Fotboll vid olympiska sommarspelen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fotboll vid olympiska sommarspelen
Football pictogram.svg
Internationellt förbund Fifa
Grenar
Herrar Damer Mixat Totalt
1 1 2

Fotboll har funnits med i varje olympiskt sommarspel utom 1896 och 1932 (för herrar). Damfotbollen gjorde entré 1996.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sedan den internationella fotbollen endast var i sin barndom år 1896 fanns sporten inte med vid starten av de olympiska spelen 1896. En inofficiell tävling blev det dock, men idag finns inspelningarna inte kvar men det verkar som om endast två matcher spelades. Ett lag från Athen blev slagna med 15-0 av ett danskt lag. Vid olympiska sommarspelen 1900 och 1904 var sporten en demonstrationssport. Vid de inofficiella spelen 1906 tävlade olika lag och klubbar, men dessa tävlingar kan inte räknas som olympiska. Lag från Storbritannien, Tyskland, Österrike, Nederländerna och Frankrike lämnade återbud till den inofficiella tävlingen och lämnade kvar lag från Danmark, Smyrna, Athen och Thessaloniki Music Club att tävla. Danmark vann finalen mot Aten med 9-0.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Lagen får endast innehålla tre spelare som är över 23 år. Det infördes 1992.

Brittiska framgångar[redigera | redigera wikitext]

År 1908 i London anordnades en större tävling av Football Association med sex lag, som blev elva till 1912 (då tävlingen anordnades av Svenska Fotbollförbundet). I de tidiga matcherna gjordes många mål. Sophus Nielsen (1908) och Gottfried Fuchs (1912) gjorde båda tio mål i en match; ett rekord som stod sig i över nittio år. Alla spelarna var amatörer, vilket betyder att vissa länder inte kunde skicka sina riktiga landslag. Storbritannien gick runt detta problem genom att skicka sitt nationsamatörlandslag (där några spelade i professionella klubbar i England). Laget vann de två första finalerna mot Danmark.

1920-talet och Uruguays framgångar[redigera | redigera wikitext]

Under 1920-talet blev tävlingen allt viktigare. I finalen 1920 gick Tjeckoslovakien från planen för att visa sin protest inför domaren John Lewis och vad de ansåg var det dåliga humöret i Antwerpen. Båda 1924 och 1928 vann Uruguay, varjämte Fifa blev medvetna om att för att den olympiska tävlingen ska vara jämlik så kan endast amatörer tillåtas spela.

Olympiska spelen efter VM[redigera | redigera wikitext]

Med Henri Delauneys förslag 1929 att starta en professionell världsturnering i fotboll (Vid fotbolls-VM i Uruguay 1930) ville Fifa inte att den olympiska turneringen skulle sätta VM i skugga, så därför togs fotbollen bort från OS 1932 i Los Angeles. Sporten återvände dock redan 1936 i Berlin. De tyska arrangörerna var fast beslutna om att få tillbaka sporten för att få vitala inkomster till kassan. Det visade sig bli en stor succé. Tyskland besegrades i en andra omgångsmatch mot Norge, och matchen bevistades av Adolf Hitler.

Vid olympiska sommarspelen 1948 vann Sverige turneringen, men sedan fick det forna Östblocket stora framgångar, inte minst sedan de bästa spelarna fick betalt för att behålla sin status som "amatör". Mellan 1948 och 1980 vanns 23 av 27 medaljer av östeuropeiska länder. Endast Sverige (guld, brons), Danmark (silver) och Japan (brons) bröt dominansen.

Förändringar och genomförande[redigera | redigera wikitext]

Till olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles kände Internationella olympiska kommittén att en förändring var nödvändig för att få tillbaka intresset, och bestämde att professionella spelare skulle tillåtas. Fifa ville fortfarande inte att olympiska spelen skulle rivalisera med VM, men allt löstes med en kompromiss. Lag från Afrika, Asien, Oceanien, Nordamerika, Centralamerika och Västindien tilläts visa sina starkaste professionella sidor. Uefa (Europa) och Conmebol (Sydamerika) fick plocka spelare som inte spelat i någon VM-match. Vissa lag, som Frankrike, tog unga spelare och vann OS-guld 1984.

Denna idé blev positiv för både Fifa och IOK och sedan 1992 måste spelare vara under 23 år, men tre spelare över 23 är tillåtet per lag. Tävlingen är därför numera ett "Under-23-VM", som kompletterar Fifas egna turneringar för spelare under 20 och under 17. Denna nya tävlingsform medförde att länder från hela världen återigen kunde tävla på mer lika villkor. Afrikanska och asiatiska lag har speciellt dragit nytta av detta: Nigeria och Kamerun vann 1996 respektive 2000.

Detta ovanliga tävlingssystem har gjort att historiskt starka fotbollsnationer inte alltid kunnat komma upp till sina vanliga nivåer. Nederländerna vann brons i de första tre tävlingarna, men har inte lyckats nå huvudturneringen sedan 1952. Uruguay vann turneringen vid de första två turneringarna, men dessa var nationens enda deltagande fram till OS 2012. Före guldet i hemma-OS 2016 var Brasiliens två silvermedaljer från 1980-talet det bästa de lyckats uppnå, och de kunde inte ens kvalificera sig 1992 och 2004. Ungern vann tre guldmedaljer: 1952, 1964 och 1968, men de har inte varit i medaljspelen sedan 1996. Argentina har "bara" vunnit fyra OS-medaljer i fotboll, silver 1928 och 1996, och första guldet togs först 2004, det andra 2008.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Storbritanniens framgångar gick tillbaka efter 1912, och deras senaste deltagande i huvudturneringen var 1960, även om de deltog i kvalspelet till de kommande årens turneringar. Då engelska Football Association Football Association 1974 beslöt att inte längre skilja på amatörer och proffs, vilket man tidigare gjort, slutade Storbritannien att ställa upp i kvalspelet, där man heller inte deltagit efter 1984 års regeländringar om vilka spelare som får delta. Här finns bland annat politiska skäl, England, Skottland, Wales och Nordirland är alla egna medlemmar av Fifa, men kan tävla som Storbritannien i OS. Att delta med ett brittiskt OS-lag kan göra att det blir "tjat" om att de skall göra likadant i Fifa, och därmed inte längre kan stå för 50% i International Football Association Board (som varje år sätter sig ner för att debattera förändringar inom fotbollsregler). Då London valts att anordna de olympiska sommarspelen 2012 antas det bli press på britterna att spela med ett brittiskt fotbollslandslag på både herr- och damsidan, en idé som Scottish Football Association tagit avstånd från. Ett förslag som kommit är att England, Skottland, Wales och Nordirland spelar en inbördes turnering, där vinnaren får representera Storbritannien i OS under brittisk flagg.[källa behövs]

Arenor[redigera | redigera wikitext]

På grund av det stora antalet arenor som krävs för ett så stort mästerskap som de olympiska spelen, används ofta arenor som ligger långt bort från huvudorten, speciellt i de tidiga matcherna. Vid olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles spelades två tidiga matcher 3 200 kilometer från huvudorten.

Här är en lista över alla arenor som använts för den olympiska fotbollen.

Olympiskt spel Ort Arena
Aten 1896 Ingen fotbollsturnering
Paris 1900 Paris Vélodrome de Vincennes
Saint Louis 1904 Saint Louis, Missouri Francis Field
London 1908 London White City Stadium
Stockholm 1912 Stockholm Stockholms Olympiastadion
(Solna) Råsunda IP
(Västerort) Tranebergs IP
Antwerpen 1920 Antwerpen Olympisch Stadion
Royal Antwerp Football Club Stadium
Bryssel Stade de l’Union St. Gilloise
Gent Stade d’A.A. La Gantoise
Paris 1924 Paris Stade Olympique, Colombes
Stade Bergeyre
Stade de Paris, Saint-Ouen
Stade Pershing, Vincennes
Amsterdam 1928 Amsterdam Olympisch Stadion
Rotterdam Het Kasteel
De Kuip
Arnhem Monnikenhuize
Los Angeles 1932 Ingen fotbollsturnering
Berlin 1936 Berlin Olympiastadion
Poststadion, Tiergarten
Mommsenstadion, Charlottenburg
Herta-BSC-Platz
London 1948 London Empire Stadium (Wembley Stadium)
White Hart Lane, Tottenham
Selhurst Park, Crystal Palace
Craven Cottage, Fulham
Griffin Park, Brentford
Arsenal Stadium, Highbury
Cricklefield Stadium, Ilford
Green Pond Road Stadium, Walthamstow
Champion Hill, Dulwich
Brighton Goldstone Ground
Portsmouth Fratton Park
Helsingfors 1952 Helsingfors Olympiastadion
Åbo Kupittaa stadion
Tammerfors Ratina Stadion
Lahtis Lahtis stadion
Kotka Kotka stadion
Melbourne 1956 Melbourne Melbourne Cricket Ground
Football and Athletics Ground, Olympic Park
Rom 1960 Rom Stadio Flaminio
Florens Stadio Comunale
Grosseto Stadio Comunale
Livorno Stadio Ardenza
Pescara Stadio Adriatico
L'Aquila Stadio Comunale
Neapel Stadio Fuorigrotta
Tokyo 1964 Tokyo National Olympic Stadium
Prince Chichibu Memorial Field
Komazawa Stadium
Omiya Football Stadium
Yokohama Mitsuzawa Stadium
Mexiko City 1968 Mexiko City Aztekastadion
Puebla Estadio Cuauhtémoc
Guadalajara Estadio Jalisco
León Estadio León
München 1972 München Olympiastadion
Augsburg Rosenaustadion
Ingolstadt ESV-Stadion
Regensburg Jahnstadion
Nürnberg Frankenstadion
Passau Drei Flüsse Stadion
Montréal 1976 Montréal Stade Olympique
Sherbrooke Municipal Stadium
Toronto Varsity Stadium
Ottawa Lansdowne Stadium
Moskva 1980 Moskva Leninstadion
Dynamostadion
Leningrad Kirov Stadium
Kiev Republikanska stadion
Minsk Dinamo Stadium
Los Angeles 1984 Pasadena, Kalifornien Rose Bowl
Cambridge, Massachusetts Harvard Stadium
Annapolis, Maryland Navy-Marine Corps Memorial Stadium
Palo Alto Stanford Stadium
Seoul 1988 Seoul Olympic Stadium
Dongdaemun Stadium
Daegu Daegu Civic Stadium
Busan Busan Gudeok Stadium
Gwangju Moodeung Stadium
Daejeon Daejeon Hanbat Stadium
Barcelona 1992 Barcelona Camp Nou
Estadio Sarriá
Sabadell Estadi de la Nova Creu Alta
Zaragoza Estadio La Romareda
Valencia Mestalla
Atlanta 1996 Athens, Georgia Sanford Stadium
Orlando, Florida Citrus Bowl
Birmingham, Alabama Legion Field
Miami, Florida Miami Orange Bowl
Washington, D.C. Robert F. Kennedy Memorial Stadium
Sydney 2000 Sydney Olympic Stadium
Sydney Football Stadium
Brisbane Brisbane Cricket Ground
Adelaide Hindmarsh Stadium
Canberra Bruce Stadium
Melbourne Melbourne Cricket Ground
Aten 2004 Aten Olympic Stadium
Karaiskaki Stadium
Patras Pampeloponnisiako Stadium
Volos Panthessaliko Stadium
Thessaloniki Kaftanzoglio Stadium
Iraklion Pankritio Stadium
Beijing 2008 Beijing Pekings Nationalstadion
Olympiska sportcentret
Arbetarstadion
Tianjin Tianjin Olympic Centre Stadium
Shanghai Shanghai Stadium
Qinhuangdao Qinhuangdao Olympic Sports Centre Stadium
Shenyang Wulihe Stadium
London 2012 London Wembley Stadium
Glasgow Hampden Park
Cardiff Millennium Stadium
Coventry City of Coventry Stadium
Manchester Old Trafford
Newcastle upon Tyne St James' Park
Rio de Janeiro 2016 Rio de Janeiro Maracanã
São Paulo Morumbi
Brasília Estádio Nacional de Brasília
Salvador Arena Fonte Nova
Belo Horizonte Mineirão

Grenar[redigera | redigera wikitext]

Spel 96 00 04 08 12 20 24 28 32 36 48 52 56 60 64 68 72 76 80 84 88 92 96 00 04 08 12 16 20
Herrar X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X
Damer X X X X X X

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

Herrar[redigera | redigera wikitext]

Notera: De nummer som finns refererar till antalet lag från varje land. De första mästerskapen var det vanligt med mer än ett lag.
Lista över deltagande nationer i fotboll för herrlandslag vid olympiska spelen
Denna tabell: visa  redigera )
ArrowDown.svg Deltagande lag / Spel ArrowRight.svg Nr. 00 04 08 12 20 24 28 36 48 52 56 60 64 68 72 76 80 84 88 92 96 00 04 08 12 16 20
 Afghanistan 1 X
 Algeriet 1 X
 Argentina 7 X X X X X X X
 Australien 7 X X X X X X X
 Belgien 5 X X X X X
 Brasilien 12 X X X X X X X X X X X X
 Bulgarien 4 X X X X
 Burma 1 X
 Chile 4 X X X X
 Colombia 4 X X X X
 Costa Rica 3 X X X
 Danmark 8 X X X X X X X X
 Egypten 11 X X X X X X X X X X X
 Elfenbenskusten 1 X
 El Salvador 1 X
 Finland 4 X X X X
 Frankrike 11 X 2 X X X X X X X X X
 Förenade Arabemiraten 1 X
 Gabon 1 X
 Ghana 6 X X X X X X
 Grekland 4 X X X X
 Guatemala 3 X X X
 Guinea 1 X
 Honduras 3 X X X
 Indien 4 X X X X
 Indonesien 1 X
 Iran 3 X X X
 Irak 4 X X X X
 Irland 1 X
 Israel 2 X X
 Italien 14 X X X X X X X X X X X X X X X
 Japan 9 X X X X X X X X X
 Kamerun 3 X X X
 Kanada 3 X X X
 Kina 4 X X X
 Kinesiska Taipei 1 X
 Kuba 3 X X
 Kuwait 3 X X X
 Litauen 1 X
 Luxemburg 5 X X X X X
 Malaysia 1 X
 Mali 1 X
 Marocko 7 X X X X X X X
 Mexiko 8 X X X X X X X X X
 Nederländerna 7 X X X X X X X
 Nigeria 6 X X X X X X
 Nordkorea 1 X
 Norge 5 X X X X X
 Nya Zeeland 2 X X
 Paraguay 2 X X
 Peru 2 X X
 Polen 7 X X X X X X X
 Portugal 3 X X X
 Qatar 2 X X
 Rumänien 2 X X
 Ryssland 1 X
 Saudiarabien 3 X X X
 Schweiz 2 X X
 Senegal 1 X
 Serbien 1 X
 Slovakien 1 X
 Spanien 10 X X X X X X X X X X
 Storbritannien 10 X X X X X X X X X X
 Sudan 1 X
 Sverige 9 X X X X X X X X X
 Sydkorea 8 X X X X X X X X X
 Syrien 1 X
 Thailand 2 X X
 Tjeckien 1 X
 Tunisien 4 X X X X
 Turkiet 5 X X X X X
 Tyskland 8 X X X X X X X X
 Ungern 9 X X X X X X X X X
 Uruguay 3 X X X
 USA 14 2 X X X X X X X X X X X X X
 Venezuela 1 X
 Vitryssland 1 X
 Zambia 2 X X
 Österrike 4 X X X X
ArrowDown.svg Ej längre existerande nationer / Spel ArrowRight.svg Nr. 00 04 08 12 20 24 28 36 48 52 56 60 64 68 72 76 80 84 88 92 96 00 04 08 12 16 20
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien 10 X X X X X X X X X X
 Nederländska Antillerna 1 X
 Serbien och Montenegro 1 X
 Sovjetunionen 6 X X X X X X
 Tjeckoslovakien 5 X X X X X
 Östtyskland 3 X X X X
Totalt antal deltagande lag ArrowRight.svg
0 3 2 5 11 14 22 17 16 18 25 11 16 14 16 16 13 16 16 16 16 16 16 16 16 16 16

Damer[redigera | redigera wikitext]

Siffrorna refererar till den placering laget fick i de olika spelen.
Lista över deltagande nationer i fotboll för damlandslag
Denna tabell: visa  redigera )
ArrowDown.svg Deltagande lag / Spel ArrowRight.svg Nr. 96 00 04 08 12 16
 Argentina 1 11
 Australien 2 7 5
 Brasilien 5 4 4 2 2 X
 Colombia 1 X
 Danmark 1 8
 Frankrike 1 X
 Grekland 1 10
 Japan 4 7 7 4 2
 Kamerun 1 X
 Kanada 2 8 3
 Kina 4 2 5 9 5
 Mexiko 1 8
 Nigeria 3 8 6 11
 Nordkorea 2 9 X
 Norge 3 3 1 7
 Nya Zeeland 2 10 X
 Storbritannien 1 X
 Sverige 5 6 6 4 6 X
 Sydafrika 1 X
 Tyskland 4 5 3 3 3
 USA 5 1 2 1 1 1
Totalt antal deltagande lag ArrowRight.svg
0 8 8 10 12 12 12

Herrarnas tävling[redigera | redigera wikitext]

Kvalifikationen sker i de olika världsdelarna. De flesta kontinentala föreningarna har en speciell cup i "Under-23-fotboll", men Europa använder finalisterna från Uefas "Under-21-mästerskap". Inför 2008 i Beijing, var det fördelade antalet platser:

Damernas tävling[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från herrturneringen är damernas turnering en seniortävling som är jämförbar med VM i termer av konkurrens och prestige. Den första olympiska fotbollsturneringen för damer hölls 1996 i Atlanta. USA har dominerat turneringen med fyra guld 1996, 2004, 2008 och 2012 samt ett silver 2000 då de besegrades av Norge i finalen.

IOK tilldelar varje kontinent ett antal platser i turneringen. Vilka länder som kvalificerar sig bestäms av respektive kontinents fotbollsförbund, oftast genom kvalspel. UEFA tar istället ut de länder som placerar sig bäst i VM året innan.

2004 bestod turneringen av tio lag. Inför OS 2008 utökas turneringen till tolv lag.

Fördelningen av kvalplatser för 2004 års olympiska spel såg ut på följande sätt:

  • Asien - 2 platser (Japan, Kina)
  • Afrika - 1 eller 2 platser (Nigeria)
  • Nordamerika - 2 platser (Mexiko, USA)
  • Sydamerika - 1 plats (Brasilien)
  • Oceanien - 0 eller 1 plats (Australien)
  • Europa - 2 platser (Tyskland, Sverige)
  • Värdnation - 1 plats (Grekland)

Till OS i Bejing 2008 gäller följande fördelning:

  • Asien - 2 platser (Nordkorea, Japan)
  • Afrika - 1 eller 2 platser (Nigeria)
  • Nordamerika - 2 platser (Kanada, USA)
  • Sydamerika - 1 eller 2 platser (Argentina, Brasilien)
  • Oceanien - 1 plats (Nya Zeeland)
  • Europa - 3 platser (Norge, Sverige, Tyskland)
  • Värdnation - 1 plats (Kina)

Medaljtabeller[redigera | redigera wikitext]

Totalt[redigera | redigera wikitext]

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1  USA 4 2 1 7
2  Ungern 3 1 1 5
3  Storbritannien 3 0 0 3
4  Argentina 2 2 0 4
5  Sovjetunionen 2 0 3 5
6  Uruguay 2 0 0 2
7  Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 1 3 1 5
8  Polen 1 2 0 3
 Spanien 1 2 0 3
10  Östtyskland 1 1 1 3
11  Tjeckoslovakien 1 1 0 2
 Frankrike 1 1 0 2
 Nigeria 1 1 0 2
14  Italien 1 0 2 3
 Norge 1 0 2 3
 Sverige 1 0 2 3
17  Belgien 1 0 1 2
 Kanada 1 0 1 2
19  Kamerun 1 0 0 1
 Mexiko 1 0 0 1
21  Brasilien 0 5 2 7
22  Danmark 0 3 1 4
23  Bulgarien 0 1 1 2
 Japan 0 1 1 2
25  Österrike 0 1 0 1
 Kina 0 1 0 1
 Paraguay 0 1 0 1
 Schweiz 0 1 0 1
29  Nederländerna 0 0 3 3
 Tyskland 0 0 3 3
31  Chile 0 0 1 1
 Tyskland 0 0 1 1
 Ghana 0 0 1 1
 Sydkorea 0 0 1 1
 Västtyskland 0 0 1 1
Totalt 28 29 31 88

Final[redigera | redigera wikitext]

År Värdnation Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1896 Grekland Aten, Grekland Ingen fotbollsturnering
1900 Frankrike Paris, Frankrike Storbritannien  [1]  Frankrike Belgien  [1]
1904 USA Saint Louis, USA Kanada  [1]  USA USA  [1]
1908 Storbritannien London, Storbritannien Storbritannien  2–0  Danmark Nederländerna  2–0  Sverige
1912 Sverige Stockholm, Sverige Storbritannien  4–2  Danmark Nederländerna  9–0  Finland
1920 Belgien Belgien Antwerpen, Belgien Belgien  [2]  Spanien Nederländerna  [2]  Italien
1900 Frankrike Paris, Frankrike Storbritannien  [1]  Frankrike Belgien  [1]
1924 Frankrike Paris, Frankrike Uruguay  3–0  Schweiz Sverige  00001–1 (e.f.)
00003–1 (OM)
 Nederländerna
1928 Nederländerna Amsterdam, Nederländerna Uruguay  00001–1 (e.f.)
00002–1 (OM)
 Argentina Italien  11–30  Egypten
1932 USA Los Angeles, USA Ingen fotbollsturnering
1936 Tyskland Berlin, Tyskland Italien  00002–1 (e.f.)  Österrike Norge  3–2  Polen
1948 Storbritannien London, Storbritannien Sverige  3–1 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien Danmark  5–3  Storbritannien
1952 Finland Helsingfors, Finland Ungern  2–0 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien Sverige  2–0  Västtyskland
1956 Australien Melbourne, Australien Sovjetunionen  1–0 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien Bulgarien  3–0  Indien
1960 Italien Rom, Italien Jugoslavien Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 3–1  Danmark Ungern  2–1  Italien
1964 Japan Tokyo, Japan Ungern  2–1  Tjeckoslovakien Tyskland  3–1  Förenade Arabrepubliken
1968 Mexiko Mexico City, Mexiko Ungern  4–1  Bulgarien Japan  2–0  Mexiko
1972 Västtyskland München, Västtyskland Polen  2–1  Ungern Sovjetunionen 
Östtyskland 
00002–2 (e.f.)
1976 Kanada Montreal, Kanada Östtyskland  3–1  Polen Sovjetunionen  2–0  Brasilien
1980 Sovjetunionen Moskva, Sovjetunionen Tjeckoslovakien  1–0  Östtyskland Sovjetunionen  2–0 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien
1984 USA Los Angeles, USA Frankrike  2–0  Brasilien Jugoslavien Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 2–1  Italien
1988 Sydkorea Seoul, Sydkorea Sovjetunionen  00002–1 (e.f.)  Brasilien Västtyskland  3–0  Italien
1992 Spanien Barcelona, Spanien Spanien  3–2  Polen Ghana  1–0  Australien
1996 USA Atlanta, USA Nigeria  3–2  Argentina Brasilien  5–0  Portugal
2000 Australien Sydney, Australien Kamerun  2–2 (e.f.)
(5–3 str.)
 Spanien Chile  2–0  USA
2004 Grekland Aten, Grekland Argentina  1–0  Paraguay Italien  1–0  Irak
2008 Kina Peking, Kina Argentina  1–0  Nigeria Brasilien  3–0  Belgien
2012 Storbritannien London, Storbritannien Mexiko  2–0  Brasilien Sydkorea  2–0  Japan
2016 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien Brasilien  1–1 (e.f.)
(5–4 str.)
 Tyskland Nigeria  3–2  Honduras
2020 Japan Tokyo, Japan
  1. ^ [a b c d e f] 1900: Turneringen var från början en demonstrationssport, som sedan fick medaljstatus av IOK. Medaljerna delades ut utefter resultat.
  2. ^ [a b] 1920: Tjeckoslovakien diskvalificerades i finalen mot Belgien. En miniturnering anordnades för att utse medaljländerna; Spanien slog Nederländerna för andraplatsen med 3-1.

Damer[redigera | redigera wikitext]

År Värdnation Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1996 Atlanta, USA USA  2–1  Kina Norge  2–0  Brasilien
2000 Sydney, Australien Norge  3–2 (GG)  USA Tyskland  2–0  Brasilien
2004 Aten, Grekland USA  2–1 e.fl  Brasilien Tyskland  1–0  Sverige
2008 Peking, Kina USA  1–0 e.fl  Brasilien Tyskland  2–0  Japan
2012 London, Storbritannien USA  2–1  Japan Kanada  1–0  Frankrike
2016 Rio de Janeiro, Brasilien Tyskland  2–1  Sverige Kanada  2–1  Brasilien

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]