst 29 juni 2011. 
  2. ^ Kutschera, Ambrosius. ”Länderspiele Österreich 1920–1929”. austriasoccer.at. http://www.austriasoccer.at/LSP/1920_29/192029.htm. Läst 29 juni 2011. 
  3. ^ Mariani, Maurizio. ”Italy - International Matches 1920–1929”. rsssf.com. http://rsssf.com/tablesi/ital-intres1920.html. Läst 29 juni 2011. 
  4. ^ Garin, Erik. ”Switzerland - International Matches since 1905”. rsssf.com. http://rsssf.com/tablesz/zwit-intres.html#05. Läst 29 juni 2011. 
  5. ^ ”Paris, 1924”. www.fifa.com. Arkiverad från originalet den 15 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100615203810/http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament%3D512/edition%3D197020/overview.html. Läst 29 juni 2011. 
  6. ^ Said, Tarek. ”Egyptian International First Team Results Since 1920”. egyptianfootball.net. http://www.angelfire.com/ak/EgyptianSports/results.html. Läst 29 juni 2011. 
  7. ^ Tejedor Carnicero, José Vicente; Torre, Raúl; Di Maggio, Roberto. ”Spain - List of Results National Team”. rsssf.com. http://rsssf.com/tabless/span-intres.html. Läst 29 juni 2011. 
  8. ^ ”Paris, 1924”. fifa.com. Arkiverad från originalet den 15 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100615203810/http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament%3D512/edition%3D197020/overview.html. Läst 29 juni 2011. 
  9. ^ [1]
  10. ^ World Football Elo Ratings: Biggest Upsets, eloratings.net, arkiverad från ursprungsadressen den 24 juni 2008, https://web.archive.org/web/20080624184149/http://www.eloratings.net/Upsets.htm, läst 18 juni 2008 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]